Vinterbloggen har egentligen tackat för sig. Men i dag, den 13 april, kommer ett inlägg ändå.
En legendar har nämligen gått ur tiden.
***
Jag pratade med Inge Bråten för bara några veckor sen. Han var i Japan för att marknadsföra sin nya valla, men tog sig ändå tid för Expressen. Vi pratade om Sveriges svaga resultat under den första halvan av säsongen och Bråtens teori var att svenskarna nog hade ökat sin träningsbelastning väl mycket.
- De får lära sig av det eftersom det är VM nästa år och sen ett OS efter det, förklarade han.
Men Inge Bråten kommer inte få uppleva de mästerskapen.
Han avled i dag. 63 år ung.
Det känns helt overkligt.
***
För mig kom beskedet som en blixt från klar himmel. Jag hade missat att han var sjuk.
I min värld var han urstark och hade många år kvar att leva.
Jag träffade Bråten i Sunne i slutet av förra sommaren. Det var fascinerade, faktiskt.
Han hade lyckats få hela världseliten till den lilla, lilla orten och skapat en folkfest.
Medan Northug och gänget snurrade runt i banan så stod Bråten i målfållan och följde tävlingarna engagerat.
Jag stod en meter bakom och vågade inte riktigt gå fram. Han var stor, på alla sätt och vis.
Inge Bråten, liksom. Han förde respekt med sig.
Och jag gick aldrig fram. Först senare under kvällen lyckades jag samla mod för att ringa Bråten. På andra sidan luren fanns en väldigt vänlig man. En eldskäl som älskade skidsporten mer än de flesta.
Vi hade sen ytterligare några samtal under vintern. Han berättade om sitt arbete som förbundskapten i Sverige, talade varmt om SOK och vi pratade en del om friidrott också.
Inge Bråten var en väldigt varm person.
Han är redan saknad.

Skidsäsongen är över.
Nu släcker vi därför ner Vinterbloggen.
Jag vet, ni kommer att sakna den. Jag också. Men den kryper nog fram igen när sommaren är över.
Och vi avslutar med en klassiker.

Här är årets…

…genomklappning:
Lisa Larsen. Blev så trött på höjden i Davos att folk var sura för att landslagsledningen inte plocka av henne. Hon gjorde ”en Lisa Larsen”, helt enkelt. Ja, vi säger så nu.

…ögonblick:
Marcus Hellner. När han klättrade förbi den där kaxige norrmannen i sista etappen av Tour de ski. På gränsen till idrottshistoria. Jag stod upp och skrek framför tv:n.

…rumpa:
Anders Södergren. I år igen.

…kämpe:
Robin Bryntesson. Stod och kräktes. Var helt sänkt. Fixade ändå säsongens bästa resultat i Lathis. Efter det fick han skickas akut till sjukhus.

…blogginlägg:
Ludvig Holmberg. En enkel hyllning rev upp våldsamma känslor. Hela häst-Sverige jagade mig. Blev till och med inbjuden till TV4 för debatt. Herrejesus.

…biceps:
Marit Björgen. Fantastisk volym, med putande ådror som dansar över de där bergen. Har hyllats av många, bland annat Henric40 och zimmerman69, trogna läsare på Vinterbloggen.

…godisgris:
Anna Haag. Hade en tung säsong, i år igen. Hon ska ändå ha cred för sitt glada humör. Jag gillar Anna. Och hon gillar…godis. Avslöjade på Twitter att hon tryckte i sig ett kilo (!) godis strax efter säsongsavslutningen.

…vinnarskalle:
Ida Ingemarsdotter. Från timeout och mediabojkott till succé i världscupen. Järnvilja på den där kvinnan.

…genombrott:
Teodor Peterson. Jag vill så gärna plocka fram Stina Nilsson, hon som bankar bäver. Men det måste så klart bli Teodor – vår nya sprintkung. Grym revansch för honom den här säsongen.

…WO-förlust:
Emil Jönsson. Utmanade mig på ett race nedför ”mördarbacken” i Falun. Drog sen på sig en skada och kunde inte ställa upp. Lär ha svidit för Emil. Min största seger någonsin.

…magsjuka:
Petter Northug. En magsjuka från helvetet. Ingen har någonsin varit så knockad av ett ”magevirus”. Nästan så att man skulle kunna tro att det egentligen handlade om något helt annat.

…svensk:
Johan Olsson. Från uträknad till vårt vassaste vapen i världscupen. Lägg därtill en radda bra citat, trevlig musiksmak och en jäkligt cool dotter. Jag gillar Johan. Hoppas vi får se honom i samma form nästa säsong.

Foto: Lars Baron.

Jag har sett en fuskare i ögonen i år.
En skidåkare som pumpat sig full med Epo, åkt fast – och kommit tillbaka.
Han hette Sergej.
Och nästa säsong kan vi tvingas se fler som honom, när de kämpar mot våra blågula hjältar i spåren.
***
Listan över dopingavstängda åkare har minskat de senaste åren.
Jag har den framför mig.
Det är så klart bra att den har minskat, men samtidigt borde flera namn finnas kvar på den.
Jevgenij Dementiev är ett. Sergej Sjirjajev är ett annat.
Båda tvåa stängdes av för Epo och båda två kom tillbaka till skidspåren den här säsongen.
Jag stod och väntade på Sjirjajev när han gick i mål som 31:a i Vasaloppet.
Han låtsades att inte förstå frågorna om hans dopingavstängning och jag tyckte att jag såg en viss skam i hans ögon.
Jag förstår inte hur man kan vilja göra comeback efter att ha skämt ut sig på det sättet.
Har man ingen värdighet?
Har man ingen respekt för sporten?
Varför smutsa ner sporten ännu mer när man redan gjort bort sig en gång?
***
Till nästa säsong kommer ytterligare tre toppåkare tillbaka: Nikolaj Pankratov, Alena Sidko och Kornelia Marek.
De två senare borde också vara kvar på den där listan. Båda två åkte fast för Epo.
Då ska inte två års avstängning vara nog.
Wada tillåter fyra år, så har det varit sen 2008, men ändå landar straffsatsen på två år i nästan samtliga fall.
Jag hoppas att det blir förändring nu.
Skidvärlden har tagit stora steg och det finns några till att ta.
Framför allt hoppas jag att synen på doping förändras i vissa länder. Jag menar, hur skulle en svensk åkare behandlas om den åkte fast för doping?
Jag tror knappast att klubbar och landslag skulle ta emot den personen med öppna armar.
Fråga bara cyklisten Niklas Axelsson.

Jag är fortfarande lite tagen. Hade ni också puls framför sprinten på Bislett?
Det här var en riktigt häftig avslutning på säsongen. Minst sagt. Och det sista som hände var en riktigt oväntad svensk framgång.
Stina Nilsson har vunnit guld på junior-VM och jag har nämnt henne på bloggen förut – men vilken skräll!
18-åringen knäckte alla. Kikkan Randall, Marit Björgen, Ida Ingemarsdotter – ingen kunde rå på underbarnet från Malung.
Hon var inte ens hotad i finalen.
Stina verkar också vara en riktigt skön tjej. Vem kommer på tanken att börja snacka om ”banka bäver” när man får några sekunders strålkastarljus i norsk tv?
Jag får en bra känsla av det här. Stina känns spännande och jag tror att hon kan gå långt.
Det tror förbundskapten Richard Grip också.
– Hon besitter en snabbhet som är utöver det vanliga, säger Grip.
***
Tiderna över 100 meter blev långsammare än vad jag trodde. Men det handlar nog mest om att jag inte var tillräckligt påläst.
Jag tippade 8,50. Krönikör Tomas Pettersson 11,85. Facit blev 11,82.
Slutsats: Man ska lyssna på Pettersson.
***
Jag blev minst sagt förvånad när jag frågade Stina vem som är hennes tränare.
– Mig själv, sa hon.
Vilken 18-åring på den här nivån kör utan tränare?
Uppenbarligen så går det ju bra, men vi kan nog räkna med att det blir förändring på den biten rätt snart. Det borde så klart gynna henne att ha en tränare.
***
Ett sista exempel på Stinas sköna inställning: Jag frågade henne om hon tror att OS i Sotji kan bli aktuellt.
– Jag vet inte hur många år det är dit, sa Stina.
OS i Sotji avgörs 2014. Och jag tror att Stina Nilsson kommer att vara med där.

Foto: Scanpix.

Vinterbloggen sjunger på sista versen.
Säsongen är i princip över och bloggens dagar är räknade.
Men innan vi stänger ner så ska en häftig tävling avgöras: Supersprinten på Bislett.
Hur fort kan man åka 100 meter på skidor?
Och 500 meter?
I kväll får vi svaren när världseliten, och självaste Guinness Rekordbok, finns på plats på friidrottsarenan i Norge.
Jag tycker, helt allvarligt, att det här ska bli riktigt jäkla spännande.
***
Här hittar ni startlistorna.
Jag tror att Emil Jönsson vinner herrklassen. Petter Northug kan hota (om han ställer upp?), precis som Ola Vigen Hattestad och Teodor Peterson.
Det viskas även om att ynglingen Sondre Turvoll Fossli ska vara en jäkla raket, men jag har ingen vidare koll på honom.
Damloppet? Sätter en peng på Kikkan Randall.
Men det känns väldigt svårt att tippa det här. Det är liksom distanser man aldrig sett åkarna köra förut.
***
Det bästa av allt: Tävlingen sänds på TV4 Sport. Slå på tv:n mellan 18.30 och 19.30 så missar du inget.
Och sprintfesten kommer perfekt, eftersom det inte är någon slutspelshockey i kväll.
***
Vad som har hänt i övrigt i skidvärlden?
# Justyna Kowalczyk har haft ont i knäet ända sen Tour de ski. I går opererades hon till slut, för att kunna vara hundraprocentig till nästa säsong.
# Öystein Petersen blev pappa i förrgår. Mer intressant, ungens namn. Dottern ska heta Oda. Jag är skeptisk.
# Emil Jönsson är trött på sina skadeproblem. Nu ska han ta hjälp av friidrotten för att komma ifrån muskelbristningarna. Låter klokt.
# Charlotte Kalla är med i det senaste numret av tidningen Elle. Och det är en avancerad bild hon ställt upp på. Men, det ser bra ut.

Foto: Charlotte Kalla.

För några dagar sen stod jag i Schladming och tog farväl av Anja Pärson.
Det var lite dystert, faktiskt.
Anja pratade om hur liten nation Sverige är inom alpint, att de andra länderna har helt andra förutsättningar.
Jag tänkte att framtiden nog var ganska mörk. Livet efter Anja såg plågsamt ut för svensk alpinåkning.
Sen åkte jag hem.
Och nu gör plötsligt André Myhrer ”sälen” där borta i Schladming. Han har vunnit den totala slalomcupen. Myhrer är bäst i världen på slalom.
Det är stort.
I dag ska vi vara stolta – och verkligen passa på att njuta.
Och visst var det extra skönt att han knäckte just Ivica Kostelic?
Om ett år är det VM i Schladming. Och 2014 är det OS borta i Sotji.
Där kommer Myhrer att vara med och slåss om medaljerna. Det kan man slå fast redan nu.
Kurvan för svensk alpinåkning pekar fortfarande neråt. Det kommer dröja innan vi får uppleva samma framgångar som vi hade under början av 2000-talet. Men – vi är fortfarande med i matchen.
Även om vi är små så är vi starka. Och vi har våra traditioner. Man får inte glömma det.
Jag börjar tro att livet efter Anja kan bli ganska okej ändå.

Joakim Abrahamsson har känts som den stora ledaren i landslaget. Han avänder inte så stora ord och höjer sällan rösten, men har en jäkla respekt med sig.
Abrahamsson är en extremt skicklig ledare – som nu lämnar längdlandslaget. Han ska i stället börja jobba på kommunen hemma i Kalix.
Det är mycket förändringar nu, samtidigt som två stora mästerskap väntar. Landslagsledningen formades om inför den här säsongen och nyligen kom Ulf Karlsson in som ny landslagschef.
Om förändringarna är bra eller dåliga är omöjligt att spekulera i. Men en sak som är säker är att Joakim Abrahamsson kommer vara saknad av många.

SCHLADMING. Det här är Anja Pärsons farväl. Och hon har bestämt sig precis för hur allting ska vara. Inget kan rubba på det.
Anja har valt att ladda i lugn och ro. Samtidigt som Lindsey Vonn stod nere på stadion och öste beröm över vår svenska hjälte så höll sig Anja inne på hotellet i Ramsau, strax utanför Schladming, och samma morgon hade hon tränat på hemlig ort.
Hon brukar inte vara så här tillbakadragen, men det här är en speciell tävling. Den allra sista.
Hon har också bestämt sig för att inte säga ett ord till media. Hon vill inte ens låta sig fotograferas. Först klockan 15.00 i dag så kommer hon öppna munnen och le in i kamerorna. Det är så hon vill ha det.
Förberedelserna inför själva loppet är också noggranna. I morse var Anja ute och fotograferade tävlingsbacken för att memorera exakt allting.
När hon tar farväl av skidvärlden så ska ingenting få gå snett.
***
När vi kom till Schladming så var det gråmulet och trist. Nu strålar solen.
Räkna med publikfest när ”super-Anja” hyllas för en sista gång i morgon.
***
Jag är nyfiken på hur den här presskonferensen kommer att bli. Dels kommer det vara en jäkla massa folk och jag befarar att mycket blir på tyska. Anja är nästan större här nere än hemma i Sverige.
Men jag tror inte att det blir så känslosamt. Anja väljer nog att låsa in känslorna tills efter loppet i morgon.
***
I skuggan av Anja Pärson så tävlar även Jessica Lindell-Vikarby i morgon.
I går kom hon fram till mig och fotograf Nils-Petter Nilsson och smällde av en jäkla massa bilder.
Är lite orolig för vad de ska användas till… Piltavlor?

SCHLADMING. Petter Northug står över världscupavslutningen Sverige. Och jag är inte förvånad.
Som jag skrev i söndags: Petter vill vara i bra form om han ska komma hit och tävla mot Marcus Hellner och kompani. Just nu lider han uppenbarligen fortfarande av sviterna efter magsjukdomen.
Jag undrar verkligen vad det är han har drabbats av. För det kan väl inte vara någon vanlig magåkomma? Det borde liksom blåsa över, men Petter tvingas ställa in tävling efter tävling. Jag menar, Vibeke Skofterud blev också magsjuk under lägret i Italien, men hon stod ändå på startlinjen i Vasaloppet – och var dessutom först i mål av damerna.
Nu är säsongen över för Petter. Det blev en fantastisk säsong, men med en tråkig avslutning. Nu får han vila ut, se till att bli frisk och sen komma tillbaka stark till mästerskapssäsongen 2012/2013.
För tävlingarna i Sverige är det här så klart ett hårt slag. Intresset sjunker några snäpp. Men jag tror ändå att det blir en härlig skidfest. Först en rafflande sprint i Stockholm, sen avslutas hela säsongen uppe i Falun. Alla som har möjlighet borde ta sig ut och kolla in tävlingarna.

SCHLADMING. Jag har inte träffat Anja Pärson tidigare. I går var första gången.
Intrycket? En jävla cool tjej.
Hon vägrade ställa upp på intervju, men vi småsnackade ändå lite på flygplatsen i München.
Och jäklar vilket kraftpaket hon är. Tycker själv att jag står ganska stadigt på jorden, men hon hade buntat ihop mig på en sekund.
***
Alperna låter så härligt. Sol som gnistrar i snön, och så vidare. Men nej, i själva verket är det gråkallt. Regn och rusk.
Bjuder ändå på ett bildspecial här i bloggen.
Here we go:

# Här är backen där Anja kör sitt allra sista åk på torsdag.

# Och här kommer hon för första gången att tala ut, på en presskonferens i morgon.

# Och ja, Anja är stor i Österrike. Hon får en rejäl spalt i dagens Kleine Zeitung, landets näst största dagstidning.