
Marit Björgen och Charlotte Kalla får rubriker för sina stora armar.
Samtidigt anses Kristin Störmer Steira vara för smal.
Debatten om damåkarnas kroppar har varit het den här säsongen – och nu ger Anna Haag sin bild av det hela på sin blogg.
”Vi är väldigt utsatta”, skriver Haag.
Tycker ämnet är intressant och tänkte återge hennes ord här:
”Det kommer alltid, alltid finnas åsikter om kvinnliga idrottares kroppar. Hur de ska se ut och hur de inte ska se ut.
Det är inget konstigt i det, för vi är ju rätt ”utsatta”.
Vi visar oss i kroppsstrumpor tajtare än den tajtaste klänningen eller i shorts och sporttop mindre än den minsta (nästan) bikinin. Vi klagar inte (tror jag) för jag skulle ALDRIG vilja åka en längdtävling utan min kroppsstrumpa. För jag känner mig snabb i den.
Jag antar att det är lika för de flesta andra idrottare (idrotterskor)”.
”I och med att vi är väldigt utsatta så kan också tjejer, speciellt unga, uppleva ett visst tryck om hur man ska se ut eller hur man inte ska se ut, vilket i de värsta fall kan utveckla någon form av ätstörning på grund ut av den stressen.
Jag tror dock (hoppas) att längdsporten är väldigt skonat från dessa då det helt uppenbarligen går att se ut nästan hur som helst och fortfarande vara bäst.
Du behöver inte vara lång, eller kort. Eller tunn, eller muskulös. Du måste bara ha de bästa förutsättningarna för just din kropp. Oavsett hur någon annans kropp ser ut.
Den är din kropp och du kan göra det bästa för den. Det kan ingen annan göra”.
”Precis som i många andra tuffa och hårda sporter, speciellt konditionsidrotter, så kämpar både kvinnor och män med att få i sig tillräckligt med energi för att tillgodogöra sig den träning man utsätter kroppen för.
För de flesta går det bra, man ligger på så kallad energibalans. Men ibland slår det över. Och det behöver inte alls ha något med ätstörning eller något annat problem att göra, utan helt enkelt att man inte har kunnat få i sig tillräckligt”.