I dag kom det några regnstänk. Men det var väl mest för att retas. Det räckte inte ens till att blöta ner marken under trädens kronor. Gräsmattan, björkarna allt som man inte kan vattna börjar sloka och gulna. Det ser inte kul ut.
Men jag kämpar med att vattna bönorna, solrosorna (som knappt hunnit slå ut), astrarna, krukorna med tobaksblommor, vit krasse och tagetes, squashen och lite nödvattning här och där när de ser för hemskt ut.
Ja ja, någon gång måste det komma regn, och då tar sig gräsmattan och annat igen. Men svampsäsongen verkar körd. Jag har inte ens tyckt det var någon idé att gå och titta i skogen vid den stora granen där det brukar växa sommarkantareller, redan i början av juli om det regnar lite normalt.


På pelargonmuseet i Torsåker finns många gamla svenska sorter.

Pelargoner är bra blommor när det är torrt. Har man dem i krukor är det lätt att ge dem lagom mycket vatten. Regn förstör blommorna, de klibbar ihop och ser vissna ut.
Pelargoner är också en blomma som lätt väcker samlarinstinkten. Det finns så många olika sorter och många med tradition och historia. Sorter som vårdats av generationer kvinnor (framför allt) som fört både blomman och traditionen vidare.


I museet har pelargonerna sin givarhistoria på skyltar.

Jag har rätt många sorter och plantor. En av dem jag sätter störst värde på är Stillerydspelargonen. (Mitt skott fick jag av Gunnel Carlsson som berättade om den i ett av sina tv-program.) Min mammas morfar arbetade nämligen som inspektor på gården Stilleryd, som ligger i Blekinge, i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det var en stor och vacker gård men numera är den jämnad med marken, jag tror att det är en oljehamn där nu, och det är egentligen bara pelargonen som finns kvar.
Stillerydspelargonen är storväxt och har dubbla lite laxfärgade stora blommor. Den är jag noga med att ta skott av varje år.


Mini czech tyckte jag såg spännande ut.

När jag var på pelargonmuseet i Torsåker i Gästrikland i förra veckan lyckades jag hålla mig och bara köpa en liten ny stickling. Det blev ’Mini czech’ som är kaktusblommande med mörka blad. Den såg lagom ”vild” ut för min smak.

I fiket på Bergabacken finns god pelargonkaka.

Pelargonmuseet Bergabacken i Torsåker drivs av Pia Walldau. Hennes pelargonintresse väcktes när hon fick ta över sin mammas mårbackapelargon. Den kom från ett skott som hennes mamma tagit 1953 från en blomma som stod i fönstret i matsalen på LM Eriksson.
Pia höll på att förlora den när hon övervintrade plantorna i källaren och mössen var där och käkade på dem.
Det visade sig sen att den mårbackapelargonen skiljer sig lite från den vanliga mårbackan. Den är dubbel, lite mörkare rosa och har inte färgade pistiller.

Pia Walldau är en av många pelargonsamlare.

Sedan 11 år driver Pia Walldau pelargonmuseet. Framför allt samlar hon gamla svenska sorter som har funnits i de svenska hemmen. (Har man en sådan sort och vill dela med sig vill hon gärna också ha pelargonens historia.) Hon har också några vilda arter och engelska pelargoner och andra mer ovanliga.
På pelargonmuseet kan man titta på alla sorterna och man kan fika och äta pelargonkaka och köpa sticklingar förstås, (sticklingar kan man också köpa på postorder).
Fram till den 13 augusti är det öppet onsdagar, lördagar och söndagar mellan klockan 11 och 15.
Kolla hemsidan för vägbeskrivning och allt annat. www.bergabacken.se