Jag skickades en gång ut av Expressen för att bevaka svåra översvämningar i Västerbotten, och även om vi hade hyrt en helikopter för att kunna nå strandsatta så anade jag ju att det riskerade att bli blött. Så jag köpte stövlar på bensinstationen i Åmsele, och sen lyfte vi – mot vattnet.

CNN och alla andra som bevakade stormen Sandy var nog bättre förberedda:

Detta är Anderson Cooper, stjärnankare på CNN, som en gång slog igenom stort när han grät i rutan under en annan naturkatastrof. Den här gången omskrevs han i New York Times för sin svarta jacka. Läs om hur tv-journalisterna klädde sig här.

På tv-kanalen Weather Channel var det tydligen välstrukna skjortor stormen Sandy igenom, och en iaktagelse är nog att i länder som USA och Storbritannien – där man har lång erfarenhet av tv-nyhetskanaler – är journalisterna mer välklädda än i SVT och TV4. Samma slutsats kan göras mellan SVT:s och TV4:s programledare och journalister på dagstidningar – nämligen att de som är vana att söka förtroende med sin person, alltså tv-folket, ser mer seriösa ut.

I Storbritannien har tv-bolagen varit med om tittarstormar när oförberedda programledare tvingats rapportera om dödsfall i ljusa kläder och färgstarka slipsar. Så på BBC och Sky News finns numera mörka dressar redo, utifall att det finns ett plötsligt behov av att se lite mera värdig ut. Är SVT och TV4 lika proffsiga?

I Sverige kan man dessvärre fortfarande få in en slusk i vardagsrummet hemma, bara för att man råkar kolla på tv-nyheterna. Det är tyvärr inte ovanligt med slafsigt klädda tv-reportrar som intervjuar mer välklädda personer – och då direkt hamnar i ett trovärdighetsunderläge hos en publik som ju är van vid att de yrkeskårer som söker förtroende antingen är uniforma eller strikt klädda.

Prästkragar eller polismössor är nu inget för svenska journalister, det uniforma bör vi avstå – uppenbarligen också de röda CNN-jackor som New York Times recenserar…

Men det finns onekligen en viss samstämmighet i hur man klär sig i andra yrken som vill signalera förtroende och trovärdighet – som jurister, försäljare, finansbranschen, mäklare mfl. Det är förstås ingen slump att de framträder just så, och heller ingen slump att alla tv-journalister på större tv-bolag också vill utnyttja möjligheten att låta kläderna göra innehållet mer seriöst.

Svenska programledare agerar, förstås, som sina utländska kollegor men bland reportrarna dyker det ibland upp en och annan slusk som inte haft vett att uppträda klokt. Och som uppenbarligen saknat en redaktör som varit snart nog att klippa bort slusken ur inslaget eller åtminstone lägga klippbilder över honom. Typ.

Jag brukar fotografera och skärmdumpa såna sluskar när jag ser dem i tv och visa bilderna på interna möten på Expressen, som avskräckande exempel på hur slarvigt vi inte ska agera ute på jobb. Men hur ska då tidningsjournalister se ut?

Som det passar sig, tycker jag. Står man mitt i stormen ska man ha varma, torra och regnsäkra kläder – det är ju en självklarhet. Och bevakar man slalom eller skallgång i snön ska det också vara en lämpligt praktisk utstyrsel. Det går heller inte att strutta runt i en BBC/Sky-sorgkostym på Hultsfredsfestivalen eller när man gör reportage i Afghanistan. Det är inte det man menar bär man talar om en seriösare och striktare klädkod, och det är heller inte så klädkoder tillämpas av de utländska kollegorna. (Den som vill anföra såna tillfällen som exempel som motargument till klädkoder har antingen inget sett eller förstått – eller vill verkligen vara en slusk.)

Nej, det handlar om omdöme. Och mer vanliga situationer för en reporter är ju kanske att rapportera om politik, brott, ekonomi osv – och då är det nog klokt att försöka se ansvarsfull ut och inte lulla runt i jeans och stickad tröja. (För att nu bara nämna ett reellt exempel från en tv-intervju som jag dokumenterade med min mobilkamera och visade för Expressens avdelningschefer dagen efter.)

Att avstå chansen att framställa sig, och sin redaktion, seriöst är inte ansvarsfullt. Och om det ser för konstigt ut så är det kläderna istället för innehållet som tittaren och läsaren fokuserar på – vilket ju knappast gagnar journalistiken.