Dagens lästips är ”Pressfrihetens lag i republiken Ecuador”, en debattartikel skriven av ambassadör Mario Guerrero Murgueytio som publiceras i Expressen i dag.

I ett brev till mig, som ambassadören önskade få publicerat, talas det bland annat om ”den ansedda tidning som ni så förtjänstfullt leder”. Och vidare:

”Er ansedda och pluralistiska tidning har alltid värnat om den fulla ”replikrätten”. Jag är följaktligen övertygad om att ni kommer att publicera detta brev.

Jag tar tillfället i akt att uttrycka min försäkran om att ni har min djupaste högaktning.”

Naturligtvis publicerade vi. Och jag nämner det med anledning av min bloggpost häromdagen, ”Vad kungen borde sagt”, eftersom allt hänger ihop. Jag tycker nämligen att det är stötande att statschefens egen advokat opinionsbildar för inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten.

Men: den gode hovauditören ska förstås få göra det. Det är ju på sina håll nu på modet att racka ner på allt som, enligt belackarna, inte är god tycke och smak och det får man förstås göra. Men det är likaledes stötande att den som har avvikande uppfattning inte ska få framföra denna.

Expressens debattsidor är öppna för både Ecuadors ambassadör när han med anledning av Julian Assange-debatten vill försvara sitt lands påstådda pressfrihet, och för kungens advokat när han vill förbjuda bilder som aldrig har publicerats i svenska dagstidningar.

I en annan tidigare bloggpost har jag argumenterat just för att man måste få yttra också det obekväma: ”Kates bröst, Lambertz och profeten Muhammed”. Jag tycker att man ska få publicera hertiginnans byst i ett grundlagsskyddat media om man nu som publicist anser att det är nödvändig journalistik. (Jag tycker inte det, Expressen har inte visat behagen, men om vi så behövde så bör vi få.) Jag tycker att Göran Lambertz ska få anföra avvikande mening i Thomas Quick-debatten när alla nu tycker något annat än vad alla tyckte tidigare. (Jag delar därmed inte hans åsikt i skuldfrågan, jag hävdar bara hans rätt att problematisera saken.) Och, förstås, jag tycker att man ska få både spela in och sprida filmer med profeten Muhammed inom ramen för tryck- och yttrandefrihet. (Jag har inte låtit visa denna film på Expressen.se men vi har publicerat en bild ur den i tidningen, i anslutning till en relevant debatt om debatten. Så att säga.)

Att balansera alla dessa intressen är inte lätt och att göra det varje dag, dygnets alla timmar och årets alla dagar, är ännu svårare också för en stor redaktion som Expressen. Naturligtvis gör jag fel ibland. Men allt som sägs och trycks håller ju inte för evighetens granskande ögon och en del av ett ständigt pågående samtal är att både övertyga och övertygas. Men om argument – ord, bilder, åsikter – förbjuds, då kan man heller inte lära sig av dem och då kan man inte ändra uppfattning.

Därför är det som är fult och fel i dag ibland viktigt att ta få ta del av.