Bilderna på prins Harry – naken i en lyxsvit i Las Vegas, omgiven av flera nakna kvinnor – publicerades först av kändisnyhetssajten TMZ. Det är inte första gången som de engelska tidningarna – som tidigare alltid var först med såna här skandaler – fått se sig slagna av nya utmanare på andra sidan Atlanten. Minns Michael Jacksons död, Tiger Woods sexaffärer… de amerikanska sajterna var nyhetsledande hela tiden och till och med tabloiderna New York Post och Daily News fick citera dem. Liksom, förstås, Fleet Street-publikationerna.
Men så har det inte alltid varit. När, för att bara ta ett exempel, Hugh Grant greps med Divine Brown i bilen i Los Angeles var det nu nedlagda News of the World som spårade upp och gömde henne för konkurrenterna. Sedan trädde hon fram på bild till den klassiska rubriken: ”IT´S THAT TART, IN THAT DRESS”. Det är väl inte riktigt översättbart, men handlade om den prostituerade kvinnan och den klänning hon bar när skådespelaren bromsade in med sin bil. Nåväl.
(Bonusinfo: News of the World lades ner efter avslöjandena om hur redaktionen avlyssnat mobiltelefonmeddelanden och Hugh Grant har sedan dess vittnat inför Leveson-kommission, som utreder de brittiska mediernas roll och agerande, om hur journalister utsatt honom för integritetskränkningar. Den reporter på News of the World, som en gång säkrade Divine Brown-scoopet, råkade senare passera med bil när Hugh Grant fått motorstopp. Grant vägrade först bistånd av Paul McMullan, men accepterade när han insåg att han annars skulle bli stående länge. Så Grant klev in i McMullans bil, och senare också på den pub som News of the Worlds förre biträdande featurechef numera driver. Grant tackade för hjälpen, men bandade också McMullan när han erkände det som kallas för ”phone hacking”. Följaktligen har också McMullan förhörts av Leveson-utredarna, där hans insats väl inte direkt ökade förtroendet för medierna… Som sagt. Storyn om storyn är ibland lika bra som den riktiga historien.)
Men nu är den engelska pressen mer försiktig. Så här ser det exempelvis ut på The Suns förstasida i dag – där reportern Harry Miller poserar (sic!) som den nakne prins Harry, för att kunna visa läsarna bilderna utan att behöva publicera dem på riktigt:
Innovativt, får man säga, men så har också prins Harrys medarbetare bett engelska tidningar att inte publicera nakenbilderna. Och det är inte riktigt läge att trots sådana önskemål nu, när hela det pressetiska systemet ska göras om och redaktörerna tillämpar försiktighetsprincipen. Så har det dock inte alltid varit. 1998 visade exempelvis The Sun toplessbilder på Sophie, en annan kunglighet, och även om dåvarande chefredaktören snabbt fick be om ursäkt publicerade man 2005 privatbilder på Harry klädd i en tysk uniform med hakkors på armen. Den gången var det kungahuset som bad om ursäkt, för valet av kläder på maskeraden, men historiskt har de engelska medierna alltså inte dragit sig för närgångenhet.
Så vad är då problemet nu? Bilderna sprids över hela världen, men inte i de tidningar som de senaste dagarna publicerat mängder med andra – smygtagna – foton på en nästan naken prins Harry från hans USA-semester. Orsaken är förstås ”närhetsprincipen”, det är helt enkelt för känsligt för brittiska medier att visa det som visas i andra länder. Ungefär som när svenska medier, också kvällspressen, ibland avstår vissa intrikata bilder och uppgifter som publiceras om svenska kändisar i omvärlden – men som anses pressetiskt tveksamma här, där personerna kanske lever och har anhöriga.
Egentligen är det rätt självklart. Samma ”närhetsprincip” tillämpas av svenska medier när vi berättar om kriminalfall i andra länder och visar offer för krig och naturkatastrofer, då visar tv och tidningar bilder på drabbade och sörjande som vi inte skulle visa om samma sak hade hänt i Visby eller Västervik. Detta eftersom man som journalist ska balansera nyhetsförmedlingsuppdraget med en pressetisk hållning, och då måste man ibland avstå också det som kanske borde visas för att rapporteringen ska bli konkret.
Alltså: det vore sannolikt otänkbart för alla etablerade svenska medier att publicera motsvarande ”prins Harry-bilder” på svenska kungligheter, om de nu inte kunde påvisa allvarliga brister i Säkerhetspolisens arbete eller om kvinnorna var prostituerade eller utländska underrättelseagenter… eller något sådant.
Men så är förstås inte fallet när det gäller prins Harry. Om en engelsk prins lever loppan i Las Vegas – av alla ställen! – är det en integritetskränkning att smygplåta honom på ett hotellrum och göra den bilden tillgänglig för alla. Men att sedan, när skandalen exploderar över sida efter sida runt om i världen, återge dessa bilder i Sverige är knappast att utsätta prinsen för någon extra publicitetsskada. Det är mycket hud på bilderna, som finns med i dagens Expressen, men det är faktiskt inte mer än så. Fotomodeller visar mer, men det är inte vad man ser eller inte ser som är det riktigt intressanta här. Inte heller det faktum att de engelska medierna inte visar bilderna.
Mer relevant är att fotografen, vem han eller hon nu är, inte behövde de gamla Fleet Street-tidningarna som köpare utan istället sålde till en sajt i USA. Kanske inte så konstigt, givet att TMZ och RadarOnline och andra sajter visat sig vassare, men likväl intressant.
Att agendan inte längre sätts bara vid dagspressens nyhetsdeskar är ingen nyhet 2012, men prins Harry-utvecklingen det senaste dygnet påminner alla nyhetsjournalister i Storbritannien – också de som inte jobbar med eller ens bryr sig om hovet – om att de snabbt kan bli ifrånsprungna i nyhetsarbetet om deras tidningsredaktörer inte är lika offensiva som de nya nätkonkurrenterna.
