En gång i tiden ägde Expressen, och senare Bonnier AB, den största dagstidningen i Lettland: Diena. Det var en morgontidning som startats av frihetsrörelsen och varje gång som jag besökte redaktionen imponerades jag av deras intresse och kunskaper om Sverige. En gång, när vi var där med ett gäng chefer från Expressen, skämtade jag om att vi väl borde kontakta universitetet i Riga för att anlita studenter som lärde sig svenska – så att de kunde utföra enklare uppdrag för Expressen? Välutbildade studenter som vill bli journalister och som talar svenska, och säkert engelska, och dessutom är förhållandevis billiga att anställa? Nog skulle de kunna översätta delar av vårt innehåll och skapa en engelsk utgåva av Expressen.se till en rimlig kostnad? Nog skulle de kunna göra enklare uppdateringar på sajten på natten när vår webbredaktion inte är bemannad? Och så vidare. Det var egentligen inte ens en idé – bara ett resonemang om det nya Europa och den nya medievärlden.
Men.
Journatic har tagit detta ett steg längre. Bolaget, som ägs bland annat av Chicago Tribune, har producerat lokala nyheter åt amerikanska tidningar som outsourcat bevakningen. En kostnadsbesparing, alltså, men inte så väl utförd: det har nämligen visat sig att Journatic förfalskat bylines för att få texter att framstå som mer lokala än vad som varit fallet – de har nämligen skrivits av medarbetare i Asien.
Dessutom återanvände de gamla citat. En artikel i lokaltidningen Deerfield TribLocal visade sig innehålla ett uttalande som publicerats en månad tidigare – och ett annat som var från en helt annan sajt. I mars.
Jag sammanfattar nu en rätt rörig historia som slutade med att en chef på Journatic, Mike Fourcher, sa upp sig och att Journatic direkt svarade att de ändå hade tänkt sparka honom. Hur det var med detta vet förstås inte jag, men Amanda Smith-Teutsch på Journatic mejlade till hela redaktionen:
”I also want to make sure that everyone on my team is operating in an ethical manner.
We here at Journatic:
– Do not lie about who we work for and where we are working from. We say, I am a freelancer for (PUBLICATION NAME) and Journatic News Service. If the person asks where you live/work, DO NOT LIE.
– Do not take information from other media sources and claim it as our own. This goes for ALL SOURCES and ALL LEADS. BE 100% CLEAR WHERE YOU GOT THE INFORMATION FOR THE STORY FROM.
– DO NOT LIE ABOUT YOUR NAME. If any of you are working under an assumed/pen name, now is the time to tell me.”
Ord och inga visor och bra det. Journatic är heller ingen okänd lite aktör, man anlitas av både Tribune- och Hearst-tidningskoncernerna och säger sig ha nya kunder på G i Kanada.
Men vad kan man då lära av detta? Jo, att det är viktigt att vara tydlig med interna riktlinjer och att agera snabbt om man upptäcker problem. (Journatic gjorde inte det; innehållet i ett tv-program som granskade fejkade bylines var känt långt före sändning, men Journatic reagerade ändå inte i tid.) Men – man ska inte dra slutsatsen att det är fel att outsourca, för det är ofta ett bra alternativ. Externa produktionsbolag kan, är min erfarenhet, bidra med både kompetens och kostnadseffektiv verksamhet – men det gäller att veta vad man gör.
