Cirka 11,07 minuter in i gårdagens Rapport intervjuas jag.

Här är TV4 Nyheternas inslag om vapendomen.

————————————————————–

I går kväll gjorde internationella Reportrar utan gränser (RUG) ett uttalande om domen mot Expressen.

– Chockerande, slog RUG fast.

Enligt RUG riskerar Sverige nu en sämre placering på organisationens årliga ranking av länder med bäst och sämst pressfrihet.

Reaktionerna mot Malmö tingsrätts dom över det reportage om illegal vapenhandel som Expressen publicerade 2010 var i går hårda.

Nyhetsreportern Diamant Salihu fälldes för vapenbrott, förre nyhetschefen Andreas Johansson fälldes för medhjälp till vapenbrott och jag själv fälldes för anstiftan till vapenbrott.

Det blev villkorlig dom och dagsböter – ”lägsta möjliga”, enligt domstolen – för oss alla.

Men branschorganisationer och ledande publicister kritiserade samfällt domstolens tolkning.

–  Den strider mot sunt förnuft, sa Eva Hamilton, vd för Sveriges Television, om domen.

–  Förutsättningarna för att bedriva undersökande journalistik i Sverige står på spel, varnade Reportrar utan gränser.

## Självklart kommer Expressen-målet att överklagas till hovrätten.

Det var lagmannen Eva Wendel Rosberg som skrev tingsrättens dom, och den bekräftar det jag tidigare konstaterat: det finns egentligen inga tvistiga uppfattningar om vad som hänt mellan Expressen och Jörgen Larsson – åklagaren som valde att åtala tre journalister, samtidigt som det i Malmö finns åtta (8) ouppklarade mord efter skottlossningar.

Vad som hände, det hände. En serieskytt härjade. Människor skadades. Människor mördades. Polischefer och politiker krävde hårdare vapenlagar. Expressen beslöt undersöka om deras påståenden om tillgången till illegala vapen stämde. Det tog Expressen bara fem timmar att få köpa en insmugglad tjeckisk pistol. Vapnet gav Expressen till polisen.

Så långt historien.

I gårdagens dom konstaterar också tingsrätten att jag och mina kollegor ”lämnat samstämmiga uppgifter” och sammanfattar: ”Tingsrätten bedömer deras uppgifter som trovärdiga och tillförlitliga.”

## Ändå finns tyvärr flera konstigheter i domen.

Exempelvis står det i domskälen om ”illegalt förvärv” av vapnet, trots att lagen ju förvisso reglerar så kallat ”innehav” – men inte förvärv.

I domen nämns överhuvudtaget heller inte det som straffrättsprofessorn Suzanne Vennberg konstaterat om vad som egentligen är ett innehav, synpunkter som Expressen hade lämnat in till tingsrätten.

Domstolen verkar också ha missförstått det av Expressen åberopade utslaget i Europadomstolen, där journalister som fällts i Frankrike friades med hänvisning till artikel 10 i Europakonventionen. Det handlade om en publicering av sekretessbelagda uppgifter, men Europadomstolen skyddade också själva anskaffningen av uppgifterna – något som Malmö tingsrätt, enligt domskälen, helt verkar ha missat.

Och så vidare. Det finns en rad såna här relevanta frågor – som om Expressens påstådda vapeninnehav ens är tillståndspliktigt? – som helt förbises i domskälen.

## Det finns också rena missförstånd, förhållanden som i domskälen ges en helt annan bild än vad jag menar fördes fram under huvudförhandlingen.

Exempelvis hördes både Kerstin Brunnberg, tidigare vd för Sveriges Radio och gästprofessor i praktisk journalistik, och jag om hur reportrar egentligen arbetar.

I domstolens egen sammanfattning av förhöret med mig konstateras:

”Okonventionella arbetsmetoder är inte detsamma som olagliga.”

Men i domskälen kan man sedan läsa:

”Här har försvaret valt att tala om ’okonventionella arbetsmetoder’, något som tingsrätten uppfattat som en omskrivning för metoder som inte alltid faller inom lagens ramar.”

Detta är faktiskt en skrämmande långtgående tolkning. Vi talade om ett begrepp som ju används om bland annat dolda kameror och wallrafferi, alltså fullt lagliga arbetsmetoder, som bland andra SVT:s ”Uppdrag granskning” och TV4:s ”Kalla fakta” regelbundet använder. Det är därför inte konstigt att reaktionerna från medie-Sverige blivit så starka.

## Organisationen Reportrar utan gränser varnade i går kväll för att Sverige, som redan tidigare rasat på världsrankingen, nu kan få en sämre placering på ”Pressfrihetsindex” på grund av Expressen-domen.

Men stödet för det undersökande reportage som Diamant Salihu gjorde var överväldigande också här hemma i går.

Svenska Journalistförbundet kallade processen mot Expressen för ”löjeväckande”, och Tidningsutgivarna menade att det är ”obehagligt” med domen.

Många publicister var också kritiska. ”En skandal”, skrev Malmö-tidningen Sydsvenskans chefredaktör och kritik kom också från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

”Illavarslande”, sa TV4:s programdirektör och vd:n för Sveriges Television sågade domen rakt av i en pressrelease och en intervju i den egna kanalen.

## Det finns förstås fler rättsliga invändningar mot domen, och prövningen i hovrätten blir intressant.

Expressen har bland annat anfört så kallad ”social adekvans” i målet, alltså den oskrivna undantagsregel som ibland kallas för ”säkerhetsventil”.

Expressens ombud, advokaterna Ulf Isaksson och Esa Kymäläinen, jämförde med ett mål där en polis friades av Högsta domstolen för ett han ”inte varit personligen tillståndspliktig för vapnen”, men detta tog den första – lägsta – instansen inte någon hänsyn till alls.

Engagemanget för Expressens sak bland svenska publicister handlar förstås om att vi alla vill värna möjligheten till undersökande journalistik. Men det finns, tror jag, en anledning till.

Gång på gång har vi de senaste åren nämligen tvingas uppleva att tryck- och yttrandefrihet snävas in. Vi behöver inte gå till Dawit Isaak i Eritrea eller till Martin Schibbye och Johan Persson i Etiopien för att finna exempel på hur det fria ordet stoppas. Det sker nämligen också här.

Offentliga register som sekretessbeläggs, förslag om inskränkningar i pressfriheten – även i Sverige måste öppenheten hela tiden försvaras.

## Malmö tingsrätt nämner här och var i sin dom ”yttrande- och informationsfriheten” . Men mellan raderna kan man ana en oförståelse.

När lagmannen Eva Wendel Rosberg kommenterar Expressens granskning av den illegala vapenhandeln skriver hon – uppenbart helt okunnig om hur undersökande journalistik bedrivs – bland annat:

”Diamant Salihu har involverat sig i uppenbart kriminella kretsar…”

Den ni. Reportern har alltså  i n v o l v e r a t  s  i g . Man kan fråga sig hur han annars skulle ha gjort?

Och:

”Förvärvet av vapnet framstår mer som ett medvetet risktagande för att skapa en nyhet.”

Denna formulering är, ur ett publicistiskt perspektiv, möjligen den värsta i hela domen. Till och med värre än där det står att vi fälls, egentligen, för här är Malmö tingsrätt snarast nedlåtande inför det journalistiska uppdraget.

Ja, Diamant Salihu tog risker när han sökte upp illegala vapenhandlare för att få veta om polischefer och politiker talat sanning när de sagt hur enkelt det var att skaffa fram vapen.

Ja, undersökande journalistik handlar om att rapportera en  n y h e t . Men den nyheten skapades inte när Expressen fick bort en pistol från Malmös gator genom att överlämna den till polisen, denyheten blev tyvärr till när människor skadades och mördades och det var därför – bara därför! – som reportaget gjordes.