Tidningar, radio och tv granskar en statsministerkandidat och direkt följer en debatt om ”drev”. Det bloggas till och med om ”mobbing” – när medierna berättar om det som Socialdemokraternas partisekreterare själv beskriver som ”den värsta krisen i partiets moderna historia”. Så nej, det var inget ”drev”.
Det var en S-ledare med riksdagens sämsta förtroendesiffror som ledde partiet till det sämsta valresultatet sedan 1914.
Det tillsattes sedan en ny S-ledare som glömde berätta för valberedningen att sambon var dömd för ekonomisk brottslighet, som utlovade en pensionsutredning med facken som facken inte ville veta av, som petade kvinnor och invandrare och erfarna från nyckelposter, som sjabblade med Libyenfrågan och kanske budgetmotionen, som begärde dubbel hyresersättning av skattebetalarna, som tvingades åka landet runt på ”förlåt mig”-turné, som med försvarsfrågor som expertområde ändå gjorde ett utspel med faktafel om regeringens försvarspolitik… och till allt detta: kompromisskandidaten hade ännu sämre förtroendesiffror än den förra S-ledaren och ännu sämre opinionssiffror.
Men fortfarande talas det om ”drev”…
## Var helst en granskande journalist riktar sitt sökljus, finns där snabbt en föraktfull mediekritiker redo att blogga enögt eller till och med hålla upp en skylt med en ironisk så kallad Twitter-hashtag.
Man kan ju le lite åt #drev68 när man ser den formuleringen på nätet, men det handlar faktiskt inte om 68-vänsterns drev mot att medierna rapporterar om krisen inom det största riksdagspartiet – det är istället ett försök till opinionsbildning mot nyhetsredaktioner som står utanför S-högkvarteret på Sveavägen i väntan på besked från verkställande utskottet.
Vad ska man säga?
För det var ju inget drev.
Ett drev kännetecknas av bland annat fokus på privatlivet.
Men här var det Juholt själv som berättade för Expressen att han tidigare sålt bilder svart utan att skatta, när Aftonbladet avslöjade den dubbla hyreersättning för boendet med sambon bad S-ledaren direkt om ursäkt och när det gällde hennes kriminalitet, som Dagens Industri först berättade om, fick bland annat jag tillstå i olika intervjuer att Expressen faktiskt känt till domen – men, felaktigt kan man väl konstatera nu, hade valt att inte rapportera av respekt för Juholts privatliv.
Knappast drev, va?
## Låt oss tala klarspråk: Vet du vad Juholts sambo heter? Hur han bor? Vad han har för ekonomi? Skulle inte tro det. För att ha varit oppositionsledare har Håkan Juholt av de stora medierna faktiskt getts en exceptionellt diskret tillvaro – men å andra sidan har vi ju varit upptagna av annat…
Det finns en rad kriterier för vad som gör att en bevakning övergår till ett drev, men att Mats Knutson från Sveriges Television eller K-G Bergström från Expressen står på trottoaren utanför Sveavägen 68 är inte ett av dem.
Ja, det blir rätt stökigt när alla journalisterna tvingas agera rugbyklunga för att få minsta information från ledande företrädare inom Socialdemokraterna.
Men så måste det ju inte vara. Sossarna styrde Sverige så länge, och borde nog kunna sköta kommunikationen bättre än att fösa ut medierna i kylan och därmed tvinga sina egna VU-ledamöter att armbåga sig fram. Oproffsigt gentemot journalisterna, ojuste gentemot partiets högsta företrädare.
## Så glöm (s)lagorden om drev. När Lena Mellin på Aftonbladet sågar Juholt gör hon det som erfaren politisk kommentator. När Helena Gissén i TV4 Nyheterna, före alla andra, berättar att Juholt avgår handlar det bara om konsekvensneutral nyhetsförmedling.
Sympatisörer till Sverigedemokraterna brukar vara mycket flitiga med att blogga, mejla och i olika nätforum tycka till om de etablerade medierna. Men den senaste tiden har reaktioner från s-tyckare blivit lika vanliga och de skyller partiets problem inte på politiken, utan på pressen.
Men ”borgerliga tidningar” har det funnits längre än det har funnits socialdemokrater.
Och när ”högerpressen”, som en del mejl handlar om, gav ut fler tidningar och hade större upplagor än idag lockade paradoxalt nog också Socialdemokraterna fler väljare.
## Så utmaningen handlar knappast om medierna, hur smärtsam den insikten ändå kommer att bli för en del vänsterdebattörer.
Carin Jämtin verkar ha större självinsikt. Partisekreteraren skrev till medlemmarna i går:
”Ordning måste nu återskapas, så att vi kan fortsätta det viktiga arbetet med att opinionsbilda för våra idéer. Men detta arbete måste göras med insikten att det inte finns några enkla lösningar. Det krävs ett strukturerat, långsiktigt och hårt arbete för att vi ska kunna bli det parti vi vill vara.”
Jämtin har rätt och man får förstås den bevakning man förtjänar. Ibland skördar ett parti frukten av en Bengt Westerberg-, Maria Wetterstrand- eller Alf Svensson-effekt. Ibland går man golgata till vallokalen med en Bo Lundgren, Mona Sahlin eller Lars Ohly på valaffischerna.
Det här hör politiken till, och journalistiken gör ingen skillnad.
Efter det senaste valet jämförde en professor fem (5) dagstidningar och konstaterade bland annat två saker: Expressen var mest kritisk till Sahlin och de rödgröna – och samtidigt näst mest kritisk till Reinfeldt och alliansen. Det tycker jag var ett gott betyg, givet att han granskade fem olika tidningar.
## Makthavare ska granskas. Men de ministrar och statssekreterare som tvingades lämna Reinfeldts första regering, efter bland annat Expressens prisbelönta rapportering, vet hur tufft det är för Håkan Juholt nu.
Att vara utsatt för en intensiv granskning är jobbigt, men det hör uppdraget till om man ska bli statsminister.
Det är inte drev eller mobbing när medierna ringer distriktsförbund, granskar årtal i utspel eller vill veta vad man tycker om krig eller den Euro-krisen. Det är heller inte drev när de står på Sveavägen 68 och väntar på politiker att prata med.
