Tre medarbetare på Expressen, bland annat jag, åtalas för vår inblandning i ett reportage som publicerades under oktober 2010 då den nye ”lasermannen”, Peter Mangs, sköt oskyldiga människor i Malmö. Reportern Diamant Salihu misstänks för vapenbrott, nyhetschefen Andreas Johansson och jag misstänkts för anstiftan till vapenbrott. Vi nekar förstås. Bakgrunden är att Expressen testade att köpa ett illegalt vapen, och – förstås! – omedelbart överlämnade pistolen till polisen. Så nu finns det ett farligt vapen mindre på gatorna i Malmö.

Till Resumé, vars intervju du kan läsa här, sa jag bland annat:

”Det saknas ju helt brottsligt uppsåt, allt som vi gjorde dokumenterades inför över en miljon tidningsläsare, och tack vare Expressens reportage är det åtminstone ett illegalt vapen mindre på Malmös gator.”

”Medarbetarna som gjorde och arbetsledde reportaget har gjort ett kanonjobb, och om åklagaren ändå vill driva detta som en principfråga borde han nöjt sig med att bara åtala mig. Jag ser fram emot att inför tingsrätten få berätta om undersökande journalistik och varför det är viktigt att granska också tillgången till illegala vapen.”

I en intervju med Dagens Media, som du kan läsa i sin helget här, säger jag bland annat:

”Jag förvånas över att åklagaren valt att åtala, givet att alla faktiska omständigheter är kända och vitsordade av förundersökningen, nämligen att Expressen beslöt att undersöka den illegala vapenhandeln i Malmö efter att flera politiker och poliser krävt hårdare lagstiftning i spåren av den nye så kallade ”lasermannens” framfart.”

”Vi ville veta om det stämde att man så enkelt kunde förvärva ett illegalt vapen. I så fall är det ju ett stort samhällsproblem. Men om det inte var så enkelt som politiker och poliser påstod, då hade vi kunnat avslöja att debatten fördes med osakliga argument. Det här menar jag var en samhällsviktig journalistik.”

Det finns ju i mediehistorien många exempel på undersökande journalistik där reportrar försöker blottlägga missförhållanden genom att avslöja brister.

Till Nyheter24, vars hela intervju du kan läsa här, säger jag bland annat:

”Det är ju många olika medier som genom åren arbetat med ”wallraff” eller med att försöka undersöka förhållanden. Också kvällspressen har tidigare köpt vapen och gett till polisen, utan att misstänkas för brott, och för bara något år sedan köpte en lokaltidning knark på nätet. För att inte tala om hur journalister testar exempelvis flygplatssäkerheten gemom att försöka smuggla in saker. Det här är en journalistisk metod som ibland krävs för att röja eventuella missförhållanden.”

Det här är en del av det renhållningsarbete som journalistiken ska bidra med i ett demokratiskt samhälle, och det är därför som jag blir en smula förvånad när polis och åklagare väljer att fokusera på Expressen-reportaget. Det finns ju, för att uttrycka sig försiktigt, en del allvarligare vapenrelaterat brottslighet att utreda i Malmö där de misstänkta inte direkt deltar i samhällsdebatten genom att försöka förvärva vapen i syfte att få bort dem från den illegala marknaden genom att överlämna exempelvis en pistol till polisen…

…men: jag har till flera medier i dag sagt att jag ser fram emot att inför domstolen få förklara mer om undersökande journalistik. Till Dagens Nyheter, vars hela intervju du kan läsa här, säger jag bland annat:

”Våra advokater säger att detta överhuvudtaget inte är brottsligt. Det finns särskilda paragrafer i vapenlagen som stadgar att man inte kan eller behöver åtalas om det är uppenbart att det inte har funnits något uppsåt.”

”Dessutom är det presenterat i en tidning med en miljon läsare. Det finns ju inget tvivelsmål, inte ens hos åklagaren, att det här är gjort ur ett journalistiskt perspektiv för att granska vapenhandeln under en period där en människa faktiskt gick runt och sköt ihjäl människor.”

En sak till: om nu åklagaren, av oklar orsak, vill låta pröva detta reportage i domstol borde han nöjt sig med att bara åtala mig som är ansvarig utgivare. Under arbetet med reportaget var flera chefer och medarbetare inblandade, ändå har han valt ut Andreas Johansson och Diamant Salihu. Det framstår, för mig som vet hur gången var internt, som lite märkligt. Andreas och Diamant har gjort ett utmärkt jobb och om det är någon som ska svara för en tidnings agerande är det den ansvariga utgivaren.

Eftersom det är utgivaren som, enligt Tryckfrihetsförordningen, är har ensamansvar för vad som publiceras borde en sådan här principdiskussion om journalistiska arbetsmetoder i en domstol kunna föras med endast mig som tilltalad. Det finns ju inga målsägande att förhålla sig till, inga offer – mer än den organiserade brottsligheten, som blev av med ett vapen till Expressen som vi lämnade till polisen.