Hur utvecklas medierna? ”I dag är vi alla tabloider…” bloggade jag i går och berättade att chefredaktörerna för Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Metro och City alla har arbetat på kvällstidningar. Och att den nya chefen för Dagens Eko, som nu lämnar TV4 Nyheterna, också varit på kvällspressen. Precis som hennes redaktionschef på Fyran. Och så vidare… du hittar fler namn i den förra bloggposten.

Men det som Gunilla Herlitz, Lena K Samuelsson, Per Gunne, Mathias Gurestam, Anne Lagercrantz och Jonas Gummesson har mest gemensamt är kanske inte en bakgrund på Aftonbladet och Expressen, de har naturligtvis meriterat sig för sina jobb också på andra arbetsplatser, utan kanske framförallt att de är mediechefer i en tid då innehållet – läs: nyhetsvärdering och presentation – snabbt tabloidiseras. Detta bloggade jag om i går, och i dag fortsätter jag med att titta lite på förstasidor. För så här är vi ju vana med att det ser ut:

Men numera ser det också ut så här:

Man kan invända att detta bara handlar om en professionell nyhetsvärdering: alla stora medier – inklusive Dagens Eko – toppade ju med uppgifterna i Patrik Sjöbergs bok, om att en känd friidrottstränare hade utsatt unga pojkar för sexövergrepp.

Men jag är ändå rätt säker på att förstasidorna i DN och Svenskan – eller Metros löpsedel – inte hade sett ut så här för, säg, tre år sedan. Ett exempel är dock inget exempel, men det finns många fler från det senaste året; numera gör morgontidningarna ofta tydliga prioriteringar på sina ”ettor”, det ritas in stora bilder och rubrikerna sammanfattar känslor (”Desperat…”). Konceptet känns igen, det är det som genom åren gjort kvällspressen störst i print, på nätet och i mobilen. Att morgontidningarna kopierar det är inget att höja på ögonbrynen för, det är bara att gilla läget – också för oss som konkurrensutsätts mer.

Särskilt tydligt blir det här vid stora nyhetshändelser:

Skillnaden mellan morgontidningar och kvällspress blir alltså allt mindre, men det handlar lika mycket om format som om innehållsval. Tidigare gjordes morgontidningarna i så kallat fullformat (som två tabloidtidningar, typ) men den 16 november 2000 blev Svenska Dagbladet en tabloid, precis som Aftonbladet och Expressen. DN följde efter, och de är inte ensamma: i Storbritannien gjorde flera morgontidningar likadant, men de ville inte kalla sig för ”tabloids” utan beskrev sig istället som ”compacts” (trots att detalltså valde samma tabloidformat…).

Detta blir bara till lek med ord, förvisso, ungefär som när Rupert Murdoch – som ger ut tabloiderna The Sun, News of the World och New York Post – en gång fick en fråga om sina kvällstidningar. Dessa kallas ju också för ”populars”. Då svarade Murdoch med att kalla morgontidningarna för ”unpopulars”.

Numera ger Murdoch dock ut inte bara morgontidningar som The Times, The Sunday Times och The Australian. Murdoch äger också den ansedda affärstidningen The Wall Street Journal. Så kan det gå. Allt går ihop, så-att-säga, och skillnaden mellan olika genrer blir allt mindre.

Likadant är det ju här i Sverige. Och om Svenska Dagbladet successivt snabbt började redigeras som en traditionell tabloid – med spalter, kortisar, enkäter och större bilder – efter sin omgörning 2000, så kan man nog datera DN:s förändringsarbete till något senare.

När DN gjorde flera delar till tabloider 2003 behöll man fortfarande A-delen med bland annat nyheter som broadsheet, och dåvarande chefredaktören Hans Bergström – som väl inte kan anklagas för att vara en kvällstidningsmurvel… – förklarade på en förhandsvisning av nya DN i Liljevalchs konsthall (sic!) att han nog helst hade sett hela DN i ett mera långsmalt format. Som New York Times, får man förmoda, men så blev det alltså inte. 2004 blev hela DN en tabloid, i runda slängar sisådär 130 år efter att DN faktiskt var en tabloid senast. Men nu går utvecklingen å andra sidan fortare. Steg för steg blir DN allt mer lik en kvällstidning, kultursidorna har redan populariserats och i höst kommer en redesign som redan läckt ut och fått ett bra mottagande hos mediebyråerna. Den nya formen avslöjar att DN blir ännu mer tillgänglig i sin redigering, och – om man så vill – mer lik en kvällstidning eller en gratistidning.

Det finns säkert kritiker till denna utveckling, men den är ofrånkomlig och DN gör därför rätt. Tabloidformatet fordrar ett visst tilltal, som tydliga rubriker och bilder som balanserar sidorna, och därför kommer nog DN att bli mer lättläst och tilltalande i sin nya skrud. En bra bit på väg är man redan, och det kanske inte är så konstigt när DN-organisationen också tabloidiserats; med en exempelvis en nattchef som Niclas Lagerstedt, tidigare redigerare och nattchef på Expressen, så går det förstås både snabbare och enklare att tabloidisera DN-innehållet. Se bara:

Detta är fler ettor från Tsunami-rapporteringen i år. Men egentligen var det redan under Egypten-protesterna som DN började redigera så här, en knapp vecka efter att demonstranterna fyllt Tahirtorget slog DN nämligen till med tio sidor om demokratikraven och sedan, kan man väl säga, har DN inte sett tillbaka. Fram till dess hade det, trots DN:s ambitioner med utrikesbevakning och satsningen på bilagan DN Världen, varit lite sisådär med rapporteringen om kraven på Mubarak. DN gjorde fyra sidor, då gjorde Svenska Dagbladet fem. Sedan ökade DN till fem sidor, då gjorde Svenska Dagbladet sex sidor. DN låg steget efter, men kom igen – och det med besked. Från torsdagen vecka två klev DN in på allvar med stora bilder, stora rubriker och fler sidor. Plötsligt såg det ut som det brukar göra i kvällstidningarna, som annars brukar dominera alla stora händelsenyheter oavsett ämne. Men här hände det alltså något.

Sedan gjorde DN samma sak med katastrofen i Japan, och det är bara att konstatera att tabloidiseringen på morgontidningarnas förstasidor kommer tvinga de mer klassiska kvällstidningarna att utveckla sig ytterligare. För det handlar ju inte bara om DN, även om jag väljer att fokusera på just DN här eftersom det är Sveriges största morgontidning.

Också runt om i landet ser lokaltidningarna mycket bättre ut än tidigare; ett resultat av ”Macifierade” redaktioner – även om det kanske oftast är PC och Newspilot, numera – och bättre färgmöjligheter i tryckerier som producerar tabloider.

Spännande, minst sagt, för oss som funderar över framtiden för de tryckta tidningarna.

I morgon: morgontidningarnas nyhetsvärdering!