Här tar Evert Taube emot Expressens musikpris ”Spelmannen”. Den gången, 1972, delas det ut på 23:e våningen i DN-skrapan i Marieberg i Stockholm och den som omfamnar Taube är Expressens dåvarande chefredaktör Per Wrigstad.
   – Jag blir så rörd att jag får tårar i ögonen, säger Taube och påminner alla i representationsvåningen om att han känner sig som en fast medarbetare i tidningen.
   Det var kanske inte så konstigt, Taube medarbetade på våra kultursidor och han ringde så ofta – inte bara hem till kulturchefen Bo Strömstedt – att han till och med bjöd med tidningens telefonist Sonia Åsberg upp till ”23:an” när musikpriset skulle delas ut.
   Evert Taube, ja. Han var aktuell häromkvällen igen, när det var Helen Sjöholms tur att ta emot ”Spelmannen” från Expressen. Hon, som kallades för ”Benny Anderssons musa”, var överväldigad och sjöng och talade vackert om tidigare pristagare. Om Cornelis Vreeswijk, om Monica och Carl-Axel Dominique, om Olle Adolphson, om – Evert Taube.
   Helen Sjöholm är ju en fantastisk artist, och den som läser listan över andra pristagare kan inte undgå att imponeras alla de som också fått ”Spelmannen”. Svante Thuresson, Povel Ramel… Expressens musikpris är en tung utmärkelse.
   Här har ni alla vinnare i måndagskväll, då vi inte var på ”23:an” i Marieberg utan på Dansmuséet på Gustaf Adolfs torg:

   Christina Quzounidis (Teaterpriset), Gunna Grähs (Heffaklumpen), Helen Sjöholm (Musikpriset) och Nina Björk (Björn Nilsson-priset).
   På festen hyllade Expressens kulturchef Karin Olsson också vår litteraturkritiker Nisse Schwartz, som nyligen fick ett stipendium från Aftonbladets kulturredaktion, och mångårige nattredigeraren Yngve Måhlberg som ritat många kultursidor men som nyligen gick i pension. Det var bra, man ska minnas sin historia.
   Evert Taube skrev inte bara i Expressen som ”Evert Taube”, han skrev också med signaturen ”Mimosa”.
   Det var kanske inte helt uttalat, men när denna mystiska Mimosa en gång – inför en födelsedag – lyckades få den enda intervjun med Taube själv och dessutom ställde märkligt detaljrika frågor om en vistelse i Sydamerika insåg säkert till och med läsarna hur det egentligen förhöll sig.
   På tidningens ekonomiavdelning hade man möjligen haft sina misstankar länge, eftersom Evert Taube bad Expressen att skicka Mimosas arvoden till honom och sedan skulle han gentilt hjälpa till och överlämna pengarna till henne…
   Klassiskt.

   En gång skickade Taube ett telegram till Bo Strömstedt och bad honom meddela Katarina Taikon hon skulle få ett av honom nyinstiftat pris: ”Katarina Taikons stora guldmedalj för tapperhet i striden mot rasförtryck”. Sagt och gjort, nyhetstext i Expressen och i uppmärksamhet i många andra tidningar.
   Taikon trodde först att det var ett skämt, men Taube ringde och gratulerade. Sedan hände – inget. Det kom aldrig någon medalj, men Taikon berättade senare att hon kände sig hedrad ändå.
   Klassiskt.
   Evert Taube och Expressen hade en särskild relation, fast han var ju inte bara medarbetare. Han var också omskriven i tidningen av alla möjliga anledningar.
   – Varför skriver ni bara om skandaler? sa han under en turné.
   Men när han fyllde 70 år var det reportern Gösta Ollén och fotografen Jan Delden som fick vara med på festen. Och när han fyllde 75 och åkte till Antibes, då var Expressens reporter Kerstin Matz och fotograf Lars Nyberg första tidning på plats.  
   Nära kom också reportern Stefan Mehr, som här intervjuar spelmannen, och fotografen Jacob Forsell. De gjorde bland annat den sista stora intervjun med Taube, som gick bort 1976, några månader före sin 85-årsdag.
   När Helen Sjöholm nämnde Evert Taube under sitt framträdande på Expressens kulturfest i förrgår kväll talade hon inte bara om en tidigare pristagare, utan också om fin del av Expressens historia.
  
   Men en kulturfest är inte bara firande, det kan också vara tid för mer allvarliga samtal. Här diskuterar Bo Strömstedt, jag och bokförläggaren Svante Weyler och jag tryckfrihetsprocesser. Strömstedt stämdes sex gånger, vann alla mål – och sa i måndags att han fortfarande saknar dessa fajter för det fria ordet.
   Utmaningar i det avseendet saknas inte heller idag, med allt från Yttrandefrihetskommitténs kommande förslag till ny grundlag till Beatrice Asks försök att införa en lag mot ”olovlig fotografering” att debattera. Också framtiden är viktig att förhålla sig till – redan nu.