Jag har nyligen läst ut en bok som heter Slumpen är ingen tillfällighet. Den handlar i stora drag om en filosofisk och världsomspännande teori om att alla människor skulle vara uppkopplade till ett sorts mentalt nätverk. I samma veva menar författaren, Jan Cederqvist, att slumpen inte är någon tillfällighet utan att man på något sätt förtjänar osannolika händelser. Han kallar det för synkronocitet. Han beskriver händelser i det verkliga livet som har hänt honom som han tycker är så osannolika att det inte kan vara en ren slump. Han tror dock inte heller på ödet utan snarare på detta ”mentala nätverk”. När man tänker på något som man verkligen behöver eller vill så svarar ibland universum, som han själv beskriver det, och ger en det man önskar sig.
Jag är ganka skeptisk till allt vad övernaturlighet heter och tror inte på något speciellt. Boken tar dock upp lite intressanta vetenskapliga experiment som inte riktigt har kunnat förklaras, och som stöder teorin och ett mentalt nätverk.
Global Consciousness Project
Det första experimentet handlar om små apparater som har placerats ut i världen. Apparaterna i sig reagerar på elektroniskt brus (vad det nu exakt är?) och genererar ettor och nollor slumpmässigt. Det finns cirka 40 olika apparater i världen och de skriver ständigt kurvor utan att vara ihopkopplade med varandra. Apparaterna är dock individuellt ihopkopplade med en server över internet och rapporterar sina kurvor till servern som sedan publicerar kurvorna på en hemsida.
Det häftiga med apparaterna är att de skriver ut väldigt extreme kurvor så fort en stor världslig händelse inträffar, till exempel såg kurvan väldigt speciell ut vid 11 september 2001 då World Trade Center blev raserat. Det finns dock många kritiker som menar att kurvorna har ett extrema ut även på vanliga dagar och att 11 september och liknande händelser bara är en slump. Jag är kanske inte så jättebra på att förklara så jag hänvisar vidare till sidan ifråga, med kurvan och en möjligtvis bättre förklaring.
http://noosphere.princeton.edu/
The Phantom DNA Effect
Det är här som det blir riktigt intressant. Experiment 1 kan avfärdas som en slump men detta verkar vara mer svårförklarat. Man har börjat med att skapa ett vakuum i en liten låda eller liknande och har sedan tillfört energipartiklar. Partiklarna är slumpmässigt utspridda i vakuumet som det ter sig i naturen, inget konstigt än. Sedan har man extraherat mänskligt DNA för att se hur det elektromagnetiska fältet kring DNA-strängen får energipartiklarna att reagera. Sedan har man fört in DNA-strängen och sett hur energipartiklarna bytt formation från deras slumpmässiga placering till ett sorts mönster kring DNA-strängen. Man kan konstatera att DNA-strängen har ett speciellt elektromagnetiskt fält som får närliggande energipartiklar att ändra deras placering.
Nästa steg har varit att avlägsna DNA-strängen. Vanligtvis går energipartiklarna tillbaka till sin slumpmässiga ordning där de är huller om buller jämt utspridda i vakuumet. Nu hände det något annat. Energipartiklarna stannade kvar i det läge de var i när DNA-strängen fanns i vakuumet. Jag är ingen duktig fysiker men detta i sig ska tydligen vara ett fenomen. Nästa sak som händer är dock mer fenomalt ur en obildad persons ögon. När DNA-strängen fanns kvar i vakuumet hade man placerat ägaren till DNAt, en människa, i ett närliggande rum. Han fick kolla på material som skapade reaktioner i hjärnan. Bland annat fick han se på erotiskt material bilder, hemskt material(massmord från andravärldskriget som exempel) och så vidare. Man hade då kopplat elektroder till hans hjärna och kunde mäta hans hjärnkapacitet och hans mentala tillstånd, det vill säga, man kunde mäta med instrument om han var glad eller ledsen. Enligt forskare finns det nämligen bara två olika tillstånd en människa kan befinna sig i, rädsla eller kärlek. Allt annat är bara avvarter, sexuell upphetsning är en annan grad av kärlek, hat är en annan grad av rädsla och så vidare.
När han nu blev rädd och man mätte upp detta via hans hjärna så reagerade energipartiklarna i vakuumet! Det bytte struktur i sekunden som han blev rädd/glad och gjorde det varje gång hans mentala tillstånd förändrades. DNA-strängen hade alltså fortfarande någon sorts koppling med människan. Men det fanns ingen fysisk koppling. Hur kunde DNA-strängens magnetfält förändras när människan kände en känsla? Man drog experimentet till dess spets när man placerade människan 60 mil från vakuumet och DNA-strängen. Exakt samma sak hände, när han som exempel fick se en erotisk bild och hans mentala tillstånd ändrades, ändrades även energipartiklarnas struktur i vakuumet, som var 60 mil ifrån!
Det finns ett annat experiment som visar på samma sak, man separerar på två PARTIKLAR(?) Och särar på dem. Oavsett avståndet, 1 meter, 100 mil, så snurrar den ena partikeln om man snurrar på den andra…
Nu är det möjligt att jag fått någon detalj fel men helheten är detsamma, materia är sammankopplat på ett sätt som vi inte kan beskriva. Extremt konstigt…
http://www.frontiernet.net/~kbrill/Gallery/PIOE.htm