Vi bytte fem spelare från förra matchen mot Landskrona och hade i stort sett en halv ny startelva på benen. Det säger ganska mycket om att Falkenbergs FF har något på gång. Vi kan aldrig matcha de allsvenska lagen när det gäller spelartrupper. Men enstaka matcher kan vi bjuda upp till dans och störa lag som Blåvitt.
IFK var rädda, obekväma med boll, försökte hitta Hysén så fort de fick läge. Vi visste om detta, stängde igen butiken och hade välförtjänt 2-0 i paus. Vi var hypervassa i kontringarna, hotade gång på gång. Tillslut fick vi utdelning. Första målet ett kanonskott av Markus Översjö. Det andra är en bjudning från deras målvakt Marcus Sandberg. Erik(a) Johansson rullar lätt in bollen i öppet mål.
På uppvärmningen buade IFK-publiken när tränare Jonas Olsson presenterades. Desto mer jublade massan när Stefan Selakovic dundrade in segermålet i den 90:e minuten (3-2). Lite overklig känsla då vi hade bra kontroll med en man mer på banan (utvisning Sebastian Eriksson).
Om det är något som skiljer Superettan från Allsvenskan är det att lag som IFK kan vända en sådan här tillställning. Rent spelmässigt är det hatt av för Selakovic högerfot. Inget annat.
I omklädningsrummet efter matchen jublade Blåvitt-spelarna så kraftigt att folk runt omkring trodde de vunnit VM-guld. Innan jag lämnade arenan pratade jag några ord med domare Martin Ingvarsson. Han tyckte att vi förtjänade mer. Jag nickade instämmande sedan slängde jag bitterheten i närmsta papperskorg. På söndag ska vi slå Ljungskile.
Plus: Publiksiffran på över 3000 personer i konstant regn. Bra publiken.
Frågetecken: Jag gillar Kalle Svensson i IFK Göteborg. Men han måste ätit bajs innan match. Så mycket skit domare Martin Ingvarsson fick under 90 minuter är olagligt. Förstår inte hur Ingvarsson orkar. Och Kalle själv.
