Jag tänker inte på Gael Monfils, Mardy Fish, Brian Baker eller David Nalbandian som lämnat återbud på grund av skador eller andra orsaker. Det här handlar i första hand om grusspecialister rankade mellan 110 och 200 som känner att det är meningslöst att ens försöka i Wimbledon.

Så här är det säkert varje år, jag har bara inte gått igenom startlistorna och kollat. Det är inget fel på deras resonemang. Å ena sidan är Wimbledon det största som finns. Får man chansen att kvala in ska man ta den. Å andra sidan finns det fortfarande grusturneringar kvar att mjölka rankingpoäng ur. Jag förstår grejen. Nästan.

Det är lätt att spekulera i att tennisen går mot att få spelare som bara behärskar ett enda underlag. Nikolaj Davydenko har till exempel valt bort Wimbledon i år, för att satsa på extra grustävlingar. Det kan bli intressant om Andy Murrays nej till Paris var början på en trend där spelare som känner att de inte kan vinna, hellre hoppar över stora turneringar för att vänta in spel på underlag som passar dem bättre.

Spelare som nobbar Wimbledon-kvalet:
Jesse Huta Galung, 27 år
Ranking: 167. Bästa ranking: 110
Klarade kvalet i Wimbledon 2010, men åkte ut i första omgången. Hade kunnat kvala i år, men fick ett wildcard till ATP-turneringen i Holland. Tog det, förlorade i 1:a omgången.

Marius Copil, 22 år
Ranking: 129. Bästa ranking: 127
Har aldrig spelat Wimbledon. Hade kunnat kvala i år, men fick ett wildcard i Holland. Vann i första matchen och möter Jeremy Chardy i andra omg.

Pablo Carreno Busta, 21 år
Ranking: 143. Bästa ranking: 133
Har aldrig försökt i Wimbledon. Spelar i princip bara på grus. Hade kunnat kvala, men valde Challenger på grus i Marocko där han är andraseedad.

Andrej Golubev, 25 år
Ranking: 172. Bästa ranking: 33
Kvalade i Wimbledon 2007 och 2008 utan att lyckas. Startade i huvudturneringen 2009, 10 och 11 men förlorade direkt varje gång. Skippar Wimbledon-kval för Challenger i Milano.

Marsel Ilhan, 26 år
Ranking: 179. Bästa ranking: 87
Har mislyckats i fyra Wimbledon-kval. Bäst gick det 2010 då han kvalade in och nådde andra omgången. Väljer Challenger i Milano före gräset i år.

Sebastian Schwartzman, 20 år
Ranking: 137. Bästa ranking: 127
Hade kunnat kvala i Wimbledon. I så fall hans debut. Men valde Challengern i Milano.

Ruben Ramirez Hidalgo, 35 år
Ranking: 125. Bästa ranking: 50
Har 0-5 på sina försök i Wimbledon. Startar i Challengern i Marocko i stället för Wimbledonkvalet. Är man 35 år är det okej.

Filippo Volandri, 31 år
Ranking: 119. Bästa ranking: 25
Hoppades få plats i huvudturneringen, missade med två platsers marginal, och valde då Challengern hemma i Milano där han är toppseedad. Har 1-8 i Wimbledon i karriären.

* * *

128 spelare kvalar i Wimbledon om 16 platser. Sanningen är att ingen i den breda tennispubliken kommer att sakna de här spelarna.

Förra veckan fick Nicolas Mahut ett wildcard till Wimbledon, något jag gillade skarpt. Att ge honom ett wildcard är att snygga till de ”missar” som blir om man följer kvalificeringsreglerna alltför stelt.

I ett inlägg för länge sedan berörde jag några olika typer av wildcard som fanns. Stjärnan, talangen, hemmaspelaren, comebackaren med mera. Det absolut vanligaste är att ge wildcarden till hemmaspelare, men det finns andra sätt att resonera. Här är några färska exempel.

Leverera och få belöning
Wimbledon har åtta wildcards i herrsingeln. Förutom Mahut fick britterna Kyle Edmund och James Ward var sitt enligt klassisk modell. Två platser gick till Matthew Ebden, Australien och Steve Johnson, USA, som vann Challenger-turneringarna i Nottingham de senaste veckorna. Det är inte uttalat att de som vinner får ett wildcard, men Wimbledon brukar premiera spelare som gör bra resultat i de brittiska grästurneringarna. Det här är trevligt.

Vi lägger ner
Lika trevligt som wildcarden till Johnson och Ebden är, lika tråkigt är det att Wimbledon valde att inte dela ut tre platser i herrsingel och tre i herrdubbel. De hittade helt enkelt inga spelare som uppfyller turneringens krav. Även om det är tråkigt att friplatserna slängs i soptunnan, tycker jag att turneringen gör rätt som har krav och värnar kvaliteten. Platserna går i stället till de som stod på tur på rankingen.

Pajas
Turneringen i Holland gav ett wildcard till kvalet till Enrico Becuzzi, 40 år, mannen som alltid förlorar. Becuzzi gör inget fel, han drömmer om att ta en ATP-poäng, men hans närvaro är pinsam och avslöjar att startfältet inte fyllts. Det här wildcardet hade man kunnat ge till en svensk spelare i stället. Becuzzi förlorade mot en 16-åring med 6-2, 6-2. Becuzzi är inte rolig. Att ge Becuzzi ett wildcard är inte roligt. Jag tappar förtroendet för turneringen.

Legendaren
Mark Knowles, 41, tennispensionär och tidigare världsetta i dubbel gör engångs-comeback i Wimbledon. Han har fått ett wildcard i dubbel ihop med Lleyton Hewitt. Det här retar mig också lite. Ett wildcard till Andreas Siljeström hade gjort mer nytta. Nu får han kvala i stället. Jag gissar att det här kanske innebär att det är Hewitts sista Wimbledon. Jag tycker trots allt att det är ett okej wildcard. Den här typen av lyx måste Wimbledon få kosta på sig. Edberg/Becker hade säkert också kunnat få ett wildcard. Men det är en balansgång.

Hur Båstad gör får vi återkomma till. Becuzzi är säkert intresserad. Kanske Elias Ymer också. Kanske Mats Wilander. Alternativ finns, och kom ihåg att ingen alls också är en utväg.

* * *

Mer tennis från Murrays seger i Queens och Federers seger i Halle på SportExpressen.se

1. Henrik Lundqvist
Hockeymålvakt i New York Rangers. Ett säkert kort på läktaren under US Open och evenemang runt turneringen i augusti/september.

2. Ben Stiller
Skådespelare och tennisfan som inte missar US Open. Har också synts längst fram i uppvisningstmatcherna i februari i Madison Square Garden och i Indian Wells.

3. Leonardo DiCaprio
Skådespelare. Dök upp på läktaren i gubbkeps och solglasögon under Franska öppna nyligen. Följde semifinalen mellan Nadal-Djokovic och finalen Nadal-Ferrer.

4. Sean Connery
Skådespelare. Brukar synas under US Open. Stal rubrikerna förra året när han stormade in tillsammans med Alex Ferguson under Andy Murrays presskonferens.

5. Kevin Spacey
Skådespelare. Följde Andy Murrays väg till OS-guld och blev stor fan. Har setts på Wimbledon, US Open, Indian Wells, ATP-slutspelet, Australian Open och i Queens i veckan.

6. Nasser al Khelaifi
Shejk. PSG:s ägare var på Franska öppna. Han är också involverad i turneringen i Doha i januari där PSG-spelare brukar synas när de är på träningsläger. al Khelaifi är ordförande i Qatars tennisförbund och ska ha spelat Davis Cup-matcher för landet.

7. Gwen Stefani
Artist. Sångaren i No Doubt är god vän till familjen Federer och sitter ofta i deras box under US Open. Har också följt Federer i Indian Wells.

8. Jay Z
Artist. Idrottsintresserad i största allmänhet och missar inte chansen att besöka US Open. Sågs också på Franska öppna 2012 under semifinalerna.

9. Donald Trump
Affärsman. Brukar synas under US Open och red ett tag på att han var kompis med Caroline Wozniacki.

10. Cristiano Ronaldo m fl
Fotbollsproffs. Syntes på ATP-slutspelet i London under sin tid i England. Efter flytten till Spanien har han besökt mastersturneringen i Madrid. Senast med lagkamraten Sergio Ramos. Flera spelare från London-lagen brukar följa ATP-slutspelet. För två år sedan syntes Andrej Arsjavin, Robin van Persie och Robert Pires. Förra året träffades Manchester Citys Kun Agüero och Juan Martin del Potro. Agueros svärfar Diego Maradona har också synts på ATP-slutspelet och på turneringarna i Dubai.

* * *

Det hände på banan under fredagen:
Andrea Petkovic är i final i Nürnberg mot Simona Halep. Petkovic slog ut Jelena Jankovic i sin semifinal.
Roger Federer slog Mischa Zverev i Halle, 6-0, 6-0 och är i semifinal mot Tommy Haas.
Lleyton Hewitt besegrade Juan Martin del Potro i Queens, 6-2, 2-6, 6-2 och är semifinal mot Marin Cilic.

Nicolas Mahut har tappat på rankingen efter en skadeperiod och befinner sig utanför topp 200. Men i Wimbledon är han en del av inredningen efter tredagarsmatchen mot John Isner under turneringen 2010. En match som Isner vann med 70-68 i femte set.

Isner-Mahut-historien fortsatte även efter matchen. Förutom att de blev goda vänner lottades de mot varandra igen i första omgången i turneringen 2011. Den gången vann Isner med 3-0 i set. Och sen var det ytterst nära att de möttes även förra året. Mahut vann mot Paolo Lorenzi med 3-2, och hade John Isner vunnit sin femsetare mot Alejandro Falla hade det blivit en ny match mot Mahut i andra omgången.

Det är klart att det är lite cirkus över det hela, men jag tror inte att särskilt många protesterar mot Mahuts wildcard. Jag tycker att det här är ett bra exempel på just hur wildcard ska användas. Sportsligt behöver verkligen Mahut det här wildcardet. Det kan rädda hans singelkarriär. Tar man sen in allt det andra stärker det bara hans plats.

Förutom Mahut fick ytterligare tre herrar (Matthew Ebden, James Ward, Kyle Edmund) och sex damer (Andrea Petkovic och 5 brittiska spelare) wildcard till huvudturneringen i går (lista på wimbledon.org).
Kyle Edmund, 18, slog ut Elias Ymer i juniorsingeln i Paris nyligen. Så nära är vi, men ändå så långt borta.
Flera brittiska spelare har redan fått wildcard till kvalturneringen vilken borde öppna för en del kul wildcard-utdelningar på de platser som är kvar.

* * *

Gael Monfils är i kvartsfinal i Halle, men meddelade eftersegern mot Jan Hernych att han drar tillbaka sin ansökan om ett wildcard till Wimbledon och hoppar över turneringen helt och hållet. Han hänvisade till personliga skäl, men utvecklade inte saken mer, skriver L’Equipe.

1. Dubbelspecialisterna Nenad Zimonjic, Rohan Bopanna och Marcelo Melo startade i singelkvalet i Queens i helgen och gick ända till kvalfinal. Ingen av dem nådde huvudturneringen, men de fick 2 rankingpoäng i singel.

2. Tommy Haas och Roger Federer spelar dubbel ihop i turneringen i Halle. De möter Melzer/Petzschner i första matchen. Federer har inte spelat dubbel på ATP-touren sedan Indian Wells 2011.

3. Andy Murray och Juan Martin del Potro gör comeback i singelturneringen i Queens. I dubbeln startar Mahut/Tsonga och Llodra/Berdych.

4. Chiles supertalang Christian Garin, 17, vann juniorsingeln i Paris och var i final i dubbel. Garin har redan gjort ATP-debut och spelat Davis Cup och gjort sig lite känd redan innan han vann juniortiteln.

5. Gael Monfils har sökt ett wildcard till Wimbledon. Monfils var för lågt rankad när anmälningstiden gick ut, men efter final i Nice och segrar i Paris är han i dag inne med marginal. Det finns ingen anledning att han inte skulle få ett wildcard, men skulle han bli utan måste han kvala. Kvalet krockar med turneringen i Holland där han fått ett wildcard. Även Nicolas Mahut har bett om ett wildcard, skriver franska medier. Wimbledon har en rankinggräns på 250 för ett wildcard. Eftersom flera av de engelska spelarna inte når dit kan det öppna för till exempel Mahut.

6. Andreas Vinciguerra mötte mannen som alltid förlorar, 40-årige Enrico Becuzzi i kvalet i Challenger-turneringen i Prag. Vinciguerra vann 6-0, 6-0. Vinciguerra förlorade i andra kvalomgången mot Igor Andreev.

7. Samuel Groth slog 39 serveess på tre set i sin första kvalmatch i Queens. Bara i första set blev det 18 ess. Ändå förlorade han setet 6-7. Groth vann matchen och har kvalat in i turneringen.

8. US Open-biljetter släpptes till försäljning för allmänheten under måndagen. Via usopen.org går det att hitta länkar till biljettförsäljningen.

9. Tamira Paszek har bara vunnit två matcher på hela 2013. De kommande veckorna måste hon försvara 470 poäng från titeln i Eastbourne och 500 poäng från kvartsfinalen i Wimbledon. Håll ögonen på Paszek. Antingen lyckas hon eller så kan det vara sista gången vi ser henne på toppnivå på ett tag.

10. Radek Stepanek (125), Matthew Ebden (90), Dusan Lajovic (110), Adrian Ungur (80), Joao Sousa (80) och Andrea Petkovic (140) utnyttjade de Challenger- och ITF-turneringar som spelas under andra Grand Slam-veckan och fick ihop ungefär lika mycket poäng som spelarna i tredje omgången i Franska öppna. Petkovic närmar sig topp 100 och kan slippa kvala till US Open. Hon spelar i Nürnberg i veckan och möter Sofia Arvidsson i första matchen.

Uppdatering punkt 1: Rohan Bopanna fick plats i singelturneringen som lucky loser efter att Kevin Anderson dragit sig ur.
Uppdatering punkt 3: Michael Llodra skadade sig, lämnade wo i singel och strök sig i dubbeln med Berdych.

Sedan återkomsten i februari har Nadal radat upp finaler och titlar och det är lätt att glömma att han för ett halvår sedan inte ens kunde ställa upp i Australian Open. Visserligen var den officiella orsaken magsjuka, men han var nog inte där han ville vara.

Beslutet att inte åka till Australien kändes för mig som ett tecken på att en titel i Paris var viktigare än att snabbt komma tillbaka och ha någon sorts rankingambition.

Bortsett från en blipp i finalen i första turneringen mot Horacio Zeballos och en överkörning av Novak Djokovic i finalen i Monte Carlo har Nadal vunnit allt sedan han kom tillbaka. På söndagen nådde han målet. Hans plan hade lyckats perfekt.

Finalen mot Ferrer var jämn fram till 3-3 i första set. Nadal bröt Ferrers serve och hade en period med 9-1 i game. 10-minutersgamet fram till 4-1 i andra set där han räddade fyra breakchanser måste ha tagit hårt på Ferrer.

Kanske hör det inte hit, men efter den här urladdningen undrar jag var nästa steg är för Nadal. Och hur mår han. På riktigt. Han har spelat intensivt sedan comebacken och jag är ibland rädd för att det ska komma ett besked att ”jag pausar fram till US Open” eller något liknande.

Jag hoppas att han är frisk i sitt knä och sugen på mer. För det Nadal har bjudit på i Paris är så fruktansvärt bra. Ett Wimbledon och ett US Open med Murray, Djokovic och Federer skulle inte kännas på riktigt utan den återuppståndne Nadal. Just nu är han bäst i världen.

* * *

Huliganproblem störde Paris-finalen. I slutet av andra set kom en man in på banan med en eldfackla. Spelarna var på planen och vakter fångade in mannen vid bankanten. Det såg inte ut som om Nadal hade koll på vad som hände för han var på väg mot hörnet där mannen var. Från flera håll kom ytterligare vakter och ställde sig vid Nadal och Ferrer.

Säkerheten är enorm på Grand Slam-turneringarna. Kanske för att organisationen har pengar, kanske också för att tennisen har haft en skarp situation som slutade med en knivhuggning av Monica Seles.

Det går alltid att smuggla in saker trots att väskor genomsöks och alla visiteras vid insläppet. Den största skillnaden jag ser mot hur andra sporter jobbar, är alla vakter inne på banor och anläggning. Du ser dem lätt för de har kostym och hörsnäcka. Och för att de är många.
Jag har suttit nästan ensam på sidobanor och ändå haft vakter i närheten som ställer sig upp vid varje sidbyte, som reagerar på minsta grej, och som följer spelarna inne på området.
Det är synd att det krävs en sådan här incident för att jag ska få tillfälle att lyfta upp deras arbete. Jag har alltid känt mig trygg på tennis.

* * *

Och jag har aldrig hört Grand Slam-turneringarna kräva att kommunen ska stå för kostnaderna.

Inför finalen sa Sjarapova att hon kände sig tvungen att testa något nytt efter att ha förlorat varenda möte mot Williams sedan 2005. Det kändes som att Sjarpova gick in till finalen orädd och med ambitionen att blåsa Williams av banan. Det ska hon ha beröm för, men för att lyckas krävs 100 procent perfektion, och det fanns inte.

Sjarapovas serve var för svag, och hon gjorde för många misstag. Serena Williams blev överspelad på vissa poäng, men var aldrig nära att förlora.
Lika överlägsen som Sjarapova är andra spelare, lika tydligt är Serena Williams före alla andra. I allt. Men Sjarapova duckade inte för att försöka göra match av det.

Serena Williams 16 GS-titlar har kommit i vågor. Efter första US Open-segern 1999 dröjde det två år innan nästa titel. Då vann hon fyra i rad och fem av sex under 2002 och 2003. Mellan 2004-08 blev det ”bara” två titlar. Sen vann hon fem av åtta turneringar innan hon skadade foten med allt vad det innebar.

Titeln i Paris är hennes tredje Grand Slam-titel på de fyra senaste turneringarna i den senaste efter-skadan-vågen som om den håller i ett tag till bör göra henne bäst även i siffror.

De har flest Grand Slam-titlar, damer:
24 Margaret Court (1960-70-talet)
22 Steffi Graf (1980-90-talet)
19 Helen Wills Moody (1920-30 talet)
18 Martina Navratilova, Chris Evert (1970-80-talet)
16 Serena Williams

Semifinalen var på väg att bli ganska platt. Djokovic verkade inte redo att ta fajten. Han hängde med huvudet, kändes fladdrig och gjorde flera enkla misstag. I tredje set var han helt borta. Men Djokovic storhet är hur han hela tiden kommer tillbaka.

Nadal hade break i andra set och två gånger om i fjärde set. Vid 6-5 servade Nadal för matchen och var två bollar från seger, men Djokovic bröt tillbaka på en gång vid alla tre tillfällena och tog fjärde set i tiebreak, 7-3.

Djokovic kom så långt som att serva för 5-3-ledning i femte set. Men när han skulle göra en enkel undanläggning vid 40-40 dundrade han själv in i nätet. I stället för gameboll fick Nadal breakboll och bröt tillbaka till 4-4 en stund senare.

Spelarna höll sina servar fram till 8-7 för Nadal. Djokovic gjorde då ett av sina sämsta game. En smashmiss gav 0-15. Nadal vräkte in en cross till 0-30. Sen slog Djokovic ut två bollar i rad med cirka en meter och då var det god natt efter 4 timmar och 37 minuter.

Matchen påminde om finalen i Australian Open förra året. Den matchen håller jag fortfarande som värstingen. Dels var bollduellerna längre, dels höll matchen på i en timme till plus att det var en final. Men det vi fick se från Paris var stor, stor idrott.

Jag är så imponerad av Djokovic förmåga att aldrig vara uträknad. Jag är lika imponerad av Nadals förmåga att aldrig ge sig och att alltid slå tillbaka varenda boll. Jag undrar om det finns någon idrott i världen där de bästa spelarna och de bästa matcherna håller så hög nivå som i tennis i dag. Vi måste börja prata tennis på fikarasterna igen.

* * *

I inledningen av tredje set hade Nadal 1-0 och breakboll. Djokovic satte en boll vid linjen som huvuddomaren gick ner och dömde ut. Hawkeye, som inte används, visade att bollen satt på kanten. Djokovic protesterade inte mycket, men tappade 12 av de 13 kommande poängen. Så kan vi inte ha det. Finns Hawkeye – använd det. Används det inte – visa det inte.

Nadal fick poängstraff i tredje set för att han bröt mot tidsregeln. Ställningen var 5-1 och 40-0 och ett ganska ofarligt läge att döma poängstraff. Ändå ett litet genombrott för domarna.

* * *

Min klassiker-lista, Nadal-Djokovic:
1. Australian Open, final 2012
2. US Open, final 2011
3. Paris, semifinal 2013
4. Paris, final 2012
5. Wimbledon, final 2011

* * *

David Ferrer och Jo-Wilfried Tsonga gick ut på banan för sin semifinal strax efter klockan 18. Ferrer vann 6-1, 7-6, 6-2. Finalen går på söndag eftermiddag, kl 15.

Mer om herrsemifinalerna i Paris på SportExpressen.se

Michael Llodra har redan varit i absoluta dubbeltoppen. Han valde till och med att kliva därifrån och satsa mer på singel igen. Hans beslut var en av orsakerna som satte igång partnerkarusellen där Nenad Zimonjic började spela med Robert Lindstedt.

För Mahut, 31, är läget annorlunda. Efter en skada i höstas har han åkt från 60:e plats till 174 på singelrankingen. Han tappar ytterligare poäng i Paris eftersom han nådde tredje omgången förra året, och åkte ut i första mot Janko Tipsarevic i år.

Mahut landar någonstans runt plats 220 på nästa ranking. Under juni och juli måste han också försvara över 100 av sina totalt 200 poäng i grästurneringarna i Queens, Atlanta, Newport, Los Angeles och Wimbledon.

Samtidigt kommer finalplatsen i Paris-dubbeln att ta honom mot topp 30 på dubbelrankingen. Mahut kan tvingas välja mellan att spela Challenger-tävlingar och singelkval för att lyfta sin singelranking, eller bli en big shot på ATP-touren i dubbel. Jag tycker att han ska välja dubbel.

Llodra/Mahut möter Bryan/Bryan i dubbelfinalen.

* * *

Daniel Nestor vann dubbeln i Paris förra året men åkte ut i andra omgången i år och tappar runt 1900 poäng. Det påverkar Lindstedt/Nestors seedning framöver. Det är inte omöjligt att de blir seedade runt 6-9 i de stora turneringarna i stället för 3-4 som före Paris. I Wimbledon-seedningen räknas gräsresultat högre, i alla fall i singeln. Tillämpar de samma system i dubbel blir det värdefullt för paret eftersom Lindstedt har titlar och finaler på sitt konto. Lite osäker på reglerna för dubbeln.

* * *

Semifinaler, herrar, fredag: Djokovic-Nadal, Ferrer-Tsonga. Spelstart 13.00.

* * *

Nestor/Mladenovic förlorade mixedfinalen mot Hradecka/Cermak.

* * *

Läs om torsdagens damsemifinaler på SportExpressen.se

Först ett tack till Haas, Wawrinka och Robredo. De ger den här turneringen en identitet. Med Andy Murray och Juan Martin del Potro till start hade det här kunnat bli som det ofta ser ut: ”Big four”, Tsonga, Berdych och någon till i kvartsfinalen. Jag har önskat att flera spelare som runt platserna 10-30 på rankingen dundrar in och tar sig minst till kvartsfinal.

Trots ovanliga kvartsfinalister kan det mycket väl sluta med en vanlig segrare i Djokovic eller Nadal. Men jag är väldigt spänd på vilken sorts Nadal eller Djokovic som kommer till finalen. Risken finns att de laddat så hårt och kört sönder varandra i en femsetare, att vinnaren får svårt att göra en sådan laddning till. Djokovic eller Nadals motståndare kommer dessutom att stå inför sitt största ögonblick i karriären.

Jag kan inte se några särskilda detaljer som talar för den ena eller den andra i semifinalerna. Den som vill det här mest och som är beredd att plåga sig mest kommer att ta det.

Så gick det sen för spelarna som slog Djokovic i en semifinal (2011-13):
Indian Wells 2013: del Potro. Förlust.
OS 2012: Murray. Vinst.
Wimbledon 2012: Federer. Vinst.
Indian Wells 2012: Isner. Förlust.
Dubai 2012: Murray. Förlust.
Basel 2011: Nishikori. Förlust.
Paris 2011: Federer. Förlust.

Så gick det sen för spelarna som slog Nadal i en semifinal (2011-13):
Miami 2012: Murray. Förlust.
Indian Wells 2012: Federer. Vinst.
Doha 2012: Monfils. Förlust.
Doha 2011: Davydenko. Förlust.

* * *

Semifinaler, damer: Azarenka-Sjarapova, Williams-Errani. Spelstart 15.00, torsdag.
Mixedfinal: Mladenovic/Nestor-Hradecka/Cermak. Spelstart kl 12.00, torsdag.
Semifinaler, herrar: Spelas på fredag.

* * *

I Paris spelas båda herrsemifinalerna på fredagen. Det börjar kl 13 och det finns inga strålkastare när mörkret kommer runt 21.30. Upplägget ger dem 8 timmar att slutföra båda matcherna. Det finns inget utrymme för två långa matcher.
Förra året vann Djokovic och Nadal sina semifinaler med 3-0. Det hann dessutom regna och det var aldrig någon fara på taket.