Det viktigaste är inte att segra, utan att delta och kämpa väl.
Så lyder de olympiska spelens valspråk.
Sveriges olympiska kommitté som säger sig jobba för de värderingar som OS symboliserar, beslutade på torsdagen att stoppa Sofia Arvidsson från OS i London, för att de bedömer att hon inte kommer att vinna.
Beslutet känns väldigt konstigt. Och dumt.
Samtidigt är det så långt bortom dumt att jag blir hoppfull.
Jag tycker att Sofia Arvidsson ska driva sin sak i första hand till ITF, i andra hand vidare till idrottens skiljedomstol Cas.
Där borde hon ha bra chans att få sin OS-plats.

Sofia Arvidsson och OS har varit en sten i skon hela 2012. Jag trodde aldrig att det skulle sluta så här. Arvidsson har gått från 78 på rankingen till 48 i år och klarade OS-gränsen klart. Därför trodde jag också att SOK skulle nominera henne. Jag uppfattade att tveksamheterna endast berodde på att Arvidsson vid tidigare diskussioner var utanför ITF:s kvalgräns.

SOK gör en klassisk svensk byråkratisk manöver. De hänvisar till regelverk och stadgar i stället för att se situationen, där de innerst inne måste känna att de gör fel. Saken påminner om historier man hör kring äldrevården där någon beslutat att ett gift par tvingas bo 80 mil från varandra, eller fall där någon som bott i Sverige hur länge som helst och har familj som rotat sig här ska utvisas till krig och misär. Trots att alla ser att det är fel, står myndigheterna kvar vid sina beslut.

SOK hade möjligheten att hjälpa svensk idrott, hjälpa svensk tennis, hjälpa en svensk elitidrottare. De hade så lätt kunnat säga som alla andra länder: Vi skickar så många deltagare vi kan. Men i stället avstår de från att skicka Sofia Arvidsson. Hennes plats kommer nu att gå till en sämre spelare. Samtidigt raderas möjligheten för Sverige att ställa upp med ett lag i mixeddubbel. Där fanns verkligen medaljchans.

Det här hände Andreas Vinciguerra inför OS 2000. Den gången vet jag inte exakt hur det löste sig, men det löste sig. Därför borde det gå att lösa även för Sofia Arvidsson, men det kan bli lite jobbigt.
Jag har för mig att jag läste under kvällen att Arvidsson tänker vända sig till ITF. Det tycker jag låter jättebra. ITF vill ju ha en så bra turnering som möjligt så det ligger i deras intresse att Arvidsson är med. Jag har också förstått att ITF ska göra sitt bästa för att varje lands kommittéer ska respektera de kvalkriterier som ITF satt upp.
Skulle inte ITF-spåret funka finns skiljedomstolen Cas. De släppte in Rainer Schüttler i OS 2008 på svagare grunder. Dessutom kan Arvidsson i en sådan förhandling spela det ekonomiska kortet.

Det som gör tennisturneringen i OS speciell är att den också är en del av den ordinarie säsongen. När SOK stoppar Arvidsson från spel stoppar de henne från att jobba. I USA hade hon kunnat stämma SOK för inkomstbortfall.
Om Arvidsson inte spelar i OS minskar hennes chanser att till exempel ta en plats i den stora turneringen i Peking i höst. Det kan kosta mycket rankingpoäng vilket är den biljett spelarna har för att kvala in till tävlingarna. Dessutom innebär en missad start i Peking missad inkomst. 2011 drog Arvidsson in runt en kvarts miljon i den turneringen.

Jag leker med tanken att Svenska tennisförbundet nästa vecka går in och stoppar Arvidsson från att spela Wimbledon för att de bedömer att hon inte kommer att nå kvartsfinalen. Det vore ett orimligt beslut. Men det är precis vad som hänt mellan Arvidsson, SOK och OS. Det här har blivit konstigt, men genom att strida för sin sak har jag förhoppningar om att det kommer att sluta bra.

* * *

Från SOK:s hemsida…
Olympiska spelen är idrottsligt den yttersta symbolen för lusten att anta nya utmaningar, våga lite mer, prova sina gränser. SOK vill inspirera och väcka den drömmen hos många.
I fallet Sofia Arvidsson släckte de den.

SOK vill öka värdet av det olympiska genom att tydligt stå för de värderingar som OS symboliserar.
I fallet Sofia Arvidsson är det enligt SOK viktigare att vinna än att delta och kämpa väl.

* * *

SOK nominerade under torsdagen Robert Lindstedt/Johan Brunström till OS-dubbeln. Det är ett bra beslut. Men jämför man med Sofia Arvidssons situation är det löjligt att skicka ett lag som bara spelat en match ihop.