Det blev ingen titel för Johanna Larsson.
Men hon gör en mycket bra turnering.
Jag hoppas att hon kan känna det ändå. Tittar man på hennes väg fram är det nog det bästa hon har gjort under 2011.
Glasyren på kakan saknades, men det är ändå en kaka.

Larsson fick ingen revansch på Polona Hercog. I stället fick den svenska publiken lära sig ett nytt namn. Hercog, 20, kommer efter segern att vara rankad 40-45 med Johanna Larsson strax efter runt plats 50.
Hercog servade bra i finalen, men darrade lite när det var dags att avgöra. Larssons break till 5-5 i andra set kom perfekt, men Hercog bröt tillbaka och avgjorde 6-4, 7-5.

Den närmaste tiden väntar en tuff utmaning för Larsson. I slutet av juli har hon poäng från finalen i Portoroz 2010 att försvara. Klarar hon det kommer hon att kunna behålla sin nya ranking på runt 50.
En plats runt 50 kan göra att hon blir seedad i kommande turneringar. Då får hon bättre lottningar när hon ska försvara eller spela hem nya poäng.
Kan hon behålla rankingen runt 50 framöver kommer hon också att få vara med i de större tävlingarna med 56-64 spelare. Det här är viktigt eftersom det är där man kan ta de stora poängen.
Det blir en kedjeeffekt. Blir man seedad blir det lättare att nå längre. Når man längre tar man mer poäng. Tar man mer poäng får man bättre ranking. Har man bra ranking får man spela de stora tävlingarna. I de stora tävlingarna tar man ännu mer poäng. Och så vidare. Det finns en viktig brytpunkt på touren som är någonstans runt plats 50-60 och som Larsson nu är vid.

Johanna Larsson är i början av sin karriär, det är värt att komma ihåg när man som utomstående ställer krav. Robin Söderling var till exempel 24-25 när det började hända stora saker. Larsson är fortfarande 22. Hennes tid kommer. Båstad var ett till bevis på att hon är på rätt väg.

* * *

På tal om spelare som svenska fans känner igen. Vi  har David Nalbandian, Sjeng Schalken och Paradorn Srichaphan till exempel, som alla har vunnit Stockholm Open tidigare, och som vi nickar igenkännande till när de hör deras namn. Eller Tommy Robredo som vunnit två gånger i Båstad. Nu också Polona Hercog.

* * *

Heja DC-laget Simon Aspelin/Robert Lindstedt som slog Djokovic/Zimonjic med 3-0. Jag skrev efter DC-mötet med Ryssland att jag hoppades att de skulle spela ihop på touren någon gång och det hoppas jag fortfarande, även om jag läst att Aspelin bestämt sig för att sluta.
DC-matchen lever fortfarande vilket är bra för Ryderstedt i sin andra match på söndag mot Tipsarevic. Så länge matcherna gäller något delas det ut rankingpoäng.

Så är läget i övriga DC-matcher:
Argentina-Kazakstan 5-0
USA-Spanien 0-2 (dubbeln spelas natten mot söndag)
Tyskland-Frankrike 0-3