Oj, nu kommer jag att få Friholt på mig igen men jag är inte heller här rädd för att lägga ut texten. I detta kan jag bara garantera genomhederlighet för min egen verksamhet samt min ex-makes då jag skött båda verksamheterna exemplariskt och gör så med min egen fortfarande. Hur många egna företagare är fläckfria idag då det gäller möjligheten att fuska? Jag skulle kunna ange många men jag är ingen angivare. Dock föregår jag med gott exempel och berättar gärna för folk vad som gäller.

I mitt fall har jag drivit egen verksamhet i många branscher sedan 660101. Först i enskild firma och senare i ett aktiebolag med flera bifirmor och jag har ALDRIG undanhållit intäkter från beskattning på något sätt i verksamheten trots att jag kunnat det VARJE DAG i hela mitt liv.

Här handlar det om uppfostran till att börja med och för detta har jag min far att tacka. Jag var fem år gammal då han skulle tingsmeritera sig och då satt jag i hans hans famn och han berättade för mig ”vilka hemska människor det finns på vår jord och vad de gjorde för fel”. Här började jag redan bli medveten om hur man skall leva sitt liv utan att påverkas av andra.

Idag vet jag att varför jag har så lätt för att vara ärlig, hederlig, ha civilkurage, inte låta mig påverkas av att nästan alla i min omgivning fuskar på något sätt när det gäller skatter. Även på annat sätt har jag hållit mig till vad som gäller i samhället. På gamla dagar har jag fått städuppdrag av min revisor som var ”god man” åt flera gamlingar och han tyckte inte att jag skulle ta upp det till beskattning, vilket jag absolut gjorde trots att det ”bara” handlade om ca 2000 kronor ena året och lika mycket ett år till. Jag blev glatt överraskad av att jag fick behålla ca 40 % eftersom jag fick betala egenavgifter på pengarna dessutom. Min policy i detta har varit att någon måste ju betala skatt annars kan vi inte behålla vår välfärd i samhället. Då brukar man säga till mig ”att jag vill inte bidra då andra inte gör det”. Jag brukar då säga att:”Jag stjäl inte heller när ingen ser på”. Vad beror detta på då?

Jo, vi ärver ”epigener” av våra förfäder och min fars släkt har varit jurister, advokater och domare sedan början av 1800-talet redan med minst två-tre jurister i varje led sedan dess. Min farfarsfar i början på 1800-talet var ”en mycket skicklig rannsakningsdomare” enligt litteraturen. Jag har därför hela livet haft bra ”förebilder” och agerat efter lagar och förordningar på alla sätt och vis.

Idag tror jag att bristen på uppfostran gör att många fuskar. Man har inga förebilder hur man skall leva livet utan gör som man behagar. Dessutom tror jag att många inte vet vad lagar och förordningar säger om sådana här saker. Laglösheten backas upp av att utredningar inte görs annat än i grova fall. Då tror man att man inte skall åka dit. Jag har kritiserat bristen på rättskunskap i samhället och skulle vilja att det blev obligatoriskt med sådant i gymnasiet eftersom så många går detta idag. Det är många som inte heller vet att Skatteverket har tio år på sig att utreda sådant innan preskription sker och att man förenklat deklarationerna så mycket genom datahantering så att man har tid att köra utredningar inom olika branscher varje år. Taxinäringen har varit föremål för detta många gånger liksom byggbranschen. Varför lär de sig inte? Troligen för att de inte tror att de skall utredas flera gånger? Under tio år kan mycket hända och man bli kollad flera gånger.

Jag har själv en gång varit utsatt för en utredning av Skatteverket i min ungdom vad gäller min företagsbil. Min verksamhet 1973-1986 var över hela Sverige och jag fick backning på en resa till Östersund såsom fingerad. Jag handlade all min bensin med kort och faktura i företaget och tågade upp med bevisen till Skatteverket att jag just denna dag hade tankat i Östersund enligt faktura och kvitton. Sedan har jag inte hört av dem och det med rätta. Kom gärna igen Skatteverket för jag har hög moral och har inte ändrat mig i frågan under ett helt liv.

Vet ni vad detta givit mig i stället eftersom jag inte fuskat? Jo,en särdeles bra pension. Tänk på att ni inte får några pensionspoäng för ”svarta pengar” ni som fuskar.

SSU i Norrbotten och dess klubb i Piteå har sysslat med bidragsfusk. Ungdomsförbundet har fått 1,2 miljoner i felaktigt utbetalda bidrag, som det lurat till sig genom påhittade verksamheter.

Fast det där har nog inte med politisk tillhörighet att göra. Nej, det pekar på, får jag säga, ett bakomliggande problem. Naturligtvis är den som gör sig skyldig till oegentligheter alltid ansvarig för sina handlingar. Men att släppa fram hungriga unga människor till ett överdukat bord och lämna dem och bordet utan tillsyn gör att jag faktiskt tycker att det är tillsynsmännen, ägarna, som i grunden brister.
Kanske kommer nu unga människor i denna SSU-härva att dömas för olika brott även om de i och för sig inte gjort handlingarna för egen vinning. Unga människor som gick in i en verksamhet utan att vara brottslingar eller ens hade en tanke på att bli det! Det är inte bara dessa unga som lämnats utan tillsyn utan hela verksamheten. Fram med det frånvarande kontrollansvaret!

Det finns andra sätt att vara oärlig på. Och inser man det, får man en förmåga att se det som inte ska ses.

Ibland tillsätts exempelvis bocken till trädgårdsmästare av olika skäl – t ex ekonomiska. Eftersom bocken på så sätt även blir arbetsledning, rationaliseras verksamheten och man kan lämna den utan tillsyn för ”tillsynen” är ju en del av verksamheten. Tiden går och bocken nafsar i sig lite här och t o m lite där. Snart äter han på hela gräsmattan. Fast då kan man ju faktiskt säga att han gör en bra gärning för han klipper ju gräset – och helt gratis. Visserligen bajsar han i hörnen, men det får någon annan plocka upp och bocken får bli bas även över den verksamheten. Aktiviteten växer även om gräset på gräsmattan blir hårt åtgånget. Men då behöver man ju bara köpa in foder till bocken från en leverantör som bocken f ö själv rekommenderar. Han har ju god erfarenhet och är chef för den växande verksamheten där det nu dessutom börjar bli behov av en framtida inköpsavdelning. Personer i landsting och kommuner börjar av någon anledning tycka som bocken och anser att hans verksamhet borde stimuleras.

”Fast man måste ju kunna lita på folk (även om de t o m är bockar). Men det är ju tokigt att man ska behöva kontrollera folk (eller fä) så att de över huvud taget gör rätt nu för tiden”, säger den som anser sig som varande rättskaffens. ”Moral är ju i mina kretsar något självklart. Se på mig!” fortsätter den förträfflige.

Nja, själv tror jag mig veta att sådana här beteenden förekommer både här och där – dock av olika grad – det måste sägas. Jag vill inte peka ut några verksamheter, men jag skulle kunna göra det. Men dessa ligger faktiskt långt från politikervärlden.

Ja, man ”måste ju kunna lita på folk”, säger den som dock blir ytterst tveksam när man frågar honom om man också ska undvika fartkontroller på vägarna när den sortens adekvata frestelsetryck blir för stora för respektive högerfot. Frestelsetrycket, spränger gränser både här och där. En var kan nog minnas händelser i livet när moralen har slirat p g a frestelsetrycket. Fast det kanske inte går att minnas och dessutom vara ärlig i egen sak?

Det är idag många verksamheter som faktiskt skapar brottslingar.
Utveckling och förändring går så fort idag att den nödvändiga och förr fungerande sociala kontrollen inom en grupp, en verksamhet, ett skrå eller ett samhälle har tunnats ut eller t o m försvunnit. Man kan inte som en självklarhet anta att människor skall varar ärliga i verksamheter där de omges av ett mer eller mindre konstant frestelsetryck och om verksamheten dessutom är i avsaknad av kontroller. Låt oss acceptera att människor är ögontjänare. Moralen är förhandlingsbar om vi förhandlar med oss själva i lönndom. Gud har ju, som bekant, avslutat övervakningen vid sådana tillfällen sedan några decennier tillbaka i den här delen av världen.

Brott uppkommer inte slumpmässigt. Man kan rent konkret som exempel på grogrund för oärlighet i arbetsmiljön anföra:
• Frestelsetrycket. Något attraherar personen i fråga. (Mängd, värde, exponering)
• Lättillgängligheten
• Brist på skrivna instruktioner
• Bristande kontroll av rutiner och instruktioner
• Den sociala kontrollen är obefintlig
• Risken för upptäckt bedöms vara liten
• Kunskapsbrister om vad som gäller i de olika hanteringsmomenten
• Gärningen är lätt att dölja eller ursäkta vid eventuell upptäckt. (”Det visste jag inte.” ”Det såg jag inte.” ”Oj, har jag gjort fel nu igen!” o s v)
• Eventuell påföljd känns som obefintlig eller avlägsen i förhållande till styrkan i det som attraherar
• Brist på policy vid ertappad oärlighet
• Brister i arbetsledningen och/eller dåliga föredömen i arbetsledarna

SSU i Norrbotten har sysslat med bidragsfusk. Man har fått ut något över en miljon i felaktigt utbetalda bidrag genom påhittade aktiviteter.
Fast det där har nog inte med politisk tillhörighet att göra. Naturligtvis är den som gör sig skyldig till oegentligheter alltid ansvarig för sina handlingar. Men att släppa fram hungriga unga människor till ett överdukat bord och lämna dem och bordet utan tillsyn gör att jag faktiskt tycker att det är tillsynsmännen, ägarna, som i grunden brister.

Kanske kommer nu unga människor i denna SSU-härva att dömas för olika brott även om de i och för sig inte gjort handlingarna för egen vinning. Unga människor som gick in i en verksamhet utan att vara brottslingar eller ens hade en tanke på att bli det! Det är inte bara dessa unga som lämnats utan tillsyn utan hela verksamheten. Fram med det frånvarande kontrollansvaret!

Det finns f ö andra sätt att vara oärlig på. Ibland tillsätts exempelvis bocken till trädgårdsmästare av olika skäl – t ex ekonomiska. Eftersom bocken på så sätt även blir arbetsledning, rationaliseras verksamheten och man kan lämna den utan tillsyn för ”tillsynen” är ju en del av verksamheten. Tiden går och bocken nafsar i sig lite här och t o m lite där. Snart äter han på hela gräsmattan. Fast då kan man ju faktiskt säga att han gör en bra gärning för han klipper ju gräset – helt gratis. Visserligen bajsar han i hörnen, men det får någon annan plocka upp och bocken får bli bas även över den verksamheten. Aktiviteten växer även om gräset på gräsmattan blir hårt åtgånget. Men då behöver man ju bara köpa in foder till bocken från en leverantör som bocken f ö själv rekommenderar. Han har ju god erfarenhet och är chef för den ökande verksamheten där det nu dessutom börjar bli behov av en framtida inköpsavdelning. Personer i landsting och kommuner börjar av någon anledning tycka som bocken och anser att hans verksamhet borde stimuleras och pekar ut, som de anser, lämpliga leverantörer till verksamheten.

”Fast man måste ju kunna lita på folk (även om de t o m är bockar). Men tänk att man alltid ska behöva kontrollera folk (eller fä) så att de över huvud taget gör rätt nu för tiden”, säger den som anser sig som varande rättskaffens. ”Moral är ju i mina kretsar något självklart. Se på mig!” fortsätter den förträfflige.

Nja, själv tror jag mig veta att sådana här beteenden förekommer både här och där – dock av olika storlek – det måste sägas. Jag vill inte peka ut några verksamheter, men jag skulle kunna göra det. Men dessa ligger faktiskt långt från politikervärlden.

Det är idag många verksamheter som faktiskt skapar brottslingar. Utveckling och förändring går så fort idag att den nödvändiga och förr fungerande sociala kontrollen inom en grupp, en verksamhet, ett skrå eller ett samhälle har tunnats ut eller t o m försvunnit. Man kan inte som en självklarhet anta att människor skall vara ärliga i verksamheter där de omges av ett mer eller mindre konstant frestelsetryck och där verksamheten dessutom är i avsaknad av kontroller. Låt oss acceptera att människor är ögontjänare. Moralen är förhandlingsbar om vi förhandlar med oss själva i lönndom. Gud har ju, som bekant, avslutat övervakningen vid sådana tillfällen sedan några decennier tillbaka i den här delen av världen.

Brott uppkommer inte slumpmässigt. Man kan rent konkret som exempel på grogrund för oärlighet i arbetsmiljön anföra:
• Frestelsetrycket. Något attraherar personen i fråga. (Mängd, värde, exponering)
• Lättillgängligheten
• Brist på skrivna instruktioner
• Bristande kontroll av rutiner och instruktioner
• Den sociala kontrollen är obefintlig
• Risken för upptäckt bedöms vara liten
• Kunskapsbrister om vad som gäller i de olika hanteringsmomenten
• Gärningen är lätt att dölja eller ursäkta vid eventuell upptäckt. (”Det visste jag inte.” ”Det såg jag inte.” ”Oj, har jag gjort fel nu igen!” o s v)
• Eventuell påföljd känns som obefintlig eller avlägsen i förhållande till styrkan i det som attraherar
• Brist på policy vid ertappad oärlighet
• Brister i arbetsledningen och/eller dåliga föredömen i arbetsledarna

ja det finns! det är jägarkåren i sverige