Alltför få s k vardagsbrott klaras tyvärr upp. Många som gör en anmälan får – ibland tidigt och andra gånger väldigt sent – besked om att polisanmälan inte leder till någon lagföring. Det kan vara genom beslut att inte inleda förundersökning, att nedlägga en förundersökning eller ett s k negativt åtalsbeslut. Den som anmäler ett brott bör vara aktiv tidigt och kontakta polis/åklagare för att höra efter hur långt man nått med utredningen (också med uppföljande skriftlig inlaga för dokumentationens skull). T ex är det så tidigt som möjligt viktigt att lämna förslag på bevispersoner som bör höras under utredningen (om anmälaren har – eller får – kännedom om sådana).

Det gäller alltså att inte bara passivt avvakta förundersökningsresultatet.

Vid missnöje med ett polismyndighets- eller åklagarbeslut kostar det inget att begära överprövning. Det är fel att låta sig nöja med ett beslut av undermålig kvalitet. Det finns inga särskilda formkrav vad gäller en begäran om överprövning och den kan enkelt formuleras så att den som är missnöjd hemställer om en förnyad prövning. Överprövningsbegäran skickas in till den myndighet där det aktuella beslutet har meddelats.

Har du utsatts för brott och gjort en polisanmälan kan det alltså ofta finnas skäl att aktivt bevaka vad som sker med din anmälan.