Foto från vintern som kanske är på retur? (foto: Sven-Erik Alhem)

Arbetsmiljölagen är extremt krävande för arbetsgivaren vad gäller att skapa och vidmakthålla en så säker arbetsmiljö som möjligt. 3 kap 2§ i förening med 3 kap 2a§ i Arbetsmiljölagen medför att arbetsgivaren har en ständig skyldighet att undersöka alla risker som kan vara förenade med arbetet. Garantställningen medför att en underlåtenhet att fullgöra detta kontinuerliga riskanalysarbete bör få konsekvenser om något allvarligt inträffar. Det är sällsynt med rena incidenter, dvs händelser som förorsakats av något utanförliggande, som arbetsgivaren rimligen inte kunnat påverka. T ex en jordbävning eller ett blixtnedslag som leder till skadeeffekter.

Domstolarna är emellertid ofta benägna att fria i arbetsmiljöbrottsmål enligt min erfarenhet. Ett färskt exempel har vi här:

http://www.expressen.se/kvp/friande-domar-efter-dodsolycka/

Hoppas verkligen att målet blir prövat också i hovrätten. Det känns mycket angeläget som jag ser det.. En förändrad grundsyn och en strängare domstolspraxis vad gäller den straffrättsliga bedömningen i ansvarsfrågan är påkallad enligt min uppfattning i arbetsmiljömålen. Det är ett led i att skärpa arbetsmiljöförhållandena inom t ex byggbranschen där alltför många byggnadsarbetare varje år får sätta livet till eller blir svårt skadade.