Sven-Erik Alhem: Det är just dina två sista meningar här som ställer tilliten till rättsprocessen – i den så kallade rättsstaten – på sin spets: Trygghet, ansvar och säkerhet. Därför också skäl till en utveckling av resonemanget.
Hela rättskedjan vilar på kunskap i föreningen med objektivitet. Objektiviteten vandrar obevekligt med varhelst lagen gör sig gällande. De egna slutsatserna kan bara höra hemma som spekulations och hypotetiska hjälpmedel i spanings- och förundersökningsarbetena. Åklagaren har alltid ett gigantiskt ansvar, när sammanfattningen av förundersökningen görs och beslut skall tas. Känslosamheten, usch och fy, tillhör den spykammare som finns på alla arbetsplatser inom rättsväsendet. Men när de avreaktionerna klarats av i den slutna kammaren och dörren dit har stängts från utsidan, då är det objektiva rättsarbetet åter som gäller. Från polismannens fotpatrullering, kontakten med allmänheten, till polis och åklagares förundersökningsarbete fram till slutstationen, domstolen och förhandlingen där, gäller kunskap i föreningen med objektivitet. Kunskap om rättsreglerna och tillämpningen. Liksom kunskapen om människornas olikheter i tanke och handlande. Förmågan att kunna ”SE OCH TA” människan. Likheten inför lagen. Hur svinaktig personen och gärningen än är, skall den personen vara lika respekterad – i lagens och objektivitetens namn – när han/hon finns på andra sidan bordet i förhörsrummet, som bemötandet i domstolen och arbetet bak väggen där, när sammanfattningen görs och dom i ärendet avkunnas. Lagen och dess rättsprinciper, grundat på demokratiska värden och demokratiska erfarenheter avgör ärendet. Så oavsett person och begången handling talar lagen.
Ett stort bekymmer för rättssäkerheten är det alltmer press- och mediaintrånget i rättsprocessen. Det har gått så långt att press och medias fordringar med ”intrång” i förundersökningsprocesserna hämmar den ”slutna värld” som i mångt och mycket är ett måste för polis och åklagare i det direkta förundersökningsarbetet. Lika bra som allmänhetens hjälp alltid har varit för polis och åklagare i förundersökningsarbetena, lika stor fara medför ”öppenheten” för bland annat tysnadsplikten och för ärendets framåtskridande. I farans riktning finns alltid frestelsen för polis och åklagare att ”läcka”. De ekonomiska ersättningarna idag, som press och media skröppelfritt erbjuder, kan för ”de svaga” just då vara oemotståndligt.
Det är mer rättssäkert för en person – i den typen av ärende som verkligen hör hemma för att prövas av Rätten – få sitt ärendet prövat av just Rätten, än att åklagare av arbetsbesparande skäl, ”bekvämligt”, avstår från att väcka åtal och därmed nedlägger ärendet. Alltså: åklagaren har då inte fört sitt resonemang om att kunna nå framgång med ett åtal i Rätten, eller inte. Ställningstagandet – nedläggning av FU, eller för den skull att överhuvudtaget inte inleda FU – har fått bli en slags ”rutin” och finns alltmer utbrett som ett arbetsbesparande redskap. Liksom samma resonemang mer och mer utvecklats inom polisen: ”Ingen anmälan, inget gripande, inget omhändertagande, är lika med besparat arbete och därmed också uteslutna risker för eventuella enskilda/gruppers obehagligheter”. Eller så läggs ett abetskrävande ärende i balans. Framförallt blir det för stunden en besparad arbetsinsats. Effekterna av sådana resonemang blir, åtminstone på sikt, demoralisering och faktiskt ett fråntagande människor möjligheterna få sina ärenden direkt prövade. Alltså: Fortsatt med inledande av FU, eller friade/frigivna. Kunskap och engagemang för polis- och åklagaruppdragen har över tid mattats av. Geisten för arbetsuppdragen, det enskilda engagemanget i rättsuppdraget har under alltför lång tid tillåtits glida av banan. Skuld för detta är bland annat ständiga omorganisationer och de sociala reformerna, som ”utarmat” verksamheterna. De polisiära utredningsärendena fladdrar mellan utredningsmännen. Mycket på grund av att inte nödvändigtvis behöva arbeta, eller: ” Balance scorecard, familj- och personalledighetsplaneringar”. Sorgligt, men ansvar och säkerhet är inte längre värdighetsbegrepp som de rättsvårdande myndigheterna tar hand om särskilt väl. I vart fall inte av polisen. Smaka sedan på den ”arbetsbesparande” nedläggningsgrund som konstruerats av åklagarmyndigheten: ”Vidare utredning torde inte kunna leda fram till att brott kan styrkas”. Smidigt kan då i stort sett alla brottsärenden – åtminstone inledningsmässigt – avvisas.
//Hans Franson

Sven-Erik Alhem: Jag behöver inte din hjälp i något. När jag blivit klar med bevisningen mot polisen AC så kommer jag att anlita en yngre, duktig advokat (som tidigare varit åklagare) för att gå igenom detta åt mig och påvisa min fantastiska bevisning mot denna Palmemördarpolis och jag hoppas att han vill hjälpa mig att få AC fälld. Jag är en välbärgad kvinna och delaktig i ett förmöget dödsbo i Finland och kommer att få pengar till detta därifrån. Har jag tur så kommer denna polis att åka fast för Palmemordet också på slutet om vapenmannens släkting lever för han var med vid mordet på Sveavägen och har likt mig till alla höga instanser i Sverige anmält hur Palmemordet gått till. Därför har jag hela utredningen klar för jag har alla personerna klara i detta via polisen AC. Denna släkting ville inte att Palme skulle mördas men hade han protesterat så hade de mördat honom också. Denna släkting har inte likt mig använt sitt fulla namn utan bara undertecknat med initialer. Han förrådde dem redan 1990-1992 då han sista gången var i Sverige men ingen trodde på honom heller och gjorde en utredning baserat på det. Nu när tre av fyra på Sveavägen är döda så vågar han nog framträda igen och ange polisen AC. Du skall också veta att detta mördargäng förtalar alla som kommit dem på spåren och det har gjort att mina barn trott på polisen AC:s förtal och gjort så mycket dumma saker i spåret av det. Sålt min säkerhetsfastighet och annat. Nu har jag dock lyckats överbrygga den saken och fått min son på min sida men det har tagit många år i anspråk bara det. Jag är inte den enda personen som blivit svårt trakasserad utan flera som har kommit Palmemordet på spåren har blivit det med dödlig utgång som följd. Därför måste jag skydda mig i framtiden för jag kan inte få hjälp av samhället i något. Så har inte skett nu och kommer inte att ske i framtiden men jag är och har varit egen företagare sedan 1.1 1966 i Sverige och det blir man inte om man inte klarar allt själv. Så jag ger inte upp.

När det gäller mina överklaganden så har de tillkommit på grund av att mina barn hade min ex-makes advokat till sin hjälp och hela den historien har jag överklagat och det blev 45 överklaganden tillsammans. Av dessa mål har jag vunnit 2 stycken. Jag har tillfört de målen min utredning om Palmemordet och då jag är klar med det så kommer jag att få resning i alla de mål jag vill ha. Därför är jag i en avundsvärd situation då det gäller dessa mål men jag tror inte att jag behöver ha resning i alla målen utan endast ett fåtal men det visste jag inte då 2001-2005. När det gäller alla mål som jag startat själv 2003-2011 så har jag gjort lika och då gäller också att jag får resning i de jag vill ha då jag tagit fram vapnet i Palmemordet och visat att jag även löst allt ytterligare. Det gäller ca 30 mål med olika inriktningar. T.ex. ett mål mellan exmakens och mitt ena bolag. Det gäller mina samägandeavtal om Trettiofyran men där har jag nu hittat på en ny grund att pröva målet på så det kommer inte att behövas resning i de 6 mål som behandlar mitt samägande heller. För får jag rätt om fastigheten mot min son så kommer vi att äga delar av själva huset och då gäller lagen 1904:48 om samägande för oss igen och jag kan backa köpet enligt ett tidigare prejudikat. När det gäller de 6 målen mot polisen AC så har jag ingen anledning att få resning i dem för de är bara upptagna såsom preskriptionsavbrott och jag visste att jag skulle få dem avvisade eftersom jag inte tillfört min bevisning till dem. När det sedan gäller ca 12 av polisen AC:s släktingar så började jag stämma dem i olika mål men allteftersom min utredning visade att de var släkt med polisen AC så kommer de att fällas för ”skyddande av brottsling” och det är jag säker på att jag får hjälp av åklagare att hantera för det är brott som går under allmänt åtal. Dock behöver jag ha resning i de målen eftersom jag skall ha skadestånd av dem alla för att de hindrat mig att ta fast polisen AC i tid så att jag förlorat massor med pengar under tiden. Jag är säker på att få resning i de målen då jag äntligen är där och kan påvisa brottsligheten mot mig och vad jag förlorat så de målen har jag inte behövt tillsätta Palmemordets lösning. Nästan alla dessa mål har överklagats ända upp till Högsta domstolen för att jag skulle vinna tid. Då jag nyligen ringde HD för att få nummer på alla målen fick de upp massor med träffar på mitt personnummer och skickade på mejlen en lista så att jag fick överblick över allt. Det är fanstastiskt bra att kunna hålla på med dator idag. Det har förenklat allt så oerhört för mig i denna process. Jag var den första i mitt distrikt som köpte en minidator 1979 redan och på kvälls- och nattid lärde jag mig allt. Jag hade på den tiden 10 anställda och var upptagen hela dagarna men sedan jag lagt mina 2 barn på kvällen kunde jag hinna med det. Sedan har allt fortsatt men man blir aldrig fullärd då det gäller datoranvändning för allt förändras hela tiden och man måste hänga med.