Titta på Sveriges placeringar i mästerskap de senaste tio åren:
VM 2003: 13
EM 2004: 7
VM 2005: 11
EM 2006: Missade att kvalificera sig
VM2007: Missade att kvalificera sig
EM 2008: 5
VM 2009: 7
EM 2010: 15
VM 2011: 4
EM 2012: 12
Ser ni vad jag ser? Precis. Sverige har säkrat sin första medalj i ett stort mästerskap sedan EM-guldet 2002. Det är så roligt, överraskande, kittlande och helt jävla fantastiskt… och när man väl inser det – då går tankarna till OS-guld. För visst är det möjligt nu. Allt är möjligt nu efter 27-26-segern mot Ungern.
Det här är laget som missade VM eftersom stjärnorna Kim Andersson (var dock med i andra matchen) och Jonas Källman ville vila och för att övriga spelare spelade utan hjärta. I OS har de visat hjärta, mod och en krigarinställning från dag ett. Kvartsfinalen mot Danmark var ren perfektion, kvällens möte med Ungern bestod av några fler misstag – men inställningen var densamma.
Kim Andersson visade vägen som den stjärna och ledare han är när han tidigt i matchen kastades sig fram för att stoppa ungersk boll. Tillsammans med Niclas Ekberg, Fredrik Petersen, Jonas Källman och Kim Ekdahl du Rietz tog han sedan det svenska anfallsspelet upp på toppnivå.
Många, inklusive jag själv, ifrågasatte förbundskaptenernas val av Mattias Andersson i mål i stället för Johan Sjöstrand, som gjorde sitt livs match mot Danmark. Men Andersson visade att han också är de stora matchernas man. När Nandor Fazekas spikade igen i mitten av andra halvlek – så gjorde Andersson också det.
Men vilken nervpärs det blev till slut. När Jonas Källman linkade ut med skadad ljumske, när Fazekas spikade igen, när Dalibor Doder gick sönder, När Mattias Andersson la sig på bollen på mållinjen men det ändå dömdes till mål. Men skit i det nu. SVERIGE ÄR I OS FINAL.
Till OS-FINALEN på söndag hoppas jag att Dalibor Doder mår bättre och kan spela, och att Jonas Källmans onda ljumskar inte förvärras. Vi behöver dem. Vi behöver alla mot Frankrike, som det blev förlust mot i gruppspelet med 29-26. För det som tagit Sverige till OS-FINAL – det är lagsamarbetet. Det är krigarinställningen. För att vara på säkra sidan kallas Guifs målfarlige Mattias Zachrisson in till OS-finalen – tänk att göra den resan som 22-åring.
Efter tre OS-silver är det på söndag dags för ett guld.

