Jag satt på Hovets pressläktare i kväll och såg Gabriel Landeskog göra sin första match för Djurgården.
Men först och främst – bara en domare på isen och inte två. Känns inte alls särskilt bra. Marcus Linde hade inte så bra koll över händelserna på isen enligt min mening.
Men tillbaka till Landeskog.
Precis som väntat gör han en bra match och kommer betyda hur mycket som helst för Djurgården den här säsongen, eller så länge lockouten håller i sig.
Vid första målet bryter han in på kassen och skapar chansen som leder till 1–0 i powerplay. Jag tyckte först det verkade som att Jimmie Ölvestad var sist på pucken men det var nog Landeskog ändå som blev målskytt.
2–0 kom efter en riktigt bra passning av Coloradokaptenen. Landeskog fick spela enormt mycket och här har förstås Challe Berglund en spelare han kan använda hur mycket som helst. Herr Berglund önskar nog att den här lockouten håller i sig hela säsongen för med Landeskog i truppen ökar förstås chanserna för DIF att vända den här mindre bra starten till något riktigt bra.
Och det är i en kvalserie som Landeskog verkligen skulle kunna visa upp sin storhet, han driver ett helt lag framåt och direkt mot Örebro bidrog han mycket med sitt fysiska spel dessutom.
•••
Örebro gick från 2–0 till 2–2 på Hovet, väldigt starkt förstås. I sudden death spelade DIF fyra mot tre under större delen av tiden och borde förstås ha avgjort.
Men det saknades lite tempo i passningsspelet, lite väl komplicerat och även om man sköt många skott mot Ridderwall så var det inte så många avslut som blev riktigt farliga.
12–0 i skott i sudden death för övrigt. Självklart måste Djurgården avgöra matchen där. Nu vinner man i stället efter straffar – Pontus Åberg avgjorde med sin andra straff för kvällen.
Landeskog var nära att bli hjälte men brände två straffar mot Ridderwall.
