Nya Perspektiv

Jag brukade kliva in i en pokerturnering med stora förhoppningar. Idag är det min dag, min turnering, mitt liv som kommer förändras. Jag har sedan jag först snubblade över den virtuella duken för drygt 7 år sedan levt i tron att en dag kommer allt gå min väg, alla händer kommer stå, alla coinflips vinnas – mot alla odds, en dag kommer jag att klonka.

En lördag för 3 veckor sedan kom äntligen klonken, fast inte riktigt på det sätt, och i den form, som jag trodde den skulle göra. Den lördagen var det inte generösa slumpgeneratorer i ett indianreservat i Kanada vars namn ingen kan uttala som skänkte mig glädje framför datorn och var orsaken till mitt lyckorus. Istället var det långt från pokerbordet i ett halvdunkelt rum i utkanten av Göteborg som jag blev pappa till världens sötaste lilla tjej. Redan vid första anblick insåg jag att jag aldrig skulle få uppleva en klonk som denna igen. Inte ens att vinna wsop känns längre lika intressant. Livets framgång mäts inte längre i vunna inköp och pengar på banken. Livets framgång mäts i antal timmar man får tillbringa med sin bebis, sin fru och det antal leenden man får tillbaka av dem.

Många pokerspelare glömmer lätt leva i jakten på pengar. Alla känner vi någon som varit i Paris och spelat poker men inte sett Eiffeltornet, varit i Vegas en månad utan att besöka poolen, eller varit i Australien utan att se en känguru, eller som helt enkelt spenderat för många år av sitt liv med förhoppning att fylla sitt bankkonto, men aldrig haft en närmare vän än ”Texas-Jim” på andra sidan bordet. I livet går det inte att göra rebuy.

Och till er som tillbringat långa sömnlösa nätter framför datorn med blodiga ögon säger jag bara, vänta tills ni får en bebis, då kan vi snacka blodröda ögon!