Foto: Petra Hellberg.

Fjodor Dostojevskij: Vita nätter, manus och regi: Ole Forsberg, Klara Soppteater, Stockholms Stadsteater

Mörkröd borstj i soppskålarna, förstås, och så Vita nätter på scenen. Med några små ”stänk” från novellen Värdinnan också, meddelar Ole Forsberg från scenen, vars konstnärliga ledare han också är.

Vita Nätter, Värdinnan, Ett svagt hjärta och Herr Prokarchin är noveller som en ung Fjodor Dostjojevskij skrev mellan 1864 och -66 för en rysk tidskrift. De gjorde ingen stor succé då, och var väl purt brödskrivande. Men såhär 150 år senare ser man den melankoliska Vita nätter genom ett brott-och-straff-skimmer, och noterar de goda iakttagelserna om folk och folk i St Petersburgs ljusa sommarkvällar.

Dostojevskij som feel-good är lite otippat, men det är en väl berättad bitterljuv historia som här förtäljs, med musik för sångavsnitt av Adolphson & Falk. Shebly Niavarani och Lisa Larsson spelar paret som oförhappandes möts på gatan och som en deus ex machina är den tredje rollen, författaren gjord och fint distanserat spelat av Lars Göran Persson. Samtidigt är författaren själv berättelsens jag, Nivarani, med hjärtknipande hundblick under kepsskärmen.

Slutet är inte gott för honom, men väl – hoppas man – för flickan som försvinner med en annan. Den gode mannen som inte blir sedd; här blir temat lite gulligt. Men gott att soppteatern börjar säsongen seriöst och med en mättande soppa.

Margareta Sörenson