Romeo & Julia Kören: MOnteveRDi, Drottningholmsteatern samt på turné under hösten

Det är vackert och fint. Att se teater på Drottningholmsteatern är en upplevelse. Och att höra musiken! Akustikens mjuka runda trä-sound är något utöver det vanliga.
Att den yngre publiken bjuds in till den scenkonst-kick som ett besök här är, är på tiden. Bättre sent än aldrig, och tidigare i somras gavs August Strindbergs Tobaksladans hemligheter (som jag tyvärr inte sett) vid familjeföreställningar, försedda med ”Hej teaterapa!” som lockande barn-etikett.

Romeo & Julia Kören har gjort mycket fint och vackert genom åren med tyngdpunkt på italiensk renässans och fransk barock. Och fint och vackert ordnad för öga och öra är också denna dramatiserade konsert runt den förskräckliga giftmordshistorien av en ung operasångerska i Mantua 1608.

Men jag ser ingen ingång i materialet för barn. Hur har man tänkt? Familjeföreställning är visserligen ett luddigt begrepp, men brukar betyda att lite äldre barn, från kanske sju, åtta års ålder kan följa med i och ta till sig en föreställning. Ungefär som Nötknäpparen på all världens operahus vid jul.

Benoît Malmberg, R&J-körens konstnärlige ledare och motor sedan starten, gör en introduktion, och redan där börjar man ana att om uppsättningen behöver förklaras så ingående, är det något som inte talar direkt till åskådaren/åhöraren. Mycket riktigt, verkar den snarare tänkt för en van och rätt vuxen musikteaterpublik. Och för mig som är vuxen är det verkligen vackert, fint, ganska hårt stiliserat men det ligger i det tidstrogna formvalet.

Svartsjuka är något de flesta barn känner till, men barnets perspektiv och väg in i dramat är såvitt jag kan se helt frånvarande. Idén är finfin, men gör en barnföreställning istället! Det behöver alls inte betyda att ett kronologiskt berättande är nödvändigt, men att verket kommunicerar med sin publik mer direkt och kan engagera den. Materialet verkar Malmberg överblicka suveränt, det kan säkert låta sig göras.

Margareta Sörenson