Foto: Jonas Jorenberg

Moa Backman: Ett föredrag om att försvinna, regi: Gustav Englund, Unga Tur-teatern

Längtan att ”pausa från sig själv” är utan ålder, men kanske som mest intensiv i skarven mellan ungdom och vuxenliv. ”Föreställ dig ett liv utan dig själv”.

Moa Backmans text är ett regn av poetisk kärvhet, drömsk saklighet (och inte så lite humor) och cirklar kring den nästan förbjudna tanken att ta sig ut från sig själv.  Det kan uppfattas både som tanken att verkligen avsluta sitt liv fysiskt, men snarare som upplevelsen av leda och främlingsskap, och hur de driver in de flesta individer, åtminstone någon gång, i ett kritiskt granskande av det egna jaget.

På en dryg timme byggs här med kroppar och röster rader av suggestiva bilder som ilsket eller sorgset betraktar människan, ensam mitt i mängden. Kanske det stämmer att texten delvis vuxit fram genom devising, det vill säga att flera personer laborerat fram den. Unga Tur kallar den ”fysisk konferensteater”, men det är nog att vara modest i överkant.

Jag kallar det hellre rätt och slätt teater och mycket bra sådan. Regin är rik på idéer, fantasi och uttryck, trots att man kan se att budgeten är stram på en liten fri teater. Tre unga skådespelare spelar roller som kunde vara dem själva, unga kvinnor med någon diffus syssla som kontor, studier.  Pärmar, hålslag, anslagstavla, kaffebryggare – märkligt hur det triviala växer till drömbilder, hur det teatrala blir till knep som parodierar verkligheten. Skalad gul lök: tårarna rinner vackert i närbild som projiceras på anslagstavlan. Igenkännandets kloka tröst för många, tänker jag mig.

Margareta Sörenson