CIRCA, Australien, på Riksteaterturné i Botkyrka, Subtopia   Nycirkusen har inte förnyat sig så mycket på senare år, men stabiliserat sig. Att se australiska nycirkusgruppen CIRCA på besök var intressant, eftersom de orienterat sig bort från det glittrigt showiga, och det slentrian-burleska, liksom det ofta krystade försöken att konstruera en berättelse för att motivera … Läs mer →

  Foto: Carl Thorborg Bengt Ohlsson: Gregorius, dramatisering Erik Uddenberg, regi Emma Bucht, Stockholms Stadsteater, speltid 1.30   Fyra stora bildskärmar, åtta tv-monitorer och en ensam Johan Rabaeus på en stol långt bak på scenen. Med mygg-mikrofon tejpad på kinden, vilket syns ordentligt när han hamnar i fyrfaldig närbild, talar han med låg röst om … Läs mer →

  Foto: Ola Kjelbye Franz Kafka: Processen, dramatisering: Daniel Wedel, regi: Egill Heidar Anton Pálsson, Backa Teater, Speltid: 2,5 tim   Kafkas Processen kan tolkas på ett ändlöst antal sätt. Politiskt, religiöst, existentiellt, psykologiskt. På Backa Teater tolkar man Kafkas klassiker som processen att bli vuxen, en process med litet p, ett genomlevande av ett … Läs mer →

  Wim Wenders: Pina – dansa, dansa annars är vi förlorade, film   Pina Bausch har alltid i intervjuer och samtal sagt ”vi” om sitt arbete som koreograf. Vi prövade, vi gjorde, sen ljussatte vi. Samtidigt är det ju solklart att hon var en starkt profilerad och egensinnig konstnär som satte sitt högst specifika signum … Läs mer →

  Foto: Gunnar Stening   SU-EN: Rapture, Dansens Hus 20 och 22 oktober, speltid: 70 min   För en sekulär, ganska effektiv och lagom skyndsam person som jag är det kanske lite mycket med två lugna, andliga och inåtblickande föreställningar på samma dag. Mitt på dagen såg jag Unio Mystica på Dansmuseet; utsökt och osökt … Läs mer →

  Foto: Bengt Wanselius Marianne Linder (dikt) -Björn Elisson (koreografi): Unio Mystica, Dansmuseet, lunchdans t o m 30 oktober, speltid 40 min. Är det trots allt något heligt med dansen? Genom sekler av can-can och klackar i taket, tåspets, stepp, jazz och moonwalk är det som en tunn med evigt hållbar tråd sträcker sig bort … Läs mer →

  Foto: Carl Thorborg August Strindberg: Leka med elden; regi: Sofia Jupither; Stockholms stadsteater, speltid: 1 timme, 10 minuter   Strindbergsåret 2012 börjar här. Och kommer det att fortsätta som den självutnämnda öppnaren på Stockholms stadsteater, Leka med elden, så spelar en tjurskallig kulturminister mindre roll. Uppsättningen visar sig vara en liten pärla, fräckt glimmande … Läs mer →

  Ur Transient Horizon. Foto: Mats Bäcker Susanna Leinonen: Transient Horizon, Helena Franzén: Fading Roberto Zappalà: sud-virus, GöteborgsOperans Balett Det är den nytillträdda chefen för GöteborgsOperans balett, Adolphe Binder, som öppnar säsongen med en tredelad afton. Det har blivit en vanlig form att presentera samtida dans, vars verk oftast är 30, 40 minuter långa. Men … Läs mer →

Foto: Sören Vilks Dea Loher: Tjuvar, regi: Jenny Andreasson, Dramaten, Speltid: 3.10 Det är framförallt strukturen i pjäsen Tjuvar som är intressant. Och hur den gestaltas, får kropp på en scen. Här berättas i en rebusliknande form om tolv personer, vars liv, bakgrund, händelser eller framtid hänger samman. Ingen av dem är mer huvudperson än … Läs mer →

Foto: Anna van Kooij van Dinther-Dorvillier-Gies: The Blanket Dance, Moderna Dansteatern , 11-12 oktober Slumpen vill att jag tillbringat dagen med Elsa, ett år gammal om två veckor. Hon kör in sina små händer i den fårskinsklädda pallen: känna, känna, lurvigt, mjukt. Hon stryker över klinkergolvet i tvättstugan: hårt, kallt men lite knottrigt! Diskmaskinen: blank, … Läs mer →