Foto: Sakari Viika Kenneth Kvarnström | Youmakeme | Helsinki Dance Company | Dansens Hus | Speltid 1 tim Kenneth Kvarnström är en kompositorisk snitsare som behärskar ett rörelsespråk med stort omfång. Hans senaste verk, Youmakeme, gästar nu Dansens hus i två dagar med det kompani vid Helsinki City Theatre han leder, Helsinki Dance Company.  I … Läs mer →

Morgon, middag, kväll. Dans, dans, dans. Dokumentärfilmen La Danse borrar som en tåspetssko i hartslådan, gnider, hasar, böjer, tar om, tar om, tar om. Repetitörens piano klinkar raskt och ekande i de stora övningssalarna i den gamla Parisoperan, Opéra Garnier, som den kallas efter sin arkitekt. Där dansas numera huvudsakligen, medan den sjungna repertoaren huserar … Läs mer →

Annalisa Ericson var ett superproffs med fantastisk bredd och dans som specialitet. När hon dansade med Nils Poppe perfektionistiskt, lustfyllt och nästan akrobatiskt blev hon en svensk Ginger Rogers med stjärnstatus i decennier. Hon var inte ett kapitel svensk teaterhistoria; hon var flera. Begåvad, absolut, men knappast något naturbarn. Hennes far var regementsmusiker i Stockholm, … Läs mer →

Foto: Carl ThorborgLeo Tolstoj | Anna Karenina | Dramatisering: Armin Petras | Regi: Kjersti Horn | Stockholms Stadsteater | Speltid: 2 tim 30 min.  Inte på ryska, utan på tyska; så skulle man helt kort kunna beskriva Kjersti Horns uppsättning som bygger på Leo Tolstojs roman. Inte en samovoar, inte en björk i sikte. Inget … Läs mer →

Dörrhandtaget till Café Singer. Knappt har EU och Premio Europa di Teatro stängt butiken här i St Petersburg, så börjar vårens dansfestival på Marinskij-teatern. Efter gårdagens mangling med ”min” EU-jury var jag nöjd men matt, och idag var det lagom med en båttur på de vackra kanalerna och Café Singer i osannolikt slingrande och böljande … Läs mer →

Det är en fullständigt klassisk Tre systrar vi ser på Lilla Teatern i St Petersburg. Lev Dodin, som regisserat, har fått Europeiska teater-priset redan tidigare, och annonseras som ”återkomst”. Ur EU:s och vårt perspektiv, alltså. Det är en lågmäld och osminkad uppsättning, med skådespelarna helt nära publiken och en rollbesättning som satsar på skådespelare med … Läs mer →

Det europeiska teaterpriset, Premio Europa di Teatro, är från början en italiensk konstruktion. Det är alltjämt en italiensk stab som sköter ruljangsen med priskandidater, juryarbete och själva strukturen för de fem seminarietyngda dagarna inför prisutdelandet. Men hela evenemanget flyttar sig numera och i år har Italien dragit in i Ryssland. Säkerligen satsar ryssarna gärna lite … Läs mer →

Styrelsemötena med ”min” internationella kritikerförening börjar blir rena expeditionsministären. Vi hade ett sådant idag och hann mycket på tre timmar. Seminarier för unga kritiker i Sarajevo och Montréal? Seminarium för icke-unga i Reims? Men först ett litet ett i Gävle under Teaterbiennalen. Undan går det, kongress i Warszawa 2012 och i Beijing 2014. Snittar till … Läs mer →

Framme i St Petersburg och jag checkar in på hotellet, samt checkar in på festivalkontoret i Skådespelarnas Hus på Nevskij Prospekt, stora paradgatan. Baxar hem festivalkassen och läser i den tunga katalogen över 14:e upplagan av EU:s teaterpris en intro-text av Jacques Lang, som var en starkt pådrivande kraft till att det blev något pris … Läs mer →

Att EU är ett tungt och trögt maskineri blir vi ofta påminda om. Ehuru EU-entusiast, måste jag erkänna att ”ordning-i-klassen” -stilen inte alltid känns så lustig. Hur möjligt är det egentligen att verka i någon slags enighet där skillnaderna är så stora, t ex när det gäller synen på offentliga finanser. Något som däremot är … Läs mer →