Pina Bausch. Det finns inte många om vilken det kan sägas: hon ensam har under sin livstid betytt mest för en hel konstform. Pina Bausch är borta, 68 år gammal, efter en kort tids sjukdom. Man skulle kunna säga att hon lämnar ett stort tomrum efter sig. Det är sant. Men hon lämnar också efter … Läs mer →

Åsa Persson i Den Bergtagna. Skicklighet, teknik, precision, rutin – mycket av skådespelarens arbete kan läras, övas och förfinas. Men det är ett konstnärligt arbete där personlighet, intellektuell och emotionell begåvning, fantasi, leklust och tusen andra faktorer spelar in. För att beskriva varför en skådespelare är så bra, betydande, lysande, ”stor” finns ingen formel och … Läs mer →

Linda Kulle och Calle Jacobsson I Strindbergs Kamraterna (1888) förhånas kvinnor som tror sig vara jämlika män som skapande konstnärer. Strindberg skrev pjäsen under pågående skilsmässa från Siri von Essen, som ju var skådespelare. Kamraterna handlar om målare, men den skulle lika gärna kunna utspela sig i ett författar- eller skådespelarhem. Det är lätt att … Läs mer →

Mannen i fönstret är Lars Sonnesjö, skådespelare på Byteatern i Kalmar. Borde man inte ha en bild där man ser honom närmre? Nej, för så här arbetar han gärna! Tillsammans med eller bakom en docka, ty detta är en mångkunnig aktör,  dock- och figurspelare. Med tiden alltmer skådespelare, kanske estradör och soloartist är mer passande … Läs mer →

Del 2: Malin Berg                                                                                                                                                       När Malin Berg så småningom dyker upp … Läs mer →

Mia Benson i Barfotaupproret. Foto: Jonas Jörneberg Teaterkonstens seismografer har redan observerat det pågående skalvet i Kärrtorp. Nu kommer snart utbrottet, likt den indonesiska vulkanen Kracktoas: Krakatur, hos Turteatern i en av  Stockholms ytterstads ädlaste 50-talspärlor Kärrtorp. Den gångna polska säsongen med Gombrowicz-festival har givit mersmak och nu meddelar Turteatern att nästa spelår blir det … Läs mer →

Tolv scenkonstnärer som får oförtjänt lite uppmärksamhet heter Scenbloggens nya serie och som inleds i dag. Syftet är uppenbart: i Sverige finns hundratals begåvade scenkonstnärer. Fattiga kulturredaktioner, som i många fall dessutom har sparkrav hängande över sig, hinner inte bevaka dem alla – hur mycket vi än önskar. Därför har Scenbloggens teaterkritiker sammanställt en lista … Läs mer →

I ett försvarstal för förre Dramatenchefen Staffan Valdemar Holms gärning och repertoar skriver Claes Wahlin i Aftonbladet (15/6):”Paradexemplet, vill jag hävda, är Holms feministiska uppsättning av Macbeth, där Holm visade vad som händer när makten utövas utan kvinnor: blod mord och vansinne. Räknenissarna lyckades inte se längre till att det nästan bara var män på … Läs mer →

Att ge bort ett personligt solo är en vacker gest. Carolyn Carlson, en av den moderna dansens mest kända namn, skapade Blue Lady för sig själv 1983 och dansade den i drygt tio år. Nu, femton år senare har hon låtit den gå vidare till Tero Saarinen. Carolyn Carlsons ovanligt långa, liljelikt smala gestalt och … Läs mer →

Kuopio Dansfestival fyller 40 år. Staden med det enastående rätlinjiga gatunätet kämpar tappert när det gäller dans och musik och en knappare kassa. Man bjuder under en vecka dans på stadens två stora scener, samt dagligen på torget, som en gång i tiden hette Gustafs torg. Efter Gustaf III, ty då anlades staden, svenskt och … Läs mer →