Ja, vad ska man säga efter en sådan här uppvisning som Spanien stod för i kväll? Efter de första fem inledande minuterna tog La Roja över helt och la in en växel som Italien inte har i sin växellåda. Eller något annat landslag för den delen heller.

Det finns mycket att säga om matchen, men det håller jag mig undan från i det här inlägget. Spaniens 90 minuter den här aftonen säger nämligen allt – det vet ni som såg på. I stället vill jag konstatera hur unikt detta landslag verkligen är.

Iker Casillas och hans Spanien har nu vunnit tre raka mästerskap, en bedrift som inget annat landslag lyckats med tidigare. Bara det gör dem historiska. Sättet de gjorde det på gör det ännu större. I kväll slog nämnde Casillas den gamle legendaren Dino Zoffs rekord för längsta tid utan ett insläppt mål i EM. Dessutom har Real Madrid-keepern inte låtit bollen slinka in mellan stolparna under ett slutspel på hela tre raka mästerskap. Under dessa matcher har Spanien haft motstånd i form av Italien, Tyskland, Portugal – alla två gånger – och även Holland, Frankrike, Paraguay och Ryssland. Inga dussinlag direkt.

Jag sträcker mig så pass långt att jag hävdar att Spanien nu är tidernas största landslag. För mig råder det ingen tvekan. Jag må inte ha sett Brasilien 1970 eller dess upplaga som hyllats enormt för sitt spel när VM avgjordes i just Spanien 1982. Frankrike, med Zinedine Zidane i spetsen, brukar också nämnas bland kandidaterna. Men den fullkomligt makalösa statistik som spanjorerna kan stoltsera med saknar motstycke. För mig gör också deras spel det.

Så intelligent och så estetisk vacker är Spaniens fotboll att de annars så rivaliserade Barcelona- och Madridborna lagt all vad heter Franco, inbördeskrig och El Clásico åt sidan och insett att det de tittar på är konst. Konst som får dig att tappa hakan och släppa ut ett ”oh” som vid andra tillfällen bara hörs vid religiösa upplevelser.

Ungefär som när Roger Federer spelade på sin absoluta topp då man helt enkelt inte kunde fånga in hur otroligt det är vad mannen gör med sitt racket. Som om man inte kan förstå hur det är möjligt. Samma känsla inger Spanien. Av den anledningen – och med titlar och rekord som uppbackning – kommer det att talas om detta landslag i decennier framöver.

Grattis Spanien, det här var en seger för fotbollen. Det måste till och med herr Birro hålla med om.

Viva España!

Efter en tripp in till La Rambla, där jag möttes av det värsta ösregnet jag sett i den här staden under snart tre månaders tid, är känslan inte på topp. Och det är inte enbart regnets fel. Mycket färre personer än jag trodde bar den spanska landslagströjan och ingen sång hördes. Kanske var jag på fel plats – många turister beger sig till just La Rambla – eller så är uppslutningen bland folket inte riktigt densamma som hemma i Sverige. Jag gissar på att det är en blandning av dem två.

Ni kan ju tänka er själva hur stämningen hade varit i hela vårt avlånga land om Zlatan Ibrahimovic skjutit Sverige till final. Var och varannan människa hade gått runt med en gulblå tröja och sjungit allsång. Det är synd att det inte är samma stämning här. Men vem vet, det kan säkerligen bli ändring på den punkten om Spanien vinner i kväll.

***

Tillbaka en mi casa tog jag del av Spaniens startelva som inte innehåller någon överraskning över huvud taget:

4-3-3 Casillas; Arbeloa, Piqué, Ramos, Alba; Busquets, Alonso, Xavi; Silva, Fabregas, Iniesta

Man kan alltid ifrågasätta Vicente del Bosques beslut att peta Fernando Torres och spela med en så kallad falsk nia i form av Cesc Fabregas. Men faktum är att laget kanske fungerat som allra bäst med Barça-stjärnan på planen. Vi får se i efterhand om del Bosque hyllas eller sågas. Hittills har de flesta kritiserats han val på anfallspositionen, men skulle La Roja vinna sitt andra raka EM-guld i kväll kan han strutta runt ganska glatt, den gode 61-åringen.

***

Intressant fakta inför finalen:

• Spanien har spelat 19 raka tävlingsmatcher utan förlust. Senaste förlusten kom mot Schweiz i VM 2010.
• Iker Casillas och hans kollegor har hållit nollan i nio raka slutspelsmatcher. Inte sedan 1-3-förlusten mot Frankrike i VM 2006 har han låtit bollen smita in mellan stolparna.

Jag är ledsen Marcus Birro, men de där makalösa sviterna kommer att hålla i sig ett tag till.

Spanien vinner med 1-0 och Andrés Iniesta avgör som vanligt. Viva España!

Då så!

Fyra timmar kvar till EM-finalen. Dagen började med ösregn och åska här i Barcelona, men nu har solen börjat skina. Undertecknad ska snart bege sig ut på stan, La Rambla närmare bestämt, för att känna på stämningen. Fast innan dess hade jag tänkt plita ihop ett snabbt inlägg om vilka spelare i Spanien som man bör hålla ögonen på lite extra i kväll.

Here we go:

• Iker Casillas: Givet val. Var räddaren i nöden mot Kroatien i gruppspelet och bara växt ju längre turneringen gått. Inte ett insläppt mål på 420 minuter.
• Jordi Alba: Sätter skräck i motståndarlagen när han susar fram längs vänsterkanten. Hela EM:s bästa ytterback. Drömvärvning av Barcelona.
• Sergio Busquets: Har förvånansvärt nog hållit sig undan huvudrubrikerna. Det sägs att han filmar och inte hör hemma på en fotbollsplan. Under turneringen har han knäppt kritikerna på näsan. Få spelare är smartare än den defensive mittfältaren och han funderar omsorgsfort på vad han ska göra med bollen innan han får den. Står för lugnet i Spanien.
• Xabi Alonso: Komplett. Passningsspelare och grovjobbare i ett – och med ett öga för målet. Tvåmålsskytt mot Frankrike. Överraskar stundtals med längre djupledsbollar.
• Andrés Iniesta: Har kombinerat alldeles fantastiskt med nye lagkamraten Alba på vänsterkanten. Väggspel, vrickningar, precisa passningar och dribblingar finns i 28-åringens register. Det enda som saknas är det där förlösande målet. Champions League-semifinalen mot Chelsea. VM-finalen mot Holland. Blir även detta Iniestas kväll?
• Cesc Fabregas: Enligt spansk media blir det Fabregas som för förtroendet från start. Han har därmed en ypperlig chans att sätta sin prägel på matchen. Gjorde mål mot Italien i gruppspelet och satte avgörande straffen mot Portugal i semin.
• Pedro: Jokern för Vicente del Bosque. Kommer med all sannolikhet att börja på bänken. Men Pedro är en fantastisk spelare att slänga in i slutskedet av matcher – oavsett om man behöver göra mål eller försvara en ledning. Med sin snabbhet rycker han ifrån trötta motståndare, kan hålla i bollen och vinna tid. Bra avslutare.

Där har ni det. Vem tycker ni är Spaniens viktigaste spelare?

***

Nu blir det stan. Jag återkommer någon timme innan avspark.

Adios!

Efter att ha lämnat FC Barcelona i stil med finalsegern över Athletic Bilbao i Copa del Rey, har succétränaren Pep Guardiola hållit sig i skymundan. Visserligen har han ryktats vara på väg både till den ena och den andra klubben, men han har hela tiden gått ut och dementerat uppgifterna.

Fast nu när det är dags för EM-final för sitt kära Spanien känner Guardiola, som den filosof han är, att tiden är inne för att skapa rubriker. La Roja har, efter fem spelade matcher, ännu inget givet förstaval på anfallspositionen. Cesc Fabregas, Fernando Torres och Álvaro Negredo har alla fått chansen utan att någon direkt tagit den. Sämst gick det för Negredo som blev utbytt i semifinalen mot Portugal.

Guardiola oroar sig emellertid inte. Han hävdar snarare att Spanien är tillräckligt bra för att klara sig utan en anfallare.

- Det spelar ingen roll om Spanien spelar med eller utan anfallare. Laget är i goda händer och Vicente del Bosque är den bästa möjliga tränaren för landslaget, säger Guardiola till indonesiska RTCI enligt El Mundo Deportivo.

- Det finns andra spelare än anfallarna som kan göra målen, avslutar han.

På ett sätt har Guardiola rätt: Spanien är i final av en anledning och det går inte att diskutera. Men vänder man på myntet, ser man – trots finalplatsen – att spelet runt motståndarnas straffområde inte klickat som det bör, och kan göra. Ska bli grymt intressant att se vem del Bosque litar på i kväll. Om han nu ens litar på de spelare han har att tillgå på positionen som nummer nio.

Jag tror att det blir Cesc som startar och får chansen att sätta färg på finalen.

Buenos días amigos!

Äntligen. Vi är framme vid EM:s sista dag och på Kievs Olympastadion kommer två fantastiska landslag att kliva in på planen klockan 20.40 för att först ta ton till sina nationalsånger och därefter slåss för sitt fosterland om titeln som Europamästare. Det råder inga tvivel om att både Spanien och Italien är värda platserna i finalen, även om de tagit olika vägar dit. På förhand sågs Spanien som den stora favoriten till titeln, tillsammans med Tyskland, medan Italien faktiskt var något av en outsider (om man nu kan kalla dem det).

På det hela taget är det EM:s två bästa lag som stöter på varandra i kväll, och det kommer att bli en välspelad final. Det tvivlar jag inte en sekund på. I Spanien har vi Xavi (som dock varit ovanligt anonym för att vara Xavi), den bländande Andrés Iniesta och andra små genier i form av David Silva och Cesc Fabregas. Och så klart turneringens bäste målvakt, Iker Casillas. Hos italienarna är Andrea Pirlo mannen som ska styra och ställa, och leverera bollarna till glödhete Mario Balotelli. Något säger mig att det inte blir många felpassar i dag, varken från La Roja eller Gli Azzurri.

Vad kommer då att bli nycklarna för Spanien i kväll?

• Ett högt passningstempo: När Spanien lirar boll är passningstempot a och o. Mot sämre motstånd är det inga problem om det går någorlunda långsamt, men när det bjuds på tufft och aggressivt försvarsspel vill det till att bollen inte står still många sekunder. Här gäller det att trötta ut italienarna.
• Störa Pirlo: Troligtvis Vicente del Bosques största bekymmer på förhand. Stoppar man Pirlo är matchen mer eller mindre vunnen. Frågan är bara hur man ska göra det. Kanske använder sig spanjorerna av det aggressiva presspel som FC Barcelona skördat så stora framgångar med de senaste åren.
• Frustrera Balotelli: Manchester City-anfallaren är i sina bästa stunder ostoppbar. Men 21-åringen är en humörspelare. Lite tjuvnyp, hårda tacklingar och ett annat otrevligt ord kan få Balotelli ur balans.
• Effektivitet: Ett ord som inte varit synonymt med La Roja under mästerskapets gång. Mot Italien vill det till att det förändras. Iniesta, det är dags att även du noteras i målprotokollet!

***

Där har ni lite av förutsättningarna inför kvällens batalj. Undertecknad kommer att ösa på här i bloggen med ett par inlägg till och dessutom twittra fram till matchstart.

Håll utkik!

Det finns matcher av historisk betydelse och så finns det Spanien mot Italien på söndag klockan 20.45 svensk tid. Ni har kanske hört det tidigare: Spanien kan bli det första landslaget som bärgar trippeln EM-VM-EM i följd. Det hela började som bekant när La Roja sprang hem EM-guldet 2008 efter att ha besegrat Tyskland i finalen med 1-0. Två år sedan gick det dock tuffare. Täta, jämna och spännande matcher avlöste varandra under slutspelet och till sist besegrades Holland efter många om och men i finalens förlängning.

De två gulden – och segrarna under det pågående mästerskapet – tar oss dit vi är i dag. Spanjorernas succé har även lett till att folket i landet slutit samman och slagit tittarrekord, som mot Portugal i semifinalen. Lita på att det rekordet ryker under morgondagens final.

Matchen kan således bli historisk på mer än ett sätt för Spanien. Det finns dessutom en spelare som har en mäktig chans att skriva in sig i historieböckerna. Inte helt oväntat handlar det om Iker Casillas, som varit i strålande form under turneringen. Madrid-baserade tidningen Marca har tagit fram intressant fakta om Real Madrid-keepern inför finalen:

• Casillas har gjort flest landskamper genom tiderna för Spanien (finalen blir hans 137:e). Det finns en hel del spelare som tagit sig över 100-strecket vad gäller landskamper, men Casillas kan, vid seger mot Italien, bli den förste någonsin som når 100 vinster med ett landslag.
• Inför finalen har 31-åringen hållit nollan i 420 raka minuter. Det senaste målet stjärnmålvakten släppte in var just mot Italien i öppningsmatchen. Skulle han lyckas hålla tätt under finalens 75 första minuter slår han Dino Zoffs gamla rekord på 494 minuter utan ett insläppt mål under EM.
• Det är redan klart att han under finalens gång kommer att förbättra på det rekord han snodde åt sig under semifinalen mot Portugal. Casillas blev då den förste spelaren att vara kapten under tio matcher för ett landslag i EM:s historia. Finalen blir den elfte gången som han bär kaptensbindeln runt sin arm.

***

En dålig magkänsla som börjat komma de sista timmarna säger mig dock att Italien kan förstöra La Rojas historiska fest. De känns hetare, mindre trötta och har blivit bättre för varje match som gått. På ett sätt känns det som om det har blivit deras mästerskap, precis som VM 2006. Jag hoppas innerligt att jag har fel och det kan jag mycket väl ha. Spanien har motbevisat allt och alla flera gånger förr. Vad säger att visan inte upprepar sig i morgon kväll?

En dag kvar!

Adios

Buenos días!

På söndag smäller det: Spaniens öde i EM 2012 ska avgöras på Kievs Olympiastadion. Domaren som ska övervaka finalen är portugisen Pedro Proenca, som även fick förtroendet i Champions League-finalen i maj som Chelsea vann på straffsparkar.

Sent i går kväll blev det klart att det blir Italien som står för motståndet. Detta efter att ha besegrat Tyskland väldigt övertygande. Tidigare har Andrea Pirlo varit den store härföraren, men mot Tyskland var det Mario Balotelli som blev hjälte med två klassmål. Det är egentligen de två spelarna som Spanien måste ha stenkoll på i finalen om man ska kunna besegra italienarna.

Balotelli är för övrigt just den spelartyp La Roja saknar i nuläget: En striker som hela laget kan lita på, och som gör målen. Till skillnad från Italien har Vicente del Bosque ännu inte hittat sitt förstaval. Han har varierat mellan Fernando Torres, Cesc Fabregas och så i semifinalen Álvaro Negredo. Det är ingen hemlighet att det är Spaniens enda riktiga problem på förhand inför finalen.

Italiens förbundskapten Cesare Prandelli ser, trots del Bosques anfallsproblem, Spanien som favorit i finalen.

- De är klara favoriter sett till erfarenhet och kvalité, men vi kommer att vara där och kämpa, säger Prandelli till Rai Sport enligt Goal.com och fortsätter:

- Vi kan slå Spanien men de är ett väldigt bra lag. De är det bästa laget i Europa men vi kommer att försöka och vi är inte rädda.

***

Undertecknad tippar att antingen Andrea Pirlo eller Andrés Iniesta kommer att bli vald till turneringens bästa spelare, beroende på vilket land som vinner finalen.

***

Bara två dagar kvar till supermötet i Kiev som är en repris på drabbningen i gruppspelet mellan lagen. Då slutade spektaklet 1-1 efter mål av Antonio Di Natale och Cesc Fabregas.

Hur det går på söndag? Jag tror på 1-0 till La Roja. Målskytt: Iniesta. Vad tippar ni?

Adios!

Buenas tardes!

Efter gårdagens dramatiska seger över Portugal ses spanska flaggor hängandes överallt i Barcelona. Det är sällan skådad syn. Vanligtvis brukar Katalonien gå i första hand i staden, men de senaste årens succé för La Roja har fått folket att gå samman. Ytterligare ett bevis för det är det tittarrekord som slogs i landet under gårdagen.

När den 13 minuter långa straffsparksläggningen pågick hade lite över 18 miljoner spanjorer knappat in kanalen Telecinco, som sände semifinalen. Vid detta tillfälle hade kanalen lockat hela 83,6 procent av TV-publiken i Spanien, enligt AS. Det råder dock ingen tvekan om att rekordet kommer ryka i EM-finalen, oavsett om det är Tyskland eller Italien som står för motståndet.

***

I skymundan av EM-festen jagar klubbar nya spelare under Silly Season. Hittills har det varit ovanligt få värvningar från klubbarna i La Liga, men nu har FC Barcelona öppnat plånboken och satt press på Real Madrid inför kommande säsong. Värvningen man har gjort är fantastisk: Jordi Alba, som troligtvis har varit hela mästerskapets bästa ytterback, är klar för klubben. Han är i stort sett komplett som fotbollsspelare och kommer givetvis att vara Tito Vilanovas förstaval på vänsterbacksplatsen. Övergångssumman gick på 124 miljoner. Tror faktiskt att Valencia hade kunnat få ut en aningen större summa om de bara hade kämpat hårdare för det.

Alba fostrades i Barcelona men har spelat i Valencia sedan 2007. Han själv beskriver övergången som att få återvända hem. Något säger mig att Alba kommer att göra succé i sin nya klubb.

***

Tyskland och Italien slåss alltså om den sista finalplatsen. Vem jag tror Spanien helst vill möta? Tyskland. Mycket på grund av de fina minnena i VM-semifinalen för två år sedan.

Hasta luego!

Ni vet hur Sergio Ramos har hånats efter sin ödesdigra straffmiss i Champions League-semifinalen mot Bayern München, eller hur? Hur det påverkade honom? Tja, hans paneka-straff säger allt. Nerver av stål eller kanske rent av galen. I vilket fall var det mäktigt att beskåda, men det här var en match som på något sätt inte förtjänade en förlorare. Åtminstone inte genom straffläggning.

Nu blir syndabocken Bruno Alves som kanske drog på alltför mycket med sin stenhårda ribbträff. När Cesc Fabregas sedan fick chansen att avgöra tillställningen, tänkte han förmodligen tillbaka på vad som hände för fyra år sedan när han skickade hem Italien på exakt samma sätt. Han tog ett par djupa andetag, sa några väl valda ord till sig själv och stegade sedan fram och träffade virket. Skillnaden var bara att Fabregas hade marginalerna på sin sida medan Alves inte hade riktigt samma flyt. Spanjorens straff smet in, portugisens studsade utanför. Så lite kan det skilja ibland. Och snacka om déjà vu för Fabregas och hans landslagskamrater.

Vilken seger för Spanien. Vilket antiklimax för Portugal, och Cristiano Ronaldo. Efter att Fabregas hade tryckt in den avgörande straffen zoomades Ronaldo in, stirrandes upp mot himlen. Förbaskad, arg, ledsen. På hans läppar kunde man utläsa: ”Que injustucia!” – ”Vilken orättvisa!”. Jag förstår honom – inget lag förtjänade att förlora den här matchen på ett sådant snöpligt sätt. Han kan förmodligen trösta sig med Balon d’Or, han har trots allt övertaget på Leo Messi efter La Liga-titeln.

***

Andrés Iniesta, du är återigen briljant. Men när ska du göra det där förlösande målet som alla väntar på? Sparar du det till finalen?

***

Jag vill inte möta Vicente del Bosque i poker av en enkel anledning. Han visar inga som helst känslor. Iskall. Varken efter Ramos kyliga straff eller efter det att straffläggningen var avklarad såg man något hopp om liv i hans ögon. Kanske sparar han, likt Iniesta gör med sitt mål, i alla fall ett leende till finalen.

***

Man satt med hjärtat i halsgropen när spanjorerna i förlängningens slutskede började spela kvadraten i utkanterna av eget straffområde. Så, så farligt, men samtidigt så himla vackert.

Nu väntar antingen Tyskland eller Italien i finalen.

Grattis Spanien!

Hola amigos!

Endast en dag återstår inför semifinalrysaren mot Portugal, men mitt i uppladdningen tog det spanska landslaget emot beskedet att Real Betis-spelaren Miki Roque dött i cancer. Det är den tredje spelaren i spansk toppfotboll som gått bort under de senaste fem åren. Hemskt, tragiskt, fruktansvärt är några av orden man kan välja på.

Först drabbades Sevilla-spelaren Antonio Puerta år 2007 och två år sedan var olyckan framme för Espanyols Daniel Jarque. Ni kanske minns Andrés Iniestas hyllning till Jarque med den här tröjan efter att ha avgjort VM-finalen 2010 mot Holland. Både Puerta och Jarque segnade ner och dog på grund av hjärtproblem, medan Roque alltså gick en lång kamp mot sin cancer. En behandling som Carlés Puyol ställde upp och betalade för.

Givetvis är nyheten stor här i Spanien och många i det spanska landslaget sörjer Roques bortgång och visar stöd för hans familj. Under gårdagens träning höll hela truppen med spelare och ledare en tyst minut för att hedra Roque. Fint gjort.

***

Mycket av snacket inför semifinalen handlar om Cristiano Ronaldo, som vaknat till liv efter två mindre övertygande insatser i gruppspelet. Nu, med tre mål i bagaget efter mötena med Holland och Tjeckien, är han turneringens hetaste spelare. När portugisen försökt knäcka rivalen Barcelona, vilket han efter många om och men till slut lyckades med under våren, har främsta motståndaren varit Gerard Piqué.

I morgon kommer dock Ronaldo främst att stöta på lagkamraterna från Real Madrid, Álvaro Arbeloa och Sergio Ramos i sin utgångsposition till vänster i portugisernas anfall. Men med tanke på Ronaldos och Piqués tidigare kamper i El Clásico-matcherna, målas det nu upp som en stor duell i spansk media.

Piqué tar det däremot lugnt och pratar om vänskapen som han faktiskt har med Ronaldo, skriver Madrid-baserade AS.

- Vi spelade ihop i Manchester United i två eller tre år. Ingen av oss pratade engelska särskilt bra, så vi blev goda vänner, säger Piqué och fortsätter med att hylla superstjärnan:

- Det är alltid speciellt att möta spelare med hans kvalitéer. Man får inte ge honom något utrymme.

***

När matchen väl blåses igång i morgon kväll lär hyllningar, vänskap och annat läggas åt sidan. Förhoppningsvis även för Ramos och Arbeloa som känner Ronaldo lika bra som sina hårprodukter. För Spanien är nyckeln till seger som vanligt att försöka styra och ställa på egna villkor, men Vicente del Bosque har säkerligen förklarat för sina spelare både en och två gånger: ”Ronaldo måste stoppas!”