Hej mina vänner. Hoppas ni haft en skööön påskhelg! Min har varit kanon, den har spenderats hemma i västergötland och mixats med notträning och familje-hälsapå. Miriam och jag var ute i fredags och tränade notskrivning, och det känns riktigt bra. Stor skillnad jämfört med när vi började skriva! Nu skiljer sig ju de Argentinska vägarna en del jämfört med de svenska, men vi hoppas att det kommer att funka lika bra där borta.

Ååå vad kul det var att träffa mina syskonbarn igen, det händer alldeles för sällan! John och Agnes fick såklart var sin rallytröja som Tony hjälpt mig fixa, snacka om coola kids
! Lille John, nyss fyllda tre, har lärt sig var alla i hans släkt bor någonstans och redogjorde detta noggrant för mig. ”Var bor jag då?” frågade jag. ”I LALLYBILEN!!” säger John med ett stort smile. Sötunge
Min syster och hennes familj bor på en gård i samma by där jag är uppväxt. De har nyss fått små supergulliga lammungar som vi var och tittade på, och John och Agnes hade fått varsin. En av dem skulle visst få heta Ramona, vilken ära
! (Min syster hade annars lagt fram det det sarkastiska föreslaget ”Rosmarin” och ”Timjan” men det hade inte gått hem (humor som gör att man gråter och skrattar samtidigt, typ…))

Tyvärr bor jag inte så ofta i ”lallybilen”, jag bor mest här. Hemma vid mitt skrivbord. Och nu är jag tillbaks igen! Denna måndag/söndag/eller-vad-det-nu är skall tillbringas tillsammans med denna mapp. Och när kvällen kommer ska den vara TOM på räkningar, kvitton, och allt vad det nu är. Varför får jag lite lätt ågren av pappersarbete? Jag tycker verkligen att det är dööödligt tråkigt. Men galet skönt när det är gjort! Jag har dessutom lärt mig att det finns liksom ingen som fixar det åt mig heller, så någon måste göra’t. Tänk om man hade en liten hustomte som sprang runt och fixade alla tråkiga saker åt en. Som pappersarbete, disk och att sortera sockar. Och som levde på påskgodis, så att man dessutom blir av med allt götte vi fått med oss hem. Så man slipper käka upp allt själv. Jag har verkligen pinsamt dålig karaktär när det finns godis hemma. Att undvika att köpa onyttigheter är inga större problem, men att ha hemma utan att okynnesäta…?!? Jag impas verkligen av de där godisskålsfamiljerna som tar en godis sådär ”då och då”, liksom när andan faller på. Och som kan ha en konstant ståendes godisskål hemma och som är sånär som på orörd. Hjääälp, hur gör man liksom??! (Alla påskkärringar som är trött på att få clementiner, äpplen och sån’där, kom hit så ska ni få hardcore-socker!)
Okej, tillbaks till mappen. 1..2..3.. nu kör vi! (Ska bara ta ett påskägg först).
Senaste kommentarer