Hemma lägger vi alla växelmynt i en skål. Ett lite skralt på kontot gjorde att det var ett ypperligt tillfälle att tömma den där skålen inför gårdagens mathandling. Med ca 10 pers efter mig i kön (och enbart en kassa öppen) kände jag mig lite småstressad när jag stod där och fipplade med min mynt-plastpåse, och lade i de första mynten i räserfart i den där finurliga myntmaskinen som finns vid kassorna nuförtiden. Men de är visst inte anpassade för räserfart. Så givetvis fastnade maskinen när jag hade sisådär 150 mynt kvar. Folk började skruva sig i kön. Killen i kassan ringer in en annan kassör. Han kommer inte. Till slut kommer någon och lagar myntmaskinen så att jag kunde fortsätta. ”Hehe…hoppas ni har semester…hehe” , krystar jag fram och vänder mig bak till kön, som dessutom hade ökat. Ingen svarar. En person rörde en min, som såg ut litegrann som en blandning mellan en medlidandemin och besvärmin. Mest en besvärmin. Nyss stod det rubriker i tidningarna om rallytjejerna vars bil brunnit upp, och nu står föraren i kassan på ICA och betalar sin mat med 200 mynt i en plastpåse… Insåg det komiska i situationen och kunde inte låta bli att fnissa litegrann. När jag kom ut till bilen gick en av killarna i kön förbi, och sa med ett leende ”Tufft nu Ramona?” ”Eeehh..hehe…ja…” svarar jag generat. Till råga på allt såg jag ut som jag sovit på gatan, med okammat hår och lite sand/grusrester mellan tårna efter ett snabbdopp i sjön… En liten krona blev över i påsen. Den ska jag spara och köpa en klubba för.
Men nu är jag frrrräsch som en ros igen! Avslutade kvällen igår med ett grymt skönt cykelpass i skymningen (sånär som på att jag cyklade in i en knottsvärm med öppen mun) och somnade innan jag hann lägga huvudet på kudden. Och apropå ros, så kan jag meddela att Rosenseriens Aloe vera-kräm har gjort susen för min lilla brända snok. Jag blev så glad när de hade skickat hem denna i brevlådan till mig efter branden, snacka om omtänksamt! 
Nu ser jag nästan fullt normal ut igen. Tack Rosenserien, ni är bäst!
