Heeeej kära bloggläsare! Skoj att vara tillbaks igen, efter det sedvanliga blogguppehållet som jag ju har under rallytävlingarna. Viktigt med fokus, och jag hoppas ni har förståelse för det 
. Men nu har vi som sagt landat hemma i Sverige, och jag fick dessutom nöjet att få med mig Miriam hem till Stockholm. Vi sitter hemma hos mig och jobbar, och ska på lite intervjuer och möten här uppe i stora-staden. (Jag ser för övrigt att det på bilden ser ut som att min ena näsborre har brunnit upp. Men jag kan lugna er med att den finns kvar, den är bara lite grillad).
Hur det känns efter Nya Zeeland? Blandade känslor kan man säga… Minst sagt ett snöpligt slut att bilen brann upp (för er som missat detta går det läsa mer på ramonarallying.com). Mitt i denna bedrövelse så tar vi med oss det positiva. Vi låg på en trygg andraplats innan branden, och vi hann även ta ett par sträcksegrar innan. Gissa om det är en fantastisk känsla att få ta sin första sträckseger i VM ! Denna bild ska jag rama in och visa för barnbarnen. Och fler ska det bli…! Sträcksegrar alltså.
Jag har inte läst allt som har stått i tidningarna, eller vad som visats i TV efter branden. Men vad jag förstått (framför allt på min familj…) är att det har varit ganska obehagliga bilder. Jag vill bara säga att både Miriam och jag (förutom det faktum att vi är en bil fattigare) mår väldigt bra. Vi kommer nu att jobba stenhårt för att sitta i en ny rallybil snart igen, var så säkra! När man kör rally är man mentalt förberedd på de flesta saker som kan hända, och man blir nästan förvånandsvärt lugn under situationer som kanske för en oinvigd kan se väldigt läskiga ut. Att vi dessutom har ett fantastiskt team som står bakom oss när sådana här saker händer, gör att det blir desto enklare att tackla sådana här situationer – både när de händer, och efteråt. Den förste jag pratade med efter branden var vår ansvarige mekaniker Mikael, som var lugn som en filbunke, och kunde från rallyts kontrollrum se och följa branden på plats från helikopterkameran. Ambulansmän och helikopterförare kom och hämtade oss på platsen, och tog hand om oss på bästa vis. Redan i helikoptern på väg till sjukhuset, satt Miriam och jag och pratade om hur vi kunde ordna en ny bil så snart som möjligt.
Såhär ser kontrollrummet ut, där organisationen sitter och kan följa de tävlande både genom gps-system och helikopterkamera. Säkerheten är hög. Efter att vi hade hoppat ur bilen stoppade vi bakomvarande bil, Ricardo Trivinio och hans co-driver Alex Haro, som direkt tryckte på en alarmknapp på deras gps-system (våran brann…). Alarmet går direkt till organisationen och vidare till helikopterpiloten som dokumenterar händelsen, medan räddningspersonal skickas till plats.
Broadcasthouse kommer att filma en intervju med oss i veckan, med bilder från händelsen och där vi berättar lite mer. Nu måste jag jobba vidare så att vi kan åka rally snart igen ! Miriam hälsar!
/Ramona
Senaste kommentarer