Jag kallar det inte påverkan. Jag kallar det uppfostran.

Tittut bakom verkstadstvätten! Detta är en riktigt frän uppfinning – en verkstadstvätt  med oljeätande mikroorganismer som tar hand om oljan och fettet. Kvar som restprodukter blir enbart koldioxid och vatten. Hokus pokus filiokus! Åke West på CW MaterialTeknik var och hälsade på oss i verkstaden hos Tech Pro i Kil, och lämnade över tvätten personligen, samtidigt som han berättade om hur den fungerade. Riktigt smart pryl!

Just nu befinner jag mig nere i västergötland, och har belägrat mitt gamla flickrum som numer är inrett som kontor. Här sitter mina föräldrar och följer sin dotter på ”det där internetet” när hon gasar runt i världen . Nu blir det till att sitta här och jobba i veckan, och bland annat förbereda en föreläsning som Miriam och jag skall ha i Borås på onsdag.

Tillbringar torsdagkvällen med ena ögat på datorn och andra på Let’s dance. Jag varvar oljerapporter med rumba, skulle man kunna säga. När jag får tid över (om ca 55-60 år) så ska jag gå på dansskola. Det ser så vansinnigt kul ut med de som är riktigt duktiga på det. 55-60 år… stödstrumpor och högklackat tror jag kan bli en ganska het kombo.
Idag har jag bland annat hämtat motorn på Arlanda, som är intullad och klar för leverans till Tech Pro i Kil imorgon. Mikael ska göra den fit for fight inför Nya Zeeland. Tjoho!

Om jag inte vore så trött skulle jag för övrigt bli ganska uppretad på den reklampaus jag såg nyss. Det börjar med någon klädreklam tillsammans med en designer som uppmanar alla att ”glömma ”less is more” på stranden”. Det är passé nu. Jajjemen, ska ni gå och bada eller sola, vräk på er en massa halsband och accessoarer vetja. Praktiskt värre. Huvudsaken är att man tinglar runt som en julgran och ser snygg (?) ut. Eller som hon själv säger: ”Jag gillar att göra entré på stranden”. Reklampausen toppas därefter med en malingtmelanom-brun modell som strosar runt på stranden i bikini. Jag vågar inte tänka på hur länge den tjejen har pressat i solen (ok, alternativt smort in sig både en och tusen gånger i asbrun-utan-sol)  - men oavsett så är jag rädd att det kan ge en riktigt trist påverkan på de som ser detta vandrande bacon som något form av skönhetsideal. Till min glädje läser jag nu att denna kampanj ligger pyrt till. Bra.

Mmmmm…doften av racesoppa och ljudet av respons-smatter. Det gör dagen för en rallybrutta det! Idag var jag och hälsade på när Rally-SM anordnade pressträff strax utanför Arlanda. SBF:s sportchef Maria Andersson, tillika ny co-driver till patrik Sandell, och jag står här och dreglar över Ingemar Svenssons WRC-bil. Riktigt kul med nya rallysatsningar, även min f.d. teamkollega Hasse Gustafsson kommer med en WRC-bil till nästa SM-tävling.

Det blev bara en liten snabbvisit, och efter att ha fått min välbehövliga rallydos åkte jag raskt vidare och fortsatte med rallyfix. Nu skall jag åka till Björn Persson som är snäll och lånar mig hans buss, då jag skall transportera min ledsna motor till Kil för renovering. Min rallybuss står i Kil, och min Ralliart går i och för sig att proppa in många grejer i – men till 100 kg motor i nacken säger jag tack-men-nej-tack.

Ber om ursäkt för blogg-pausen, det har inte varit så lätt att fått tag i bra internetuppkoppling överallt. Så, vad har jag pysslat med sedan sist?

Efter rallyt var det en del fix med frakter. Allt som skulle in i sjöcontainern var tvunget att rengöras mycket noggrant, så att vi inte får med oss några konstiga baselusker från Sydamerika till Nya Zeeland. Här står Miriam och jag och rengör fälgar medan mekarna tvättar och går igenom alla andra prylar i containern. White Knight, som hjälper oss med all frakt, hade med sig en kontrollant från Nya Zeeland som gick igenom alla delar i containern så att allt var rent och ok. När allt var klart, slängde i en rök-granat in i containern med ett bakteriedödande ämne, varefter containern låstes och fraktades till hamnen i Buenos Aires. Så nu är vår desinfekterade sjöcontainer på väg till Nya Zeeland, dit vi åker i mitten av juni. Ni anar inte vad jag längtar dit…! Argentinarallyt blev ju alldeles för kort, jag har ju en massa rally i kroppen som måste uuut!

Här sitter jag med den ledsna motorn. Eftersom allt som finns i sjöcontainern är noggrant registrerat, och måste innehålla alla prylar när den fraktas vidare – så var det lite trix innan vi kunde ”få loss” motorn och flyga den separat till Sverige för renovering. Som tur är, har vi fantastisk hjälp från White Knight med detta, som ordnade en flygfrakt till Sverige. Så snart den landat på Arlanda (vilket den skall göra i dagarna), åker den pronto till Kil där Mikael skall gå igenom och renovera motorn. Så snart den är fit for fight igen, flyger den vidare till Nya Zeeland. Vi valde att renovera den hemma i Sverige så att vi har koll på prylarna, och så att det är människor jag vet är duktiga och som jag har förtroende för som fixar iordning motorn. Sådant skall man inte chansa med!

När allt var klart efter tävlingen, tog min sambo och jag några dagar och åkte runt i Argentina innan vi flög hem i söndags. Här står jag och hjälper en Argentinsk vägarbetare att laga väg. Det är inte enbart för att vara snäll, utan även för att kunna ta oss fram. Om man säger såhär; den tvåhjulsdrivna hyrbilen vi hade, fick 4WD-ångest ett antal gånger. Det var med nöd och näppe vi tog oss fram på flera ställen, men med lite positivt tänk och vilja så löser sig det mesta. :-)

Nej nu skall jag jobba på, jag skrev en att-göra-lista på flyget tills jag fick skrivkramp. Typ. Men jag känner mig fulladdad med energi och motivation, så nu jädrar kör vi vidare !

Ha en toppendag och hoppas solen skiner lika mycket hos er också! Riktigt skönt väder!!
/Ramona

Hej allihop! NI som följt oss på ramonarallying.com vet redan att vårt VM-rally i Argentina blev alldeles för kort. På grund av att vi på grund av olika omständigheter missade en not gjorde vi en avåkning, som oturligt nog resulterade i en trasig oljekylare. Går oljekylaren sönder är tyvärr motorn genast kaputt – redan innan oljelampan börjar lysa. Och så även i detta fallet. Snacka om olämplig pryl att köra sönder…
Jag har aldrig varit så ledsen över någon rallyhändelse tidigare. Det galna med denna sport, är att marginalerna är väldigt små och sådana här saker kan hända. Att det sedan måste hända på andra sidan jordklotet tycker jag väl var lite onödigt… Men det lönar sig inte att deppa ihop, vad hjälper det? Givetvis var vi totalt nedslagna när det hände, detta är trots allt det roligaste vi vet – och vi och vårt team lägger ner oerhört mycket tid, energi och engagemang i denna satsning. Dessutom kände vi oss otroligt taggade inför rallyt, och allting kändes nästan ovanligt lugnt och bra. Jag var knappt nervös ens, utan bara jäkligt förväntansfull och med gott självförtroende. Det kändes som att vi hade fått till bra noter, och shakedown kändes bra. Men, bevisligen kan oflaxet vara framme precis när som helst. Det positiva i allt detta, är att jag är övertygad om att man växer sig starkare ur motgångar om man bara tar dem på rätt sätt. Det sjuka med det hela, är ju att detta är ju exakt vad som gör rally till det roligaste jag vet. Gränsen mellan framgång och fall är hårfin, och marginalerna i denna sport existerar knappt ibland. Det är ju just det som gör det till så spännande, fränt och prestigefullt. Och dessutom har säsongen bara börjat. Nya Zeeland nästa, jag längtar som tusan !

Jag vill passa på att tacka så varmt för alla mail och sms från alla som stöttar oss och som har skickat riktigt peppande meddelanden. Ni anar inte vad de värmer! (Sedan vill jag även passa på och tacka för den mycket underhållande läsningen jag fått från ett par personer som verkar tro att de själva satt inne i bilen och vet exakt vad som hände. Intressant och mycket roligt).

Nu fortsätter jag ytterligare några dagars turné i Argentina innan jag drar hemåt på söndag. Eftersom internetuppkopplingen inte är helt 100 överallt, kan det bli så att vi inte hörs igen förrän jag är hemma. I sådana fall, ha det så himla bra tills dess !
/Ramona

Idag är dagen! Klockan 10 drar vi till flyget, och just nu går jag runt med musik i öronen och packar för glatta livet. Gårdagkvälllen tillbringades med pappersarbete, faktureringar och fakturabetalningar, för att komma ikapp samt att ligga drygt två veckor före. 7 maj är jag hemma igen! Det blev även några Argentina-samtal igår, vi har skickat några paket med reservdelar m.m. som har fastnat i den Argentinska tullen p.g.a. övervikt. Vips så har någon ställt paketen på en pall i Argentina, och förmodligen är det just pallen de hävdar är övervikten… Suck. Svenska posten gör vad de kan, men tullen vägrar hittills att släppa ifrån dig paketen innan någon kommer till Buenos Aires och betalar en massa slantar. Suck igen… Jaja, problem är till för att lösas.

Väskan börjar bli ordentligt packad och kameran står på laddning. Funderar just nu på hur jag tänkt få plats med de där termosarna… (vår meny under reken kommer att bestå av torrmat tillagat av termosvatten). Oj, drygt två timmar kvar innan vi ska åka… och jag som hade tänkt träna innan. Och baka en äppelpaj till fika. Ramonas dygn innehåller nämligen 34 timmar, inte 24. Jag får inte alltid de där 10 extra timmarna att synka…

Eftersom jag snart kommer att gå in i rally-mode blir det inget bloggande på ett tag, men däremot kan ni följa oss på ramonarallying.com där vi skall uppdatera och rapportera från rallyt. Min kära syster och sambo kommer att hjälpa mig när jag själv inte hinner sitta vid datorn, och rallytjejen Linda Sjölin hjälper mig att uppdatera facebooksidan. Är SÅ glad över alla som hjälper mig. Och på tal om det, sitter mr. Tony Hildingsson just nu på ett flygplan på väg till Arlanda med nytryckta teamkläder till oss.  Citat Tony: ”Jag litar inte på posten, jag flyger!!!”  Haha!

Sköt om er så hörs vi efter rallyt !
/Ramona

Hoppsansa, nu är det bara en dag kvar tills vi åker till Argentina, tiden går galet fort! Det känns som att vi har koll, inget jag kommit på att jag glömt, so far. Det enda som strulat litegrann är leverans av lite grejer som fastnat i tullen, och att jag får luren pålagd i örat under alla gånger jag har ringt till Argentina och försökt snacka engelska. Plus ett litet beslut angående reccebil jag funderar på. Mikael, min chefsmek, brukar ofta få agera rådgivare när jag är velig. Nu är han på test tillsammans med PG, men jag skickade ett sms: ”Ring mig när du har 5 minuter. Du ska ta ett beslut åt mig”. Ibland är det skönt när andra tar beslut åt en .

Vi blir fem från teamet som flyger imorgon – och extra kul att en av dem är vår sponsor från SWITA, nämligen Osborn Eklundh. Osborn hade med en finger i spelet redan när jag började köra fyrhjulsdrivet, det var faktiskt hans bil jag gjorde 4WD-premiär med! Från att ha kört en Golf II Gr.E – till en Audi 90 Quattro. Osborn (till vänster på bilden) ägde även den Subarun jag tävlade med 2008, som vi var och hämtade hos ingen mindre än Tommi Mäkinen. Det var några år sedan… med tanke på min friss skulle man för övrigt kunna tro att det var 1988 istället för 2008.

Någon har gjort ett ihopklipp från mina Kullingstrofé-tävlingar med olika bilar, skoj . Här kan ni följa min 4WD-stege. Audi 90 Quattro, Subaru, Mitsubishi EVO 5, och Mitsubishi EVO IX. Det finns till och med en liten film från min Audi Quattro-premiär, lyssna på ljudet säger jag bara – ojojojjjj! Gåshud! Det började bra, jag minnas att vi låg total- 4:a, men på sista ss rasade växellådan (detta var innan jag började med Höganäsdrev .

Nej, här sitter jag och är nostalgisk… Har ju inte ens börjat packa för tusan!
Hejsvejs, jag hör av mig igen innan jag åker !
/Ramona

Idag har jag varit hos tandläkaren. Och jag har ordentlig tandläkarskräck. Dock inte i den bemärkelsen att jag är skraj för vad de gör i munnen – utan snarare med min plånbok. Detta med tänder är ju svindyrt. Så jag bestämde mig för att knipa hårt med munnen innan tandläkaren bedömt röntgenplåten och sagt vad det skulle kosta. Min farhåga var nämligen att jag skulle behöva byta en tand som jag bitit av. Jajjemen, hela tandsabissingen, ända till roten. Men icke! Den privisoriska lagningen jag hade gjort funkade prima ! Och det får den fasen se till att göra. För vet ni vad det kostar att byta ut en tand? 25 balubas. Fatta, TJUGOFEMTUSEN!!! Snabbt räknat sitter jag inne med nästan en mille i käften. Det är en SM-säsong i rally det.

Att lägga tid på att laga mat har jag väldigt sällan på veckorna – och det värsta jag vet är halvfabrikat och mikromat som kryllar av E-medel…uäck! Så att göra storkok på helgerna är en alldeles briljant och rolig syssla – vilket jag bland annat har ägnat mig åt idag. (Jag har blivit en j-vel på indisk mat. Om jag får säga det själv.) Lagat käk, bakat, lagat kläder, städat…. ojojojjj, det låter ju som taget ur en husmorsbok. Nu ska jag kompensera detta genom att göra något riktigt tufft och manligt. Nämligen att ligga i soffan med nätbrynja, rapa öl och kolla på ”Våra värsta år”. Ok, där skojade jag….

Nepp, resten av kvällen skall jag ägna åt att kolla på rallyfilm. Både incarfilm från tidigare Argentinatävlingar, plus att vi fått en reccefilm på alla sträckor vi ska köra. Mindre än en vecka kvar tills vi åker till Argentina… FATTA, fem dagar kvar!! Fränare än fränast ju B-) .