Avsändaren Lilla har sänt mig nedanstående meddelande som jag inte kan svara på säger Disqus, gud man fattar ju ingenting om hur såna här grejer egentligen går till

”Varför detta ständiga (du är inte ensam) nedrackande på det utmärkta ordet ”karaktär”. ”Det är inte svenska” etc. Well, ”gestalt” är inte svenska heller, utan tyska. Engelskan har länge varit ett språk vi gladeligen importerat ifrån, men tydligen är ordet ”karaktär” av någon outgrundlig anledning svartlistat. Varför, jag menar varför, egentligen?”

Mitt svar:

Intressant med gestalt från tyskan, men ändå är det väl LITE obekvämt med karaktär som nu på svenska har fått två betydelser i stället för en? Alltså, man har karaktär eller inte – eller är man en fiktiv figur?

Men jag lägger ner mina vapen. I senaste numret av Norstedts snygga tidskrift Album redigerad av bland andra Expressen Kulturs medarbetare Therese Eriksson används ”karaktär” ungefär tusen gånger, den enda som skriver litterär gestalt eller huvudperson eller något annat är Carina Burman, men hon är ju en typ lika gammal gumma som jag.

Sen har vi ju också den där oredan med medier och media som jag retar mig på varenda dag i radions P1, men där har jag ju också som man säger losat. Tjosan.