Just som jag satt och surade över P1:s alla nedläggningar – Biblioteket – eller förtida sommaruppehåll – Klotet och jag vet inte vad – råkade jag sätta på SVT2 och hamnade i ett av alla dessa utfyllnadsprogram från grannländerna. Suck. Men nu var det danska Bokcirkeln Sundholm (finns inte på SVT Play), i vilket tre män och en kvinna diskuterade sina liv med utgångspunkt i Karl Olov Knausgårds Min kamp. Det var ju skitkul, ett gäng hemlösa, bitterbuttra och till synes noll medietränade människor som sa precis vad som föll dem in och uttryckte vad de kände utan vidare polityr. Som gick på muggen mitt i allt utan att fråga om lov. Oborstat, uppriktigt, gripande.
Det påminde om hur ovanligt det är med vanligt folk och ickeexperter i medierna. Som varken har rekordbantat, haft ovanliga sjukdomar eller vunnit högsta vinsten. Typ som i mitt favoritprogram Ring P1. Och något som just public service, kvälls- och landsortspressen är mycket bättre på än morgontidningarna med sina små låtsasfolkliga enkäter från Karlaplan eller Nytorget i Stockholm. Tror jag i alla fall. Men visst är jag något på spåret?
