Jag tycker om Tendens. Blir ofta gripen. Så alldeles särskilt i går, då författaren Charlotte Rudenstam talade om passion, om hur hela hennes liv förändrades och erotiserades och i största allmänhet blev tusen gånger bättre när hon träffade sitt livs kärlek efter fyllda 50. Från sipp butterfitta till frigjord stripteaseprinsessa på bara några månader. Så kan det gå. Enda jobbiga var möjligen att vänja barnen vid förändringen. Rudenstam uttryckte processen så bra att jag trodde att det var jag själv som talade. Allt är möjligt.

En annan intressant notering i veckan är ledaren i Flamman 23/2012 under rubriken ”Borgerlig vänstersväng”. Liksom Björn Elmbrandts ”En tvivlares väg till klarhet” i Dagens Arena. Bägge texterna uttrycker vad jag själv har undrat över ganska länge nu:

När ska socialdemokratins förlamning släppa, Stefan Löfvens tystnad brytas eller Folkpartiet radikaliseras så att de i åtminstone någon liten mån svarar på de alltmer kollektivistiska och jämlikhetsnärmande begär som flera borgerliga men oberoende skribenter ger uttryck för? Eller som Jonas Thunberg i Flamman uttrycker det: ”Nyliberalismen och åtstramningarna är på väg ut ur den politiska debatten men ligger kvar i den förda politiken. /…/ Att politiken i EU leder till katastrof förstår nu nästan alla utom regeringen och Socialdemokraterna.”

Kärlekens förändringsförmåga är ett mirakel. Politiken borde vara enklare och mindre magisk.