Ni som är riktigt uppmärksamma märkte att fredagen inte bjöd på någon frågestafett i bloggen.
Det finns en anledning till det.
Det var bara en tidsfråga – men nu har det hänt.
En allsvensk spelare har gjort en ”Lars Wiklund”.

För er som inte vet så är Lars Wiklund en av Expressen.se:s mest rutinerade medarbetare. Killen kan briljera som reporter när han vill, men ägnar sig numera mest åt att vara redaktör (det är alltså honom ni ska höra av er till när ni är upprörda över någon rubrik!).
Dessutom är han känd för tre saker:
1) Käften går i ett.
2) Han äter sallad tillsammans med sina pannkakor, sin sylt och sin grädde.
3) Stafettdebaclet i Mjölkkannan 1990.

Vi ska hålla oss kvar vid den senare punkten.
Året var som sagt 1990 och månaden juni.
En 12-årig Lars Wiklund hade högst otippat tagits ut i klassens stafettlag till ungdomstävlingen Mjölkkannan och fick chansen på den tredje och näst sista sträckan.
Efter månader av träning skulle Härnösands stolthet springa hem segern för sig själv, för sin klass, för sin skola och för hela Ångermanland.
Då hände det som inte fick hända.
Först bjöd han – enligt bekräftade uppgifter – på en högst medioker insats i den sista kurvan.
Sedan drabbades han av en fullständig blackout.
Tagen av stundens allvar började han ”fippla” med stafettpinnen när han skulle lämna över den till klasskamraten Klas Bertilsson.
Det som först såg ut som ett litet haveri utvecklade sig plötsligt till en mardröm.
Wiklund tappade stafettpinnen i samband med överlämningen och spolade därmed ner klassens möjlighet till seger i toalettstolen.
Besvikelsen visste inga gränser.
Lille Wiklund gick bedrövad hem och dagen efter möttes han av besvikna blickar i klassrummet.
Wiklunds misstag hade kostat den åtråvärda Mjölkkannan.

Varför berättar jag då den här hjärtskärande historien?
Jo, för att på fredagen upplevde Lars Wiklund en deja vu.
Den gången hände det i Härnösand.
Den här gången hände det i Hällevik.

Malmö FF:s Daniel Andersson hade sprungit sin sträcka i bloggens frågestafett och lämnade snyggt över pinnen till Mjällbys målvakt Mattias Asper.
Asper hade inga som helst problem att ta emot den och förvaltade sedan sin sträcka på allra bästa sätt.
Men sedan hände det.
Asper skulle lämna över pinnen till nästa spelare, men växlingen gick dåligt.
I stället för att lämna över pinnen höll han kvar den.
Trots samtal och sms från tävlingsledningen vägrade han att släppa den.
Den åtråvärda pinnen var fast i Blekinge.
Timmar gick.
Dagar gick.
Ingen pinne – inga frågor.

På torsdagskvällen tändes dock ett litet hopp.
Den gode Asper påmindes om att han fortfarande har pinnen i handen och lovade att försöka släppa den inom kort.
Så har vi tur handlar det inte om någon diskvalificering.
Har vi tur handlar det bara om en dålig växling.
Det kan hända den bäste.
Fråga bara Lars Wiklund.

Fortsättning följer i stafettdramat…