Nu testar jag att skriva ett inlägg här på Expressen.se. För om några dagar börjar jag blogga igen. Det ska bli roligt. Även om jag inte är helt tillfreds med typsnittet.

Kanske blir jag det nu. Jag vet inte. Vi får helt enkelt se hur det här ser ut när jag skrivit ut denna utfyllnadstext. Kanske blir det bra?

Nej, förmodligen blir den inte det.

Men det blir intressant att se hur den ser ut, rent estetiskt, på sidan när jag är färdig med den. Börjar nog bli klar nu. Eller? Ja, det tycker jag. Ändå vet jag inte riktigt, det ser lite annorlunda ut, mot vad det gjorde förr. Kanske inbillar jag mig bara. Eftersom det är ganska sent på kvällen menar jag. 

Jag träffar på TV4:s Jessica Almenäs i Sturegallerian. Hon kommer sent eftersom hon råkat ut för ett kaffe-haveri där hemma. Ett glas har exploderat och ställt till med ödeläggelse i det almenäsiska köket. Egentligen hade vi stämt träff vid en lekpark, men jag var tvungen att fly därifrån eftersom dagisfröknarna började titta misstänksamt mot mig. ”Vi har har en ‘ensam mark vid lekpark’-situation här. Jag drar till Sturegallerian istället”, skrev jag till Jessica och sjappade fort som fan, innan någon ringde polisen.

Jag har en av mina ryss-skjortor på mig och vi pratar om det här med präktighet. Jessica menar att det inte alls skulle vara bra för hennes varumärke att fastna på bild med en cigarett i mungipan.

– Du har en ”jag har aldrig rökt en cigarett”-aura, slår jag fast.

– Men jag är faktiskt inte så präktig som folk tror. Jag har haft min beskärda del av jetset-liv, det ska jag inte sticka under stol med, svarar Jessica.

Jag tar in den informationen och bär med mig den, jag tycker det var väldigt roligt sagt.

Spännande stämning idag när Molly Nutley frågade Tony Irving om han ”föredrog mus eller orm”. Jag hörde inte ens vad han svarade, utan hade fullt sjå med att bara överleva där jag stod och höll i mig mot en bordskant. Sedan sa Molly att hon var tvungen att gå till skolan för att ha historielektion. ”Vad läser ni nu”, undrade jag myndigt, ungefär som om vi vore far och dotter vid frukostbordet. ”Jag vet inte”, svarade Molly. ”Du vet inte?”. ”Nej, alltså vi har just haft prov och så där, så vi läser något nytt”, sa Molly och fick bråttom iväg.

Jag följde med min kollega Malin Collin och dokumenterade hennes arbetsdag:

Malin vaknar upp hemma i lägenheten på Södermalm.

Skäller på musikredaktör Anders Nunstedt för att Kents nya singel ”999″ bara fått tre getingar i betyg. ”Helt jävla sjukt”, skriker Malin.

Spanar kändisar i TV4:s lunchrum. ”Det är ingen bra dag idag. Det brukar vara fler kändisar”, berättar Malin.

Åker för att bevaka Let’s Dance-genrepet. Malin jobbar och sliter och gör skäl för lönen. ”Scoopar du?”, undrade jag. ”Självklart”, svarade Malin.

Producenten Magnus Karlsson Lamm och Malin i ivrigt samspråk. Dagens stora snackis i produktionen: Anders Timells paket i shorts.

Anders Timell tillsammans med sin danspartner. Malins kommentar: ”Den här bilden ligger långt i från sanningen. Den gör honom inte rättvisa.”

Malin provligger en divan som kändis just legat i. ”Jag såg Camilla Henemark ligga här tidigare”, berättar hon.

Malin, som verkligen brinner för nöjesjournalistiken som sådan, pillar ivrigt på Danny Saucedos stjärna utanför den gamla Idol-studion.

Elena Paparizou dansar och Malin sätter geting-betyg. Malin såg nöjd ut och nickade ofta bekräftande. ”Elena kan vara lugn när hon slår upp morgondagens tidning”, summerar hon.

Idolbild med supermodellen Marcus Schenkenberg. ”När jag var 12 år hade jag en affisch av denna man på min flickrumsvägg. Nu leker jag med tanken att göra en fototapet av denna bild. Fondväggar är väl fortfarande hett”, säger hon om det laddade mötet.

Mot redaktionen. Här med fotografen Olle Sporrong.

Malin packar ihop, tackar kollegorna för en bra dag och går hem.

Matläget här hemma är för tillfället katastrofalt. Jag höll nyss i en fralla som var så torr att den föll sönder i min näve. Det enda som mitt skafferi härbärgerar är ett ohälsosamt tjockt lager damm. Jag drog med fingret i det mörka och skrev: ”Lindisfarne!”.

Och allt som finns i min kyl är mjölk så gammal att kon som producerat den redan dött av ålderdom. Den luktade verkligen underligt den där mjölken, tänkte jag, men beslöt mig för att låta den vara kvar.

På jobbet pratar vi mycket om lägenhetsförsäljningar under luncherna. Idag kom jag på ett vattentätt sätt att få upp värdet vid en eventuell affär. Olagligt, visserligen, men briljant. Jag berättade om mina tankar för min chef Kai-Anders Nilsson som såg fundersam ut och tittade ner i sin tallrik. ”Skulle du sätta dig mig?”, undrade jag. ”Golar du ner mig om jag gör det – är du en golare Kai-Anders?”, krävde jag att få veta. Och Kai-Anders fladdrade med blicken som en sinnesförvirrad men svarade inte. Det gör mig orolig.

Från: Michaela Forni

”Hemligt : )”

Anledning: Jag undrar vem Michaela varit på kärlekssemester i Kina med – men hon vägrar avslöja det för mig, den skatan. Jag ska gräva mer i historien. Sedan ska jag publicera en bild på fanskapet, här, i bloggen.

Från: Per Wahlroos

”Godmorgon Pascal. Tack för återkoppling. Vi hörs snart. Hälsningar Per från relaxen WC Nybrogatan.”

Anledning: Jag träffade Per på East i lördags och blev genast mycket förtjust i honom. Han ser ut ungefär som en kortare och skäggig Fredrik Virtanen klädd i cowboy-boots och mockajacka. Om halsen har han ett stort kors i trä där Jesus hänger. Per pratar småländska och är poet och vi kommer överens om att ses över en fika någon gång i framtiden.

Från: Robin Paulsson

”Jag såg det, det blev jättebra. Tack! Ha det bra nu!”

Anledning: Robin Paulsson var nöjd med lördagsintervjun jag gjorde med honom och är nöjd med hur det hela fortskred.

Jag har på mig en spännande och, i mitt tycke, riktigt raffig skjorta idag. Snittet är europeiskt, kanske till och med italienskt, men Nikos hävdar bestämt att det är en ”ryss-skjorta”. Detta för att den är både glansig och mörkblå. Han lägger dock ingen värdering om det är bra eller dåligt för mitt varumärke, utan menar att det kanske kan bli ett signum. ”Den där Engman”, kanske man säger, ”det är han som alltid klär sig ryskt va?”.

Jag tycker att min kollega Linus Brännström är en spännande figur och får inte nog av honom. Jag vill umgås med honom även på fritiden. Det vill inte han. Istället vill han att vi håller vår relation strikt yrkesmässig. Men idag tog jag ändå mod till mig, och undrade om jag fick följa med honom ut till Täby Galopp i helgen där han ska titta på sin galopphäst.

Han: Nej, det är nog ingen bra idé.

Jag: Jaha, du ska dit med någon annan?

Han: Nej.

Jag stöter på en gammal bekant på Stureplan. Man kan säga att vi har en liten tennismatch med ordet ”bra” där det flyger, fram och tillbaka mellan våra munnar. Hon mår bra, jag mår bra, hennes jobb går bra, mitt jobb går bra, helgen var bra, livet är bra, hennes hund mår bra och alla våra gemensamma bekanta mår bra.

Sedan vandrar vi åt varsitt håll, lättade och fullt förvissade om att allting är bra i den andres liv.

Jag vandrar omkring fylld av ångest längs Odengatan. Min bakfylla är den här förmiddagen som en blöt tröja jag dragit på mig och nu inte får av mig. Jag är så bakfull att jag kallar TV3:s presschef Max Lagerbäck för ”Lars” när vi möts på trottoaren. ”Hej Lars”, säger jag och sedan stapplar jag vidare. Solen bränner mot mitt ansikte som jag döljer bakom ett par solglasögon så stora att jag har svårt att hålla huvudet rakt. När den försvinner bakom ett moln fryser jag och vill bara krypa ihop i ett hörn och krama mig själv. Ändå tvingar jag mig själv att fortsätta gå. Jag springer in på Apoteket och köper huvudvärkstabletter, sliter upp paketet och slänger i mig två stycken redan innan jag hunnit fram till kassan.

Det piper till i min mobiltelefon hela tiden, det är Sophie Lindquist som terroriserar mig genom att skicka bilder från gårdagen. Jag stannar till och tittar på dem och trycker genast på ”ta bort”. En liten gubbe med rutig keps som sitter på en uteservering säger släpigt att jag ”skymmer solen” och ber mig flytta. Jag prövar att ta av mig solglasögonen och det blir så ljust att jag vacklar till och är nära att falla omkull med ett litet skrik. Med darrande fingrar placerar jag tillbaka dem på skallen. Jag fortsätter mig Golgatavandring bland helgfirande människor med barnvagnar och skyhöga bostadslån. Allt jag vill göra är att hitta ett jävla kors att spika upp mig själv på. Istället sätter jag mig på en bänk vid Stadsbiblioteket. Där sitter jag och stirrar rakt fram och andas tungt.

Jag träffar på Tore Kullgren på East. För några år sedan var han verkligen i ropet, när han var med i FC Z på TV6 eller om det var Kanal 5. Sedan dess har väl det väl inte blivit något riktigt med den där kändiskarriären. Vi förde ett resonemang kring det där, jag och Tore. Huruvida kvinnor fortfarande attraheras av honom som offentlig person. ”Ja, kvinnor vill ligga ironiskt med mig. Att ha sex med mig har blivit ett ironiskt statement häromkring”, förklarade han och såg lycklig ut.