LONDON. Jag sitter i en hästhage.
Det luktar äckligt.
Men det känns underbart att äntligen få skriva om en svensk medalj i OS.
Tack Sara Algotsson Ostholt.
***
Jag hade så gärna velat vara med Sara Algotsson Ostholt inför hoppningen.
Hon låg inne på en höbal i stallet, helt uppe i sina egna tankar och lyssnade på Abbas hit ”Take A Chance”. Det måste ha varit en rofylld syn.
Sen gick Sara ut och piskade upp världseliten.
Jag låg under en pressning uppe på läktaren (det spöregnade) och följde tävlingarna.
Ärligt talat så var det mest blött och eländigt till en början. Jag ville mest därifrån. Men när det väl vankades individuell hoppning och medaljchans – då steg pulsen.
När Sara Algotsson Ostholt klev ut på banan på sin Wega så höll jag på att bryta ihop. Varje hinder var en pärs. När hon väl klarade det andra så satt man där med ett fånigt leende i ansiktet.
Men så var det inget guld.
Ribban föll och det var ett helt osannolikt slut. Ett slag rakt i magen. Men ganska snabbt hämtade man sig.
Ett silver är väldigt bra, framför allt med tanke på hur de här spelen har varit hittills. Det har mest handlat om skador och medaljmissar. Det har, på sätt och vis, varit en plåga.
***
Jag har förstått att det här är väldigt stort hemma och det glädjer mig.
Fälttävlan är inte den största sporten i stugorna, men den är utan tvekan dramatisk. Den som inte tror mig, kolla in hur det såg ut under måndagens tävlingar.
Sara förtjänar alla hyllningar just nu. Medan jag skriver detta är hon inne på banan igen och tar emot sitt silver. Hon ser glad ut och det känns bra.
Hon har stått för en mäktig prestation. Vad många inte vet är att hon klappade ihop i EM när pressen kom, men den här gången stod hon emot. Det måste vara en stor seger för henne.
Sara Algotsson Ostholt var en doldis inför OS. Räck upp handen den som trodde att hon skulle ta medalj. Det gjorde hon nog inte ens själv.
Nu är hon en stjärna.
Hon kommer upp på samma nivå som Rolf-Göran Bengtsson och jag skulle inte bli förvånad om hon står där med Jerringpriset i början av nästa år.
Det här kan nämligen vara det största vi får vara med om under OS i London.