LONDON. En hälsning till Dana Vollmer:
Det är inte i försöken man ska vara som bäst.
***
Det gick ett rus genom kroppen när man såg Sarah Sjöström stå vid startpallen och elda i gång sig själv.
Hon klappade sig själv över benen några gånger. Skakade lite på dem. Hoppade.
När hon klev upp på pallen såg det ut som att hon skakade. Nästan som att hon skulle ramla i. Troligen var det mina nervösa ögon som skapade vanföreställningar. För när starten väl gick så var Sarah med.
Hon var tvåa vid vändning – perfekt. Vi vet ju att Sarah är bäst i världen på sista 50 (hemgången). Trots det stressade hon upp sig lite och tog ut sig lite väl mycket.
Coach Carl Jenner var inte helt nöjd efteråt.
Men kom igen, tjejen är 18 år. Hon är vidare till semifinal och det var ju, trots allt, det viktigaste.
***
Den som det snackades om efter försöken var Dana Vollmer. Hon blixtrade till med 56.25 – nytt olympiskt rekord.
Man kan falla på knä och låta sig imponeras.
Men det delas ju inte ut några medaljer i försöken och det är fortfarande vidöppet om guldet.
Från svenskhållet kom psykningarna direkt: Carl Jenner förklarade att Vollmer kan bli skakig när det börjar gälla mycket. Och Emma Igelström kom med intressant info på Twitter:
”Man ska veta att de som sänker sig generellt minst från försök till final är amerikanskorna. Fördel Sjöström”.
I min spåkula är det fortfarande Sarah Sjöström som vinner det där guldet.
***
Sjöström har ett galet schema i dag. Troligen blir det fyra lopp – och för att klara av det krävs ett specialschema.
Hon pratade kort med SVT, men i övrigt ser hon inte ut att göra någon media. Sarah bara skyndar vidare från bassängen för att simma ner så fort som möjligt i en annan pool. Allt för att påskynda återhämtningen.
Sju minuter tog det från målgång tills att hon var nere i den andra poolen efter försöken. Det var tydligen bra.
Vi i journalistkåren är mindre nöjda, men jag räknar med att få en lång intervju med Sarah i morgon – efter att hon tagit Sveriges första OS-guld i London.