Foto: Survan Mrkonjic.

OS-guld 2016.
Det är Moa Hjelmers mål.
Och den här satsningen är en tydlig markering.
***
Ni vet vilka skadeproblem svensk friidrott har haft de sista åren.
Sanna Kallur har sprungit ett lopp på fyra år, Carolina Klüft plågas fortfarande av sitt smalben och Christian Olsson har redan kastat in handduken.
Och det är liksom bara några exempel.
Känslan är att någonting har gått snett. Vi kan inte riktigt ha gjort jobbet. För det ska inte se ut så här.
Nu har vi – äntligen – fått fram ett ny stjärna. Moa Hjelmer är 22 år, bäst i Europa på 400 meter och har mycket utveckling i sig.
Hon hade kunnat nöja sig med förbundets resurser. Och jag vet inte om det hade varit så fel. Men visst känns det mer seriöst med ett eget, skräddarsytt team – fyllt av specialister?
Det är en markering. Moa menar allvar. Hon ska bli bäst i världen.
Intressant är också att de valt att lyfta blicken och se hur de jobbar ute i den stora världen.
– Vi har specialstuderat de mest framgångsrika teamen internationellt. Vi ska inte lämna någonting åt slumpen, säger managern Lars Kristiansson.
***
Solen sken över Östermalms IP i går.
Jag satt i gräset och tittade på när Moa tränade. Två tankar slog mig:
1) Hon verkade ha väldigt roligt. Och det var så skönt att se. En svensk supertalang i friidrott – som mår bra. Och med tanke på bakgrunden, att motivationsbrist var nära att få henne att sluta för två år sen, så kändes det viktigt på något sätt.
2) Skulle jag kunna slå Moa på 100 meter? Den frågan måste få ett svar någon dag.
***
Planen för Moas team innehåller tränare, manager, styrketränare, kiropraktor, läkare, massör och kostexpert.
Allting kommer vara spikat i höst.
***
Moas tränare ”Rolle” Bergman är en riktigt skön kille.
Han förklarade i går att hon ligger kvar på fyra löppass i veckan. Det är lite. Väldigt lite.
– Fyra är max vad vi har. Och det kommer vi inte ändra på. Vi kommer fortsätta på att återhämtningen hela tiden finns för henne. Det här räcker, förklarade ”Rolle”.
– Har man inte träning att lägga på nästa år och nästa år och nästa år – då tycker jag att man är rätt körd. Det räcker ganska bra det här.
Jag undrar var resten av tränarna i Sverige tänker när de läser det.
Jag tänker: Det kan hända grejer när Moa börjar bygga upp styrkan i den där kroppen och ökar träningsbelastningen.
Då kan det gå undan.
Då lär inte många hänga med.
***
Till sist: Moa Hjelmer springer i Sollentuna GP på torsdag kväll.
Om du har chansen, åk dit.
Det ska jag.

Moa och coach ”Rolle” Bergman. Foto: Suvad Mrkonjic.