1. Alan Dzagojev, Ryssland
Läste ni SPORT-Expressen på öppningsdagen såg ni att jag varnade för 21-åringen. Jag har sett honom några gånger i CSKA tidigare och imponerats stort av hans teknik och blick för spelet. Han är utan tvekan rysk fotbolls framtid och jävlar vad bra han var mot tjeckerna. Hela Ryssland var bra men Dzagojev stod ut med sina två mål. Dzagojev kommer från delrepubliken Nordossetien. Han gick i skola i Beslan när gisslantragedin inträffade där 2004. Över 300 personer, många av dem barn, dödades. Det var dock inte Dzagojevs skola som attackerades.
2. Lukasz Piszczek, Polen
Visst. Lewandowski nickade igång festen i den första halvleken mot Grekland. Men min kille var högerbacken Piszczek. Gång på gång stormade han fram längs kanten och ett tag trodde jag att grekernas stackars vänsterback José Holebas skulle byta ut sig själv.
3. Kyriakos Papadopoulos, Grekland
Grekland startade med fel Papadopoulos mot Polen. Det är ju unge Kyriakos – inte den äldre Avraam – som är bra. Det var upplagt för lustigheter när så förbundskaptenen bytte ut Papadopoulos mot Papadopoulos (tänk att båda heter Svensson i stället så går vi vidare) men Grekland fick verkligen ordning på sitt försvarsspel när 20-årige Kyriakos kom in. Nu lär han bli kvar i elvan.
4. Roman Sjirokov, Ryssland
Ännu en spelare jag varnade för innan premiären. Geniet och galningen Sjirokov (en gång fejkade han benbrott för att motivera sin klena närvaro – CSKA straffade honom genom att låta Sjirokov gräva diken) styrde över Rysslands mittfält och gjorde dessutom mål mot Tjeckien.
5. Theodor Gebre Selassie, Tjeckien
Det blev en mardrömsstart på EM för Tjeckien. Ändå gillade jag att se den unge ytterbackens inställning. Defensivt hade han en del problem men han öste ändå på hela matchen. Hade jag varit Erik Hamrén hade jag sagt att han var shining. Gebre Selassie är snart tillbaka som en vinnare igen. Kanske inte i den här turneringen dock.
