Kiev, 18 juni
Well I woke up Monday morning,
With no way to hold my head that didn’t hurt.
And the airport I had for breakfast wasn’t bad,
So I went to another for dessert.
Then I fumbled through my bag for my clothes,
And found my cleanest dirty shirt.
Sanningen att säga har jag inte alls vaknat upp. Och det är inte, som i Kris och Johnnys fall, bakfylla som plågar mitt huvud utan sömnbrist. Klockan är fyra på natten/morgonen och jag är på Kievs flygplats, väntar på att få åka vidare till Warszawa och Gdansk. Det här är min andra förlorade natt under EM.
Jag är ingen vacker syn just nu. Det vet jag eftersom jag nyss gick förbi en spegel. Rödsprängda ögon, orakade kinder, flottigt hår. Alla mina kläder är smutsiga (nackdelen med att resa lätt är att man snart behöver tvätta) och det första jag ska göra när jag kommer till Gdansk är att ta en lång dusch.
Ändå ler jag inombords, jag tänker på scenerna på flygplatsen i Charkiv för några timmar sen. Hundratals lyckliga portugiser sjöng för Ronaldo, halsdukar viftades i luften (Portugal är verkligen de tjocka halsdukarnas land) och två små barn i landslagströjor tog fram en liten fotboll och började lira mitt framför incheckningsdisken.
Plötsligt märkte jag hur alla började titta åt ett visst håll i den lilla terminalen.
Där kom Arjen Robben. Där kom Robin van Persie. Där kom Bert van Marwijk.
Där kom EM:s flopplag numero uno.
Jag trodde att de deppiga holländska fansen på flygplatsen skulle rusa fram och bua ut sitt landslag, men ingen orkade. Några började, konstigt nog, applådera i stället. De flesta spelare tittade ner i golvet men Robben vinkade faktiskt till några supportrar.
Holland lämnar alltså EM utan en enda poäng.
Sveriges misslyckande är ingenting jämfört med det och jag tvivlar på att van Marwijk kan sitta kvar.
Han skickade ut en kraftigt offensivt balanserad elva mot Portugal, för att försöka gripa det lilla halmstrå som trots stack ur Paulo Bentos bröstficka. Men den stora vinnaren med den taktiken var Cristiano Ronaldo. När Holland bara tänkte framåt fick han enorma ytor och som han utnyttjade dem.
Ronaldo stod för en av de mäktigaste individuella prestationer jag har sett på den här nivån och timingen kunde inte gärna ha varit bättre.
Före matchen mot Holland hade han haft 13 resultatlösa avslut. Han hade heller inte gjort mål i ett mästerskap sen han satte en inte alltför viktig 6-0-boll mot Nordkorea i VM 2010.
Jag hade före matchen skrivit i tidningen att om det ska bli Ronaldos EM så måste showen börja nu, och herre min Eusebio vilken show det var. På 90 minuter hann Ronaldo bygga en portugisisk motorväg som nog leder hela vägen till semifinal.
För inte kan väl tjeckerna kontra sönder Portugal i kvarten? Nä. Undrar förresten om Portugals Rolando ibland tänker på att han bara är en bokstav från att vara bäst i Europa.
Innan vi gick på planet i Charkiv hann jag med att se halva första avsnittet av tv-serien Homeland. Verkar mycket lovande. Jag vill också gärna tro att jag var först i världen med kombinationen Charkivs flygplats + Matti Alkberg live (i Lindesberg) i hörlurarna.
EM-dagarna går fort och glider in i varandra. Jag har nu kommit till stadiet då det tar en lång stund att förstå var jag befinner mig när jag vaknar på morgonen. Gdansk? Charkiv? Warszawa? Stockholm? Kiev? Motala? Sen skärper man sig, borstar tänderna, slår upp datorn och kollar vad man glömde att ta upp i krönikan från dagen innan.
En del av mig är fortfarande besviken över att både Polen och Ryssland åkte ut i förrgår. Polen var härligt otaktiska, gav allt från start i varje match och fick därför soppatorsk i sina andrahalvlekar. Och Ryssland, oförutsägbara Ryssland, är alltid roligt att ha kvar i ett slutspel.
Samtidigt måste man förstås beundra grekerna. Alla klagar på deras defensiva fotboll, men vilka hjärtan de har. På Greklands spelarbuss står det tydligen ”Vi föddes som vinnare” och när en reporter frågade Karagounis om det var sant svarade veteranen: ”Vi föddes som krigare”.
Det svaret måste man ju bara gilla.
Och vilken symbolik det blir i kvarten nu. Grekland mot Tyskland. Grekland mot Merkel.
Det går överhuvudtaget bra i EM för flera av Europas krisländer. Portugal har haft enorma problem och jag läste häromdagen att Spaniens ungdomsarbetslöshet nu är över 50 procent. Det var väldigt deprimerande läsning.
Nu är det snart dags att boarda nästa plan.
Respekt till Nicklas Bendtner, men gårdagskvällen var ändå Ronaldos.
Petr Cech behöver nu hitta en hjälm som täcker hela målet om Tjeckien ska ha någon chans på semi.
