Det har uppstått visst rabalder kring Jimmie Åkessons i stunden pågående besök i Forserum.
Nässjös kommunalråd Anders Karlsson uppmanade SD-ledaren att stanna hemma, av oro för att besöket ytterligare skulle öka spänningarna i samhället.
Denna vädjan gjorde Sverigedemokraterna än mer angelägna att åka. Nu handlade det plötsligt om demokrati, om att en politisk motståndare försökte stoppa det fria ordet och inskränka SD-ledarens rörelsefrihet. Diskussionen har varit tramsig.
Självklart får Jimmie Åkesson åka var han vill i landet. Lika självklart får lokala politiker undanbe sig besök.
Det löjligaste i allt detta är hur som helst de motiv Sverigedemokraterna anger för sin resa. Enligt Jimmie Åkesson handlar det om att ”nyansera” den mediala bilden av Forserum.
Nyanser i diskussionen om flyktingar i allmänhet och somalier i synnerhet är ju inte direkt SD:s främsta bidrag till världen.
Partiets riksdagsledamot Thoralf Alfsson har liknat samtliga somalier i Sverige vid terrorsympatisörer och khat-tuggare. Hans kollega Kent Ekroth har stämplat hela kollektivet som fuskare och lögnare.
En annan, tidigare, partikamrat till Åkesson, Sven Erik Karlsson från Högsby, hyllade ungdomsgänget som ligger bakom trakasserierna mot somalierna i Forserum.
I jämförelse med Åkessons lämplighet i rollen som nyanserare i Forserum framstår rävar som utmärkta hönshusvakter.
