Lena Sandlin fick mycket uppmärksamhet när hon valdes in i riksdagen för Socialdemokraterna 1994. Hon var bara 24 år, frispråkig och dotter till landslagstränaren, ”hockeyprofessorn” Tommy.
Tio år senare lämnade hon riksdagen, Sandlin ansåg sig mobbad. Främst av partikamraterna hemma i Umeå, men också baktalad av folk på riksplanet. Och förvisso var alla inte nöjda med henne. Lena Askling på Aftonbladets ledarsida förklarade sig ”fly förbannad” när det visade sig att föräldralediga vänstersossen Sandlin återgick i tjänst så fort riksdagen stängde för sommaren. Det gav 8 000 kronor mer i månaden och innebar förstås också en förlängning av ledigheten – försäkringsdagarna lämnades ju orörda.
Lena Sandlin var inte ensam om att utnyttja detta glapp i regelverket. Den nuvarande försvarsministern Karin Enström (M) gjorde det också. Liksom Miljöpartiets ikon Åsa Domeij och en gäng andra. Men de talade inte lika mycket om ökande klyftor till vardags som Sandlin.
Hemma i Umeå igen var hon utvecklingsledare för centrum för idrottsvetenskap vid universitet och ordförande i fritidsnämnden. 2010 blev hon politisk redaktör för VF, Västerbottens Folkblad. Där har Sandlin ångat på mot vinster i välfärden och antytt att andra socialdemokrater, som Stefan Stern, inte är riktiga sossar eftersom de numera jobbar för riskkapitalister och tycker att valfrihet, kvalitet och vinster kan kombineras.
I tisdags sa hon upp sig. Hon ska börja arbeta som vice vd i sambons företag, Svenska tjänsteföretagen. Ett par av dotterföretagen ger personlig assistans och hemtjänst. Med god vinst. Ägaren, entreprenören Mattias X Lundberg har gång på gång förklarat att det är nödvändigt, och ett bevis på god kvalitet. Om tjänsterna hade varit dåliga hade brukarna valt andra utförare. Självfallet ska företagaren kunna ta ut vinst ur bolaget, menar Lundberg.
I VF förklarar Sandlin att hon inte ser någon konflikt mellan sina åsikter och sitt nya jobb, eftersom hon främst ska jobba med andra företag inom koncernen. Ja, ja – var sak på sin plats och skridskorna i isskåpet.
Det låter förstås problematiskt att ha en vice vd som inte vill göra vinst när man driver ett företag som ska ge vinst. Men eftersom Svenska tjänsteföretagen inte är börsnoterat är det ett privat dilemma. För oss utomstående dock pikant. Och ett bevis på att kärleken övervinner det mesta.
