En doktorsavhandling av Martin Svensson på Blekinge Tekniska Högskola visar att personalen på SOS Alarm inte är robotar som följer rutiner och frågescheman med matematisk precision. De påverkas av känslor, både de uppringandes och sina egna.
Det är ganska självklart och ganska bra, antagligen: vår förmåga till empati är tveklöst till större fördel än nackdel för artens överlevnad. Men hur påverkas exempelvis sjukvården av att vi inte är så rationella som vår kultur låtsas?
En studie av räddningssjukvården i Storgöteborg (Kihlgren & Edholm), visar att SOS Alarm prioriterade kvinnor lägre än män. Författarna bollar med möjliga orsaker: Har SOS-personalen manualer som utgår från manliga referensvärden och bedömningskriterier? Förringar kvinnor sina symptom? Eller – tas inte kvinnors symptom på allvar?
Martin Svensson avhandling föder frågan om oroliga kvinnor gör mindre intryck på SOS Alarm än oroliga män.
I väntan på svaret bör kvinnor kanske öva in ramsan: ”112, låt munnen gå, snyfta och stå på”.
Eller använda röstförvrängare, inställning ”Mikael Persbrandt”.
Senaste kommentarer