Vattenfalls styrelseordförande Lars Westerberg slutar på studs sedan finansmarknadsminister Peter Norman (M) meddelat att regeringen tänker tillsätta en ny ordförande i april.
Det officiella skälet är att Westerberg givit Vattenfalls förre vd Lars G Josefsson ett avgångsvederlag om 12 miljoner kronor i strid med regeringens riktlinjer. Och det genom ett sekretesstämplat avtal.
Faktum är dock att halva summan var bekant. När Josefsson slutade i april i fjol hette det att han skulle stanna som rådgivare till oktober för en miljon i månaden.
Lars Westerberg berömmer sig av att ha initierat ”ett viktigt strategiarbete, som vi nu börjar se resultatet av”.
De måtte vara köpet av belgisk/holländska Nuon vilket lett till en gigantisk skuldbörda man nu försöker minska genom att sälja tillgångar i bland annat Belgien och Holland.
Naturligtvis är det illa när Larsar tar i hand på hemliga förmåner. Men ur medborgarperspektiv är det värsta att staten inte har en genomtänkt idé om vad Vattenfall ska göra och varför.
När nu Peter Norman vällovligt gjort det spektakulära och enkla – att kicka ordföranden – är det dags att ta itu med det tunga jobbet. Vattenfall måste ges ett mycket tydligt uppdrag. Annars gör ledningen vad den vill. Och det kostar. Det vet vi.
