Varför har Wanja Lundby-Wedin en presskonferens en söndag kväll klockan 23.30? Trots att AMF:s utredning inte är färdig.
Hon – och övriga i AMF:s styrelse – är oerhört angelägna att två sina händer och få förre vd:n Christer Elmehagen att framstå som syndabocken med stort S.
Det absurda är att den ena ägaren LO säger att ”LO:s krav på Elmehagen kan handla om mer än 20 miljoner. Medan AMF:s officiella linje bara är att pensionsinbetalningarna varit för ”stora och överensstämmer inte med anställningsavtalets intentioner.”
Smaka på det ordet ”intentioner”.
Har Göran Tunhammar och Erland Olauson i styrelsens ersättningskommitté blivit blåsta?
Den relevanta frågan är: om LO vill kräva Elmehagen på drygt 20 miljoner, hur mycket ska man då kräva styrelsen på som uppenbarligen haft nollkoll?
Wanja Lundby-Wedin vidhåller att hon blivit grundlurad och vilseledd. Det återstår fortfarande för henne att förklara hur, då det tydligt framgått i årsredovisningarna att 770 000 kronor i månaden gått till Elmehagens pension.
Eftersom inte utredningen är färdig, så var det mycket väsen för ingenting. Självklart att AMF:s styrelse vill ha stålarna tillbaka från Elmehagen; det skulle ju utåt sett frånta styrelsen en del av skuldbördan.
Och självklart borde Elmehagen betala tillbaka en del pengar. Då handlar det om de pengar han tjänade genom sin insideraffär; att placera om pensionskapitalet innan AMF gjorde sitt ”återtag”.
Här finns ett solklart moraliskt återbetalningsansvar, men ingen har ännu fastslagit något juridiskt. Inte ens Wanja Lundby-Wedin säger att Elmehagen gjort något brottsligt.
Nya kapitel i AMF-skandalen kommer skrivas under veckan.
Jag vidhåller: det bästa sättet att återskapa något förtroende för AMF Pension är att nuvarande styrelse avgår.
