Tanken på mänsklighetens undergång kan ibland fylla mig med existentiell ångest. Men en dag som denna tar jag den med jämnmod:

Nanopartiklar av silver petas numera in i en massa träningskläder, madrasser och andra produkter för att motverka svettlukt, rapporterar Ekot. Men det är att leka med elden: risken finns, enligt forskare, att bakterier blir silverresistenta och att de, i förlängningen, utvecklar antibiotikaresistens.

Med tanke på att antibiotikans effekter är hotade från alla möjliga, människoskapta håll, borde det vara ett enkelt beslut: förbjud silvernanopartiklar som luktputsare. Men icke. Försilvringen av vår närmiljö får fortsätta.

Vi har alltså bäddat för det gloriöst puckade scenariot att vi kommer att dö av banala bakterieinfektioner, men att det obehaget får ses som obetydligt jämfört med förmånen att få ligga på en välluktande dödsbädd.

Som Eric Idle noterade:

Some things in life are bad, they can really make you mad
Other things just make you swear and curse
When you’re chewing on life’s gristle, don’t grumble give a whistle
This will help things turn out for the best

Always look on the bright side of life
Always look on the right side of life

Life’s a counterfeit and when you look at it
Life’s a laugh and death’s the joke, it’s true
You see, it’s all a show, keep them laughing as you go
Just remember the last laugh is on you

Always look on the bright side of life
And always look on the right side of life
Always look on the bright side of life
And always look on the right side of life

Statsministern är på kant med Twitter nu igen. Detta efter ett uttalande i en TT-intervju i går:

TT: Hur länge ska man vänta innan man stimulerar ekonomin? Till tio procents arbetslöshet? Det är nu en arbetslöshet som ni beskrev som massarbetslöshet 2006.

Reinfeldt: Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet. Vi beskrev då (2006) ett vidare utanförskap som handlade om att en stor del av de som var i arbetsför ålder, men som inte jobbade, inte beskrevs som arbetslösa. Och utanförskapet har minskat.

Reinfeldt kritiseras dels för att han använder begreppet ”etniska svenskar”. Den kritiken delar jag inte. Varje gång jag själv ska skriva om den grupp människor som inte sorterar under ”invandrare”, ”andra generationens invandrare” eller liknande – i sig knepiga – begrepp, blir det en paus över tangenterna: Vad ska jag använda för uttryck? ”Svensk-svenskar”? Det låter ju lite väl blågult (men jag har använt det ändå, fast med citationstecken). ”Inrikes födda”? Det blir missvisande, andra generationens invandrare är ju också inrikes födda.

Svenska språket tycks vara lika illa förberett för en multikulturell verklighet som den svenska arbetsmarknaden.

Jag skriver ibland ”etniska svenskar”. Och jag har aldrig fått några negativa reaktioner. Förmodligen för att texten som helhet i regel gör klart att jag inte är ute i sverigedemokratiska ärenden.

Vad gäller Reinfeldt, har han förstås rätt i sak: arbetslösheten är stor just bland invandrare och bland unga. Det är ju sant. Men visst låter det som om han säger att den ”normala” arbetslöshetsnivån – den som han är ansvarig för? – är den nivå som råder bland ”etniska svenskar mitt i livet”. Jag är inte säker på att han menar det, uttalandet är alldeles för isolerat och kort för att dra slutsatsen att han tänker så obehagligt. Och Reinfeldts hemknådade språk är ju som det är.

Ändå infinner sig oron för att just invandringen kan vara på väg att bli regeringen alibi, när den höga arbetslösheten kommer på tal. Anders Borg har redan varit inne på det spåret, bland annat i Ekots lördagsintervju den 7 april: den höga arbetslösheten beror på att invandrare har för mycket bidrag.

Regeringen kommer att attackeras hårt om arbetslösheten hela vägen fram till valet. Om det ständiga beskedet ska bli, under de närmaste två åren, att arbetslösheten inte så mycket är ett arbetslöshetsproblem som ett invandrarproblem, då kommer det att bli obehagligt för alla – utom för Jimmie Åkesson och hans entourage.

I synnerhet kommer det att bli obehagligt om ungdomsarbetslösheten beskrivs i omsorgstermer – Stackarna, skolan är för dålig, det finns inga lärlingsplatser, arbetsgivarna är själviska och vill inte ha dem – medan invandrares arbetslöshet skylls på dem själva.

2006 skyllde Göran Persson skolans problem på invandringen. Förra veckan definierade utbildningsminister Jan Björklund invandringen som det stora skälet till ökad skolsegregation, trots att denna delförklaring inte alls var fokus för Skolverkets rapport.

Det är uppenbarligen ett lockande tema för politiker i försvarsställning. Och det är oroande.

Timbros VD, Markus Uvell, hyllar reaktionära KD på twitter. Timbro – tankesmedjan för dig som hade tänkt färdigt 1952.

Regeringen har högst föredömligt givit Arbetsmiljöverket i uppdrag att undersöka kvinnors arbetsmiljö. Klassiskt är ju mannens jobb normen.

Den första delrapporten visar att stress och fysiskt tungt arbete anses vara de främsta skälen till kvinnlig ohälsa på jobbet. Arbetsgivare och personal är överens. Ett annat rön är intressant: 20 procent av personalen anser att sjukproblemen har sin rot utanför jobbet eller på individnivå. Och hela 32 procent av arbetsgivarna har den föreställningen.

Är det så att kvinnors stora ansvar för hem och barn underminerar förmågan att klara jobbet? Eller speglar svaren en gammal könsstereotyp, både bland arbetsgivare och kvinnorna själva, som säger att kvinnor är oprofessionella, till hälften hemmafruar och blir sjuka av jobbet för att de är för svaga käril?

Den undertexten har ju varit vanligt förekommande inom Försäkringskassan, har det visat sig.

Och om den finns hos arbetsgivarna, hur påverkar det deras vilja att förbättra arbetsmiljön så att den faktiskt passar de onormala människor som kallas kvinnor, och som jobbar där?

Med jämna mellanrum meddelar svenska politiker stolt nya satsningar på skolors drogförebyggande arbete.

En missvisande term, eftersom det inte finns något som helst stöd för att informationskampanjerna minskar droganvändandet.

Satsningarna är alltså i bästa fall meningslösa men ibland kan de gå riktigt illa. Svenska Dagbladet avslöjar idag att skolor i ett stort antal kommuner köper föreläsningar av organisationen ”Drogfritt”, som bygger sin undervisning på Scientologernas drogbehandlingsorgan Narconons hokus-pokus-teorier.

Tidningen berättar om föreläsaren, tillika scientologen Alexander Breeze, som lät en gymnasieklass i Malmö veta att 99 procent av dem var alkoholister, eftersom de sannolikt fick positiva associationer av tanken på rödvin. Han hävdade lika grundlöst att droger kan lagras i blodet i decennier och att den som provar narkotika alltid omedelbart blir beroende. Under en tidigare föreläsning på skolan ska han ha påstått att antidepressiv medicin bär skulden till de uppmärksammade skolskjutningarna i USA.

Än värre än Drogfritt-dårarnas skolturnéer är dock det faktum att svenska kommuner fortfarande skickar missbrukare till scientologernas behandlingshem. Det är skandalöst att knäppgökarna har fritt tillträde till ett av de viktigaste och mest komplexa fält som finns.

När stockholmare protesterade mot förra årets höjning av priset på SL-kortet tyckte ansvarig moderat Torbjörn Rosdahl att de tjafsade om en struntsumma. Det handlar bara om tre påsar chips, sa han i ett famöst uttalande. (Det är ännu oklart vilken exklusiv butik som förser finanslandstingsrådet med så hutlöst dyra chips).

Tidigare i år höjdes priset för boendeparkering i innerstaden med samma summa, efter beslut från Stockholms moderatstyrda stadshus.

En hundralapp motsvarar prismässigt högst en sjättedel av Nils Marcks von Würtemberg slips, att döma av bilden på honom i Dagens Nyheter. Men M von W protesterade mot den enligt honom djupt orättvisa prishöjningen genom att överklaga saken till förvaltningsdomstolen. Till skillnad från SL-resenärernas bortskämda klagovisor gjorde detta intryck på Stadshuset, som genast sänkte priset igen.

”Parkeringshjälten” von Würtemberg klagar i artikeln bittert på att det är så fruktansvärt svårt att hitta parkeringsplats i Stockholms innerstad. Hur han fått för sig att billigare priser leder till fler platser är oklart. Han verkar inte ha tänkt särskilt långt bortom sin känsla av att vara kränkt, som kommer sig av att många himlans förortsbor SLIPPER BETALA BOENDEPARKERING :( BUHU

Det står emellertid herr von Würtemberg fritt att byta Östermalmsvåningen mot valfri förortskvart. Gjorde han det skulle han snabbt upptäcka att tillgången på platser i förorten ofta är större än efterfrågan, och att det därför skulle strida mot alla sunda marknadsekonomiska principer att ha samma priser för dem som för innerstadsrutorna. Men i frågor som rör den egna bilen har i övrigt ytterst marknadsekonomiskt sinnade män en tydlig tendens att kräva planekonomi.

Von Würtemberg anser också att ”alla borde ha rätt att ställa bilen utanför sitt hem, oavsett var man bor”. Det skulle allt se ut, det.

Tysklands jämställdhetsminister, Kristina Schröder, anser att feminister skadar jämställdheten. Det vill säga, moderna feminister. För precis som svenska konservativa, ger hon kvinnokämpar från förr grönt ljus. Röst- och arvrätt är ju rätt okej, det måste även konservativa erkänna. Så här i efterhand.

Bland aktuella saker som Kristina Schröder gillar, märks det vårdnadsbidrag som regeringen Merkel är på väg att införa.

Många tyskar är förbannade på Schröder och på hennes nyutkomna bok, ”Tack, frigjorda är vi själva”. Småbarnsmammor har demonstrerat under parollen ”Vi vill ha förskoleplatser, inte vårdnadsbidrag!”
Om ni vill veta hur Sveriges kristdemokrater vill ha det, tänk Schröder.

Just nu jobbar Göran Hägglund och hans manliga KD-polare på att få bort de två pappamånaderna. KD-kvinnorna, med Maria Larsson i spetsen, är mindre entusiastiska.

En vacker dag kommer dock alla kristdemokrater att acceptera pappamånader. Så där i efterhand, när alla som tog fajten är döda och begravda.

Svensk ishockey har uppenbara problem med det där som kallas marknadsekonomi. Flygbolag brukar sänka sina biljettpriser för att fylla sätena. Vi får anta att även hockeyförbundet känner till charterbolagens sista minuten-resor.

Men i Globen under VM har det ekat tomt på läktarna. Konsumenterna är kanske inte heller så betalningsvilliga när det gäller att slanta upp 1495 kronor för att se Sverige köra över även Tyskland.

Och så rapporterar Aftonbladet att arbetsgivarna i Hockeyligan vill inför en lönekartell. Syftet är bromsa rikare klubbars betalningsvilja. Yngre spelare upp till 21 år ska ha en ingångslön på motsvarande 18 750 kronor i månaden och ett lönetak.

Några våldsamma protester – roughing -  från facket eller SSU mot ungdomslönerna är knappast att vänta. Taket för de totala ersättningarna – inklusive poängbonus – ska nämligen ligga på hela 75 000 kronor i månaden.
Hockeyligan har i alla fall (inte ännu) försökt marknadsför sina ungdomslöner som att man tar sitt ansvar för ungdomsarbetslösheten.

Lyssna på Anna Dahlberg som diskuterade söndagens tv-sända partiledardebatt i P1-Morgon i morse.

Ikväll är det partiledardebatt i SVT:s Agenda. Det viktigaste mötet är det mellan Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven – deras första i ett sådant sammanhang. Men vad de egentligen ska träta om är oklart. Här är därför en lista över lämpliga samtalsämnen att ta till i brist på politiska stridsfrågor.

1. Lumparminnen

Oöverträffat socialt smörjmedel för medelålders män. Fjälljägaren Reinfeldt lär här överglänsa Löfven, vars anekdoter från F4 i Östersund bör vara mindre dramatiska.

2. Hockey

Hemtamt område för de båda sportfånarna. Modo-anhängaren Stefan Löfvens empati sätts på prov om statsministerns älskade Djurgårdens utträde ur Elitserien kommer upp.

3. Mat

Bra tillfälle för fläskpannkakskonnosören Stefan och korvgryte-Fredde att visa sig folkliga.

4. Tysta leken.

Om det inte finns något mer att prata om. Stefan Löfven är hittills obesegrad i grenen.